* * *
När man sitter hemma för att skriva i ro. När man tittar upp för att söka ett ord som gömmer sig långt tillbaka i huvudet. Det är då man vill ha fridfull skog eller havsglitter att vila ögonen på.
Jag har den här utsikten.
En uppgrävd gata, med oberäkneligt vatten. Ibland finns det i kranen, ibland inte.
Nåväl. Orden faller på plats tillslut. Det närmar sig helg och jag har inte lika ont i huvudet längre. Och jag har cyklat genom ett skyfall och blivit sjöblöt.
Rätt härligt, med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar