söndag, oktober 30, 2011

Ny lampa





Hemmatillverkad lampa har kommit upp ovanför kaminen. Fin textilsladd och porslinssockel tillsammans med elkontakt med dimmer (det bästa!) blev en bra kombination.

Söndag




Mysig, rolig och effektiv söndag med allt från pyssel hemma till utflykt i skogen med mossplockning till bildammsugning och studsmattenedmontering. VI hittade mitt gamla Ronja Rövardotter-spel i förrådet, det lär spelas fler gången vid vårt köksbord.

fredag, oktober 28, 2011

AfSwedala

Ljuvliga sängkläder från AfSwedala. Jag har smekt dem i butik i Umeå förra vintern. Dyra men helt fantastiska i känslan.

Det rullar en hel del tävlingar i bloggvärlden just nu, men en vill jag tipsa om. Anette har anordnat en tävling där vinnaren faktiskt får två bäddsätt från just AfSwedala. Kika här.

Månpalatset






När vi åt middag hos mamma tidigare i veckan bläddrade Markus i ett ex av Sköna Hem och fann detta fina, inspirerande hus - kallat Månpalatset - på Gotland.


Här finns artikeln.

torsdag, oktober 27, 2011

Fint

Naturligtvis, jag har gråa dagar på jobbet. Trötta, sega, frustrerade, tråkiga.

Men jag älskar mitt jobb. Jag älskar det innerligt och de allra flesta dagar känner jag mig lycklig över det jag gör.

Orden.

Människorna.

De senaste dagarna har jag fått flera fantastiska bekräftelser på det jag gör. Människor, som kan tänka sig prata. Som hör av sig. Och vill berätta sin historia för just mig.

Och när jag tänker på det, nyduschad efter kvällens yogaklass känner jag innerlig tacksamhet. Så öppnar jag min mejlkorg och möts av en bubblande, gladfin text från en person som jag skrivit om.

Där modet, öppenheten och viljan har fått ringar på vattnet. Och jag blir faktiskt tårögd. Det är inte ofta jag blir det i jobbet.

Men jag blir tårögd och tänker igen.

Jag har världens bästa jobb.

För mig.

onsdag, oktober 26, 2011

Frostnupen trädgård





Velourette plain dress & vikt












Det är snart två år sedan jag gjorde min viktresa. Det handlar inte om några gigantiska summor på vågen. I slutändan hamnar jag på kanske minus sexton kilo. Eller ja, när jag skriver det låter det rätt mycket.



Jag är medveten om vad jag äter, om vad det innehåller och vad jag vill tillföra min kropp. Jag räknar inte kalorier, inte alls. Men jag väljer, och jag väljer bort. På tal om det handlade tv-programmet Landet Brunsås i går om hur vad vi äter och inte äter definierar oss som personer. Mycket intressant.



När jag äter mestadels grönsaksbaserad mat, utan gluten och mjölk, mår min kropp som bäst. Och den kosthållningen har jag inget problem med, i vardagen.



Just nu jobbar jag på att släppa vågen och måttbandet. Att inte väga och mäta. Att lita på min magkänsla, släppa fixeringen och på allvar känna mig nöjd. Utan att behöva göra minus, eller ens veta om att jag gör minus.



En del i det handlar också om kläder. Jag har sålt iväg en hel del plagg ur min garderob, för stort, för kort, för dålig passform, trist kvalitet.



Istället har jag investerat pengarna i dyrare kläder. En hel del Odd Molly. Utan att jag för den skull vill känna mig för söt, översållad med rosetter och paljetter.



Men för mig blir de vackra kläderna, med välarbetade detaljer ett sätt för mig att känna mig glad när jag väljer kläder om morgonen. Ett sätt för mig att känna mig vacker, för då blir mina förebilder också andra än supersmala modeller och modebloggaren. Det gör mig gladare. Och därmed vackrare.



Jo, så måste det vara.



Velourklänningen på bilden har ett underbart broderi på ryggen. Den heter Velourette plain dress, men den är allt annat än plain.

tisdag, oktober 25, 2011

I tanken

Broderade ullbollar, en lampa med textilsladd ovanför kaminen, en omsydd kofta. Så mycket pyssel som vill ut.

Så mycket tankar om mat, kropp, träning, kläder, förebilder och förhållningssätt till mig själv som vill formuleras

En hel del jobbplanering, julreportage, adventsmat (!) som är roligt och studsar omkring inom mig.

Många tankar men svårt att fånga upp dem, sätta dem på pränt. De får sväva ett tag till. Under tiden yogar jag mig genom kvällarna.

lördag, oktober 22, 2011

Godmorgon med bad och glass





Lördag med sovmorgon, sedan bad till rökelse och tända ljus.

Halva familjen har nu åkt iväg för kusinlek på Skeppet.

Hemi ska snart på spa, men är fortfarande lyckligt ovetande om vad som väntar.

Jag har ätit en lätt lunch, lyssnar på Norah Jones och avrundar med kaffe och bananglass med lite proteinpulver samt chokladsås på smält kokosfett, kakao, flingsalt, lite kaffepulver, agavesirap. Allt toppat med kokosflingor och hasselnötter.

Ljuvliga lördag. Välkommen.

fredag, oktober 21, 2011

Livet med böcker och yoga

Gårkvällen bestod av yogakurs, en fantastisk sådan. Första gången med bakåtkullerbytta och huvudstående i klass.

Och jag var inte rädd.

Och låren, känslan att vrida ut dem, ett stort "Aha!".

Just nu skulle jag vilja åka på ett retreat och försjunka. Bara yoga, promenera vid ödsligt hav och äta lätt, god, sund mat.

Med den känslan åkte jag till bokklubbsträff, där vi hade intressanta diskussioner kring "Tre apor" av Stephan Mendel-Enk. När jag kom hem påbörjade jag en ny bok - "Sarahs nyckel" av Tatiana De Rosnay.

Jag fann den i bokskåpet på jobbet och tog hem den med tanke på att ge den vidare till svärmor. Så visade det sig att hon precis läst den och varmt rekommenderade den. Jag läste några kapitel i går och är fast.


Från Bokus:

Boken som legat över 100 veckor på New York Times bästsäljarlista!

Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv.

Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. Inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit.

måndag, oktober 17, 2011

Att träna är att resa [i sig själv]

Akademibokhandelns slogan "Att läsa är att resa" tilltalar mig. Så ren och enkel att den blir poetisk, så poetisk en säljande slogan nu kan vara.


Jag instämmer till fullo. I går när jag gav mig ut på en springtur rullade meningen i mitt huvud. Förbi vattenblänk, mättade havrefärger och solglans i ljuvlig värme. Meningen formades och formades om. Och jag skulle vilja tillägga: Att träna är att resa [i sig själv].



Genom senaste tidens yogakurs har jag hittat nytt.


Annat.


I det lilla.


Och allt detta nyupptäckta landskap inom mig kan jag bära med mig till annat. Som till löpningen. Nya linjer, nya förhållningssätt. En rak väg från insida fot och häl och ända upp i höften. Placeringen av nedersta revbenet på baksidan av ryggen.



Och det är vackert, jag springer - som för det mesta - utan klocka, utan pulsmätare, utan press. Jag springer. Jag springer långt. Jag känner mig lätt. Och framför allt så har jag roligt.

Tofsar på bordet



För en tid sedan såg jag en fin linneduk med fina stora tofsar på. Den var också väldigt dyr. Så jag tog en gammal gardin, köpte presentsnöre på Ica. Repade upp den tvinnade tråden så den blev råare och lite krullig och snurrade egna tofsar. Enkelt så.

Hopplockat








Ihopplockat från andra väggar och rum samsas nu på råplanväggen i köket.

En tidning jag fick en födelsedagspresent inslagen i en gång, Siris miljökämpemedalj, några knoppar från en byrå och en hemmagjord tavla.

lördag, oktober 15, 2011

Att få en ny kompis



La familia åkte tidigare i dag förbi Kupan för att spana efter större skridskor till Siri. Inga skridskor i rätt storlek kunde uppbringas, men däremot en ny kompis till Hemi. Hon är ganska hårdhänt mot sina mjukdjursvänner och har avverkat några genom åren.

I dag har Iggy flyttat in.

Jag tror inte att han blir långvarig, han heller.

torsdag, oktober 13, 2011

Till mig själv

Jag fyller år i dag.

Det har varit strålande höstguldsvackert ute och jag har liksom inte haft någon större lust att fylla år.


Jag känner mig sliten, gammal och jag har ont i ländryggen. Sådär nötont så det inte ger mig någon ro.

Jag tror minsann att jag har tyckt lite synd om mig själv. Jag har känt mig hudlös och sårbar med ett öppet hjärta.


Men efter kvällens yoga känns allt mer på plats själsligt.


Efter att ha blivit bjuden på lunch av min fina mamma åkte jag hem för att hämta äppelpajerna jag bakat till mina arbetskamrater. Istället för att hasta iväg, bestämde jag mig för att stanna upp, ta ut lite komptid och underlätta för mig själv.


Det kan tyckas fånigt, men jag preppade. Efter jobbet var det förskolehämtning, direkt till yogakurs (med barn, maken är borta över kvällen på annan ort) och innan vi var hemma skulle klockan vara sju.


Så jag dammsög nedervåningen, tände alla fönsterlampor, såg till att det fanns kvällsmat och förberedde en brasa i kaminen.



Och det var värt det. För nu sitter jag här, utan stress. Jag har sövt mitt barn (och mig själv för en kort stund) i lugn och ro, Hemi är promenerad tack vare farfar. Jag behövde inte hasta runt i ett kallt och mörkt hus.



Och min eld brinner i kaminen.

onsdag, oktober 12, 2011

Kring min hals

Min första text publicerade jag i Piteå-Tidningen någon gång före tonåren. Det var en dramatisk novell om ett skeppsbrott, om en flicka som överlevde och sveptes i land. Om jag minns rätt var den ganska inspirerad av Anne på Grönkulla, och när jag sluter ögonen kan jag fortfarande se bilderna jag hade framför mig när jag skrev texten.

Rent fysiskt skrev jag ner berättelsen i farmor och farfars hus, huset som vi bor granne med i dag. Jag har aldrig träffat min farfar, men jag satt i hans kontor i källaren och slog pekfingervalsen på hans skrivmaskin.

Jag vet inte om det var då kärleken till skrivmaskinstext föddes. Men det är något särskilt både med själva skrivmaskinen, så vacker i sig, och med texten som kommer ur den. Typografin, känslan av nedslag i papperet. Äkthet.

I tonåren skrev jag alla mina dikter på skrivmaskin. Dikterna blev mer dikt så.

För ett tag sedan trillade jag över en tävling av företaget Liv Swedish Design. De gör smycken av bland annat återvunnet glas. Jag har tidigare skrivit om dem i jobbet och tänkte då att det skulle vara fint att låta göra ett namnhalsband. Men vad skulle jag skriva? Siris namn, men tänk om, tänk om hon skulle få ett syskon. Nä. Jag lät det rinna ut i sanden.

Men så fann jag tävlingen och visste självklart vad jag ville att det skulle stå i mitt halsband.

Namaste.

En hälsningsfras som härstammar från Indien. Som uttrycks i samband med att man placerar sina handflator mot varandra och niger eller bugar lätt.

Man kan också säga att namaste andas "Jag hälsar det som är gudomligt i dig som också är det som är gudomligt i mig" eller "När du är på den platsen i dag där allt är sant, och jag är på den platsen i mig, då är vi båda en".

För mig är namaste en hälsning av respekt och jämlikhet.

Inte så att jag uttalar den i vardagslivet. Men i yogavärlden. Och i mig, till mig.

Självklart är den typograferad i skrivmaskinstext.

Självklart skulle det vara så.

fredag, oktober 07, 2011

Umeå

Hemma från Umeå, tillbaka i vardagen. Och även om det varit en fin resa på alla sätt och vis så hoppas jag att det dröjer innan jag återser staden igen.

Den här bilden som jag tog på en gångväg i onsdags får symoblisera vår resa.

För det finns skönhet och hopp och luft under vingarna. Det finns sanna änglar och äkta omtanke.

tisdag, oktober 04, 2011

Med tryckta bokstäver





Paketen blir enkelt personliga med vitt papper, stämplar och lite tråd. Farfar fick handgjorda gåvor av alla sina barnbarn i kväll.