söndag, maj 31, 2015

Till mig


* * *
Jag blir väckt till en regnig söndag.

Men igår fick vi sol och första middagen ute på altanen. Och idag är det morsdag. Jag får kort och ett hjärta att bära kring halsen av min flicka. Jag får kaffe med skummad mjölk och varma kramar.

"Du är världens bästa mamma! Du är den perfekta mamman för att jag ska få ett perfekt liv!"

Det är mors dag. Jag har halvt kramp i nacken men oändligt med kärlek i hjärtat.


torsdag, maj 28, 2015

2 x andra världskriget


* * *
Hemma har vi sett 2 x andra världskriget. Båda baserade på sanna historier.
Fascineras av "The imitation game" där Benedict Cumberbatch spelar matematikern Alan Turing.

När Storbritannien förklarar krig mot Tyskland 1939 börjar han arbeta för den brittiska underrättelsetjänsten på Bletchley Park.

Hans uppgift är att knäcka koden till tyskarnas Enigma-chiffer, som användes för att kryptera kodade meddelanden. För detta uppfinner han en datamaskin. Otroligt gripande historia som länge tystats ner i England. Vackert berättad också.


Sedan Angelina Jolies regidebut "Unbroken". Handlar om Louis "Louie" Zamperini, en före detta OS-stjärna, som överlever en flygkrasch i Stilla havet under andra världskriget.

Han tillbringar fyrtiosju dagar tillsammans med ytterligare två överlevande på en flotte och blir sedan tillfångatagen av japanerna som sätter honom i japanskt fångläger.


Sedan ser vi första säsongen av "Peaky blinders". Om ett kriminellt gäng i engelska Birmingham på 20-talet. Det sägs att det fanns ett riktigt Peaky blinders, som serien baserar sig på och att de sydde in rakblad i kepsarna för att ha ett effektivt vapen vid slagsmål.

Den är rätt våldsam, men med otroligt snygga miljöer, kläder och filmvinklar.

Det är senaste sett hemma hos oss.

Och så lite Ernst och Leila och Let's dance, såklart.

onsdag, maj 27, 2015

Mysig höstdag i slutet av maj


* * *
Lite så är det, att vi tar en mysig höstdag i slutet av maj  månad.

Med regn mot rutorna pratar jag och Siri om att det skulle vara skönt med yoga, bad, tända ljus och film under täcket i soffan.

Istället drar vi på regnkläder, mössor och hjälmar. Själv trär jag vinterhandskarna på tassarna. Och så trampar vi iväg i skyfall.


När jag handlar fyller jag på ljusförrådet.

Nu regnar det visserligen inte längre, men vid middagstid är kvällen skymningsmörk.


Och vi tar faktiskt ett varm bad efter middagen.

Fyller med mangoskum och pratar om den bästa dagen i vårt liv.


Så tar vi varsin soffa och ser Mitt kök med Leila Lindholm följt på Lilla Aktuellt.

Läser i fina boken "Balladen om en bruten näsa" och kramas länge och innerligt godnatt.


Så gick en onsdag i maj. Det var som en höstdag.

Men med tända ljus och bubbelbad blev det bra ändå.

tisdag, maj 26, 2015

Examen i spets / hemmasytt


* * *
Det blev en klänning, tillslut.

Man kan säga att det var en chansning, men den gick hem.

När jag frågade Siri om examenskläder för en tid sedan visste hon exakt vad hon var ute efter.


Vit, fin spets. Bred halterneck, v-ringning fram. Ankellång, gärna med kortare underklänning.

Jag tittade igenom de flesta nätbutiker jag kunde komma på, men insåg att dessa specifika önskemål var svåra att uppfylla.

Alla klänningar jag fann med de kriterierna kostade över femhundralappen och var dessutom väldigt tylliga.

Och det ingick inte i siluett-önskemålet.
Prinsessperioden är över, på så sätt.


Jag grävde fram en loppisklänning ur utklädningslådan. Köpte den en gång och tänkte att någon kanske burit den vid en borgerlig vigsel. Sidenunderklänning, med spetstyg i fin kvalitet över. Svarta knappar hela vägen fram, lång spetsärm och längd som gick nedanför knäna på mig.

Jag har aldrig burit klänningen, den var något missfärgad och för stor.

Men samtidigt för fin att slänga.


De bortsprättade armarna är nu knytbanden bakom nacken. Såklart borde jag ha tagit en före-bild, för det blev en helt ny klänning.


Och sidenunderklänningen är kortare sydd än spetsen, precis som önskat.

Förra året fixade vi också hemma.

Då såg klänningen ut så här (klick).


När jag redigerar den här bilden får jag hjärtat på utsidan.

Älskade vän, vad jag vill dig allt gott.



Hon ska bära med svarta ballerinaskor, pärldiadem och lockar i håret (som blivit så långt!).

Hela hon har blivit lång.

På examen ska de sjunga "Guld och gröna skogar" så kyrktaket svävar.



Och den här bilden av henne,

min stora kärlek,

den ska jag spara så länge jag lever.

måndag, maj 25, 2015

Brynen del II


* * *
I veckan har det gått sex veckor sedan jag fixade brynen med Taffy – semipermanent ögonbrynstatuering.

På något ställe behövs de fyllas i (ingår i priset) och de kan se något gråa ut i dagsljus. Men hellre grått än mot rosarött, tänker jag. Och sedan jag hemmafärgade i mina egna strån tycker jag de känns mycket bra.

Gillar att de alltid känns markerade och välformade. Och att man ser "strån" istället för en imålad båge.

Ont? Jepp det gjorde det, men i cirka femton, tjugo minuter. Helt överkomligt.
Dyrt? Ja, fast jag gjorde det på öppningserbjudande.
Nöjd? Mycket. Sminkar aldrig i brynen nu, så jag gillar det verkligen.

Tummen upp från mig.


söndag, maj 24, 2015

Skuggan av en bild


* * *
Tidigare i veckan:

Det är morgonmöte med diskussioner utanför mitt kontor. Själv sitter jag och gråter över ett halvt block fyllt med ovanligt noggrant nedplitade anteckningar.

Det är få förkortningar och inga slarviga ord.

Jag behöver knappt jobba med att tyda vad jag skrivit.

Det beror på att personen jag intervjuat pratar med eftertänksamhet. Det har varit ett fantastiskt samtal, fritt och öppet och förtroligt på ett sätt som känns in i märgen.

Men som också handlar om det svåraste en människa kan vara med om.

Det handlar om att förlora ett barn.

När jag läser om ämnet på olika sätt, dyker samma illustration upp flera gånger om.

Det är en tecknad familj sedd bakifrån. Mamma, pappa och några barn som går bredvid. De håller varandra i händerna. På pappans axlar sitter ett litet barn med vingar på ryggen.

* *

Min sorg över att inte få ett till barn, den kan jag inte jämföra med sorgen över att förlora ett levande barn.

Den sorgen får inte plats i samma världsbild och jag likställer inte på något sätt.

Men jag känner ändå, att bilden med familjen – en liten med vingar.

En svag skugga, en kalkerad och suddad teckning i blyerts av den familjen är också en del av min historia.

Men just nu känns det faktiskt okej. Livet känns inte utan. Livet känns med.

Och jag har ett stort barn. I eftermiddags tog vi cyklarna till skogen. Promenerade några kilometer och pratade. Verkligen pratade. Sedan sprang vi intervaller i brantaste backen. Lekte under tiden. Promenerade vidare till utegymmet och tränade och fortsatte leka tillsammans.

Jag landar i att jag känner mig rik. Det enkla, vackra livet, där solen färgar kvällarna i guld.

lördag, maj 23, 2015

Stilla dag


* * *
Vi tar en stilla lördag. En sväng till mataffären och loppis.

Biblioteket var stängt, så vi laddade ner en bok och Siri intog läsposition.







Så enkel är vår lördag. Mat, massage, förmiddagsfika med farmor och farfar.

Kramar.

Och fina ord som rullar in om en artikel som jag skrivit.

Det värmer och betyder.


fredag, maj 22, 2015

Rabarber och vit choklad





* * *
I duggregn har vi plundrat rabarbern mellan stenarna på grundmaterial till ytterligare en paj. Den här gången med sällskap av färska jordgubbar och vit choklad. Hyvlat med smör på och nu doftar det rabarbrigt och knäckigt i hela huset.

Så har vi fredag. Maken är ute och staplar ved inför nästa vinter, jag och Siri skall krypa ihop i soffan till dansprogram. Jag, något matt efter veckans tredje sjukgymnastbesök.

Det känns faktiskt bättre än jag trodde, att gå dit och få behandling. Och genom vårt småprat får jag med mig tankesaker som gör skillnad i mig, och jag kan ge tillbaka lite känner jag.

Det känns extra bra.

Men nu tar vi kvällen. Med dans, sovande barn i soffan och bästa kvällsmålet med keso, kesella och färska blåbär.

Vi går mot sommar, bären är färska och det gör gott för själen.


torsdag, maj 21, 2015

När man söker inspiration


* * *
När man sitter hemma för att skriva i ro. När man tittar upp för att söka ett ord som gömmer sig långt tillbaka i huvudet. Det är då man vill ha fridfull skog eller havsglitter att vila ögonen på.

Jag har den här utsikten.

En uppgrävd gata, med oberäkneligt vatten. Ibland finns det i kranen, ibland inte.

Nåväl. Orden faller på plats tillslut. Det närmar sig helg och jag har inte lika ont i huvudet längre. Och jag har cyklat genom ett skyfall och blivit sjöblöt.

Rätt härligt, med andra ord.

onsdag, maj 20, 2015

Maten, yogan, träningen




* * *
Det är kväll på min gata och jag har ett skönt lugn inuti.

I veckan har jag jobbat med en text. Verkligen arbetat, vägt ord, funderat på sammanflätning. Flyttat om och tagit bort. Kvar är närmare tio tusen tecken reportage. En text som har varit en ära att få skriva, en berättelse som jag verkligen önskar göra rättvisa.

Den här veckan har jag också börjat hos min nya sjukgymnast.

Det känns skönt att vi i nuläget bara fokuserar på värme och akupunktur. Inte träning, inte mindfulness. Allt det sköter jag sedan evigheter själv. Så jag får scanlab (apparat som ger speciell värme) och så akupunktur då. Nu i början, tre gånger i veckan. Nästa gång ska vi titta på disken i min nacke som ger mig mycket besvär.

Jag känner att någonstans, gör det mig gott.

Sedan: Träningen, yogan och maten.

Efter min styrkesatsning kände jag att nej, jag behöver inte bli starkare. Jag vill ha roligt när jag tränar, må bra efteråt och underhålla det jag har. I något sammanhang stötte jag på namnet Kayla Itsines. Läste mer och har nu tränat efter hennes program några veckor.

Det är kul, enkelt och smart.

Pass uppdelade på tre gånger i veckan med två set på vardera sju minuter. Dessa set kör man två gånger om, så det blir totalt 28 minuter träning, plus uppvärmning.

Mycket egen kroppsvikt, någon hantel och en hel del träningsvärk (faktiskt!).

Att det handlar om att bli bikini ready och sådant, det har jag för länge sedan lärt mig screena bort i träningssammanhang. Själva passen kan vara bra i alla fall.


Och yogan. För ett tag sedan köpte jag några pass av Yogagirl, Rachel Brathen. För drygt tvåhundra kronor tog man hem fem kortare yogafilmer i en app.

Yogar dem ofta via paddan (de är runt tjugo minuter långa) och tycker att de är helt perfekta. Mjuka, sköna och så korta att jag gör minst en nästan var kväll. Siri brukar också vara med ibland, och följer med i rörelserna även om Rachel instruerar på engelska.


Och till sist. Maten. Jag ändrade om för ett tag sedan och har ätit hyfsat strikt lchf ett tag. Anledningen var den att jag varit så ohyggligt torr i huden sedan vi kom hem från Thailand i februari. Sådär att det bara flagar, både från hårbotten och ansikte.

Hemma äter vi efter denna bok, och det är faktiskt riktigt skönt med färdigplanerade recept. Bara att skriva handlingslista efter boken. Och gott!

Min hy är dessutom mycket bättre.

tisdag, maj 19, 2015

Bok- och vänskapsmärke


* * *
Efter att pappa varit och hjälpt oss att få vårt varmvatten åter (yes) åkte jag och Siri på födelsedagskalas.

Det var vimplar och fin stämning och blandning mellan familj och vänner. Och en hund, såklart. Vi pratade, drack te och fikade raw food-tårta med färska hallon.

Det kändes varmt i bröstet när jag och Siri tog varandra i handen och gick mot bilen. Kvällen var vacker.

Siri sa att hon tycker om människorna som bor där, och att lägenheten är fin och varm.

Det kändes också bra att lämna ett handsytt bokmärke efter oss i gåva.

Som en hyllning till orden. De tänkta och skrivna.

De sagda och de som kommit i tryck.






måndag, maj 18, 2015

38:a som norm


* * *
När man fick hem den magiska katalogen från Ellos. När man vek sidhörn och klurade på snygga plagg.

Hur man beställde via det lösa formuläret och dubbelkollade de många siffrorna, så att storlek och färg skulle bli rätt.

Hur man väntade – i evigheter, månader minst – på att paketet skulle komma. Vi sambeställde ofta med några grannar, delade på frakten.

Och slutligen promenaden till min bästa kompis och hans mamma, dit paketet kommit. Hur det var som att frakta hem en skatt därifrån. Öppna de små påsarna med fint vikta sommarplagg.

Jag gillar fortfarande Ellos. Det känns som om de tagit postordern in i vårt moderna samhälle, både i varumärken de erbjuder och hur de bygger sitt eget varumärke. De gör snygga magasin med intressanta intervjuer, nu senast med Loreen.

I nya katalogen läser jag ingångord om att ingen ska känna sig obekväm, att de erbjuder bikinis, baddräkter, beachkläder och accessoarer för alla former och stilar.

Gott så.

Men en sak får mig att stanna upp, förutom den vanliga kontrasten med klassiska fotomodeller mot de fina orden.

För trots goda föresatser, eller måhända säljargument, blir det ändå så tydligt vad som är normen.

Det syns kanske inte så bra på bilden ovan, men i brödtexten om en klänning (C.) är längdmåttet angivet för en storlek 38:a, trots att plagget börjar vid storlek 42/44.

Det kanske finns en logisk förklaring, men den logiska förklaringen spelar egentligen ingen roll. För kontentan blir ändå vad man förmedlar på flera ställen, trots stora ansträngningar.

38 är normen. Måttståcken, rättesnöret. Trots att plagget börjar vid storlek 42/44.