söndag, april 28, 2013

Bok på vägg














Pyssel- och tvhörnan i Siris rum har blivit mer ombonad med boksidor på väggen.

Tog hem en jättefint illustrerad och stor barnbok från jobbet. Fäste baksidorna mot varandra med silvertejp och satte upp på väggen.

lördag, april 27, 2013

Jag måste berätta om Anna ...

... för det är Anna som jag träffat, som jag tänkt på och skrivit många ord om.

Drygt 11 000 tecken reportage. Och det är långt. Väldigt långt för att vara lokaltidning.

Men Annas berättelsen behövde dessa tecken och mellanrum.

Och sällan har jag fått så många mejl, sms och Facebookmeddelanden.

Av människor som tackar, som blivit berörda. Det känns så fint.

När Anna var 28 år drabbades hon av en svår hjärnblödning. I mitt reportage berättar hon om vägen tillbaka, och om alla svåra känslor som hon hanterar efteråt:

Så här börjar artikeln:


Det är natt den 13 maj 2011. Ambulansen kastar sitt kallblåa sken längs huskropparna efter Bågevägen i Bergsviken.
Det är bråttom.
En ung kvinna håller på att dö.
Den 28-åriga tvåbarnsmamman heter Anna Eriksson.

Och här finner du den i sin helhet: "Jag kände att något gick sönder i mitt huvud."

Virya yoga

Jag börjar springa mer, och ländryggen krackelerar.

Jag lyfter vikter, och bröstryggen orkar inte med.

Mina powerwalks på löpbandet, intervall-löpningen och crossfitpassen fungerar visserligen. Men fysiskt vill jag vidare, i alla fall i de små variationerna. Tillfredsställelsen att - ibland- sitta helt slutkörd i bastun.

Ashtangayogan, som jag älskar, fungerar inte med min rygg. Inte just nu i alla fall. När jag är halvbra, eller halvdålig, så blir det bara värre.

Och därför inte roligt.

Istället blir yogan ett dåligt samvete och en prestation. Och så skall det ju inte vara. Alls.

Några gånger har jag gått på kraniosakral terapi och det har hjälpt mig mycket.

Så har jag också börjat rehabträna, för en sjukgymnast. Har nu ett program som jag gör pliktenligt minst varannan dag. Innan jag startade var nackspärren nära nära, men nu avlägsnar hotet sig, utan knakningar hos naprapaten.

Men yogan, den saknade yogan. Kanske har jag nu funnit en ny form i Virya voga?


"Viryayoga är en dynamisk yogaform med fokus på biomekanik. I systematiskt komponerade yogaserier får du en tuff och rolig yogaträning med små filosofiska teman i varje klass som ger tanke för själen.
Virya betyder på sanskrit, entusiasm, energi eller, kraft, och tanken med viryayoga är att den just ska ge dig kraft och energi. "

Jag har gjort en första klass till dvd, och tycker mycket om.

På tal om yoga så har Siri fått önska kvällssysslor.

Jag föreslog "Sune i Grekland", men istället ville hon att vi skulle rulla ut våra yogamattor till barnyoga-skivan. Detta vi gjorde. Sedan gick önskningen vidare till välling i gungstolen på verandan.

Så jag kokade välling, drog på ulltofflorna och dunjackan och packade ner barnet i sovsäcken.

Sedan gungade hon i min famn. Och av litenstor såg jag fräknarna på nästippen och avskavt svart nagellack på händerna kring flaskan. Resten dolt av sovsäcken.

Siri somnade till min yoga, och jag sitter här, mjuksmält i själen. Och glad.


Alabastervit


Jag var på väg att gå och sova.

Men så hör jag regnet mot plåttaket och känner att jag måste stanna uppe och lyssna, en liten stund till.

Barnet är ompysslat och somnade i slutet av dansprogrammet på televisionen.

Till vardags har vi börjat se tv-serien "Den vita stenen" från 1973. Jag gillar det sävliga berättartempot - som barn hade jag också en sådan fin, alabastervit och len sten som Fia / Fideli.

Jag har stretchat och plockat undan, men det är som om morgondagens reportage ännu inte lämnat mig. Det ekar i mig. Men nu, nu är det dags att sova.


torsdag, april 25, 2013

Morgonfestival





Japp.

Så kickar vi igång vardagsmorgnarna.

Ett lakan på drift, en familj som klämmer upp sig i samma säng. Och för jag vet inte vilken gång i ordningen - Melodifestivalen anno 2013 via You Tube.


onsdag, april 24, 2013

Att skriva

Har skrivit artikel i flera timmar utan att titta upp från orden, punkterna, mellanrummen. Känns som om jag knappt har andats. Och nu sitter jag här med nio A4-sidor reportage att korrigera.

Och jag tänker: Tänk att man kan gruva så mycket inför att börja skriva. Det är som om man måste vara i rätt stämning när man sätter ned fingertopparna på tangenterna. Så att tonen inte blir fel, för jag vet inte om det då går att börja om.

Eller, jo. Egentligen vet jag att det går. Jag har gjort det. En gång, har jag gjort det.


Och så tänker jag: Tänk att man kan bli så fullkomligt uppslukad under tiden. När man sugs in i berättelsen och vill vidare, vidare. Till slutet. För att få veta hur det går, hur det blir. Fast jag redan vet.

Sedan. Lite mer oro. Nu ligger en grundtext utskriven, väntar på mitt skrivbord. För när meningarna blir många, då måste texten printas på papper för att fyllas med överstrykningar, frågetecken och pilar. Detta moment är kanske det värsta. När jag tar i texten, och skall bedöma, om jag funnit den där tonen.

tisdag, april 23, 2013

En världsbokdag om [en annan] Siri

I julklapp får jag en bok om Siri von Essen.


En roman av Lena Einhorn, eller snarare, en berättelse baserad på en lätt fiktionaliserad samling kända fakta.


Det är sommaren 1872 och på sin tjugotvåårsdag gifter sig Siri von Essen med löjtnant, friherre Carl Gustaf Wrangel af Sauss.


Ett år senare föds deras flicka Sigrid.


”Och något slutade leva inom henne.

Så kändes det. Och i den känslan frös hon fast.”



Tre år senare träffar Siri August Strindberg och ytterligare ett år senare skiljer sig Wrangel och Siri.

En anledning till skilsmässan är Siris önskan att få arbeta som skådespelerska, något som var oförenligt med makens rang. Wrangel hade dessutom en kärleksförbindelse med Siris unga kusin.


De separerade makarna fortsätter vara vänner, och sitter tillsammans vid Sigrids dödsbädd, när hon dör bara fyra år gammal.


Siri lämnar allt för ett nytt liv och genomför sin önskan att bli skådespelerska. Hon debuterar och blir anställd på nationalscenen Dramaten.

Hon välkomnas i August Strindbergs konstnärskretsar.

Men att bryta mot den tidens konventioner var naturligtvis inte enkelt.


”Mamma, jag är inte skapad för ett stilla hem med frid och rosendoft. Jag behöver strid för att vara lycklig.”

”Strid?” mumlade Betty. ”Det finns något som heter ansvar.”



Siri von Essen blev mor till fem barn, tre levde till vuxen ålder. Siri och Strindbergs förstfödda lämnades bort men dog bara några dagar efter födseln. Dottern Greta omkom i en olycka bara ett par månader efter modern och fadern och sonen Hans dog endast 33 år gammal.


Men från att lämna sina två första barn kommer Siris liv senare att kretsa kring de tre levande barnen. Hon kämpar mot Strindberg som arbetar hårt för att få vårdnaden om barnen.


Jag vet egentligen inte varför jag tecknar ned dessa fakta, som säkert är bekanta för många. Men historien berör. Också de välskrivna sidorna, hantverket som passar tidsandan.

Viljestyrka. Mod. Feminism. Att bryta sin tids konventioner. Uppoffringar.


Och jag tänker på mitt besök i August Strindberg bostad i Blå tornet på Drottninggatan i Stockholm. Hans sista bostad, och den enda av hans 24 lägenheter i Stockholm som finns att se.


Jag minns hur det besöket rörde mig.

Och jag får ytterligare en inblick i en svunnen tid, som trots ­ att - eller kanske just för att - den är svunnen spelar roll.


Vi pratar om det på min bokklubb.
Hur mödrar som lämnar sina barn många gånger döms hårdare än män som gör detsamma - kanske speciellt av kvinnor.

Jag tänker också på kvinnor, konstnärliga själar, som behövde frihet. Som vägrade anpassa sig. Kuva sig. Som gjorde ofattbart stora uppoffringar, bland annat fick de ibland lämna sina  egna barn, för något - större.

Den vackra filmen om Marie Kröyer är en variant på det temat.
Och det är världsbokdagen i dag.

Jag uppmärksammar den med detta inlägg.



From Spain with love

 




Ja, men vad säger man efter några vackra dagar i ett solvarmt Barcelona?
 
När man tittar ut mot ett gråblåsigt Piteå med snömögel och fjolårslöv?
 
Jo, man plockar fram skatterna ur hjärtat. Husväggar tätt, tätt i de gotiska kvarteren. Där man inte ser om solen lyser eller inte. Där jag kisar och föreställer mig karaktärerna ur Zafón-triologin smyga om skumrasktimmarna.
 
Utsikten över staden, uppifrån kastellet på Montjuïc i kvällssolen.
 
Coronitas, Gaudi, magisk chokladglass, tapas och många timmars strosande. Dagar när inte klockan styr.
 
Barcelona, lite kär i dig är jag allt.

lördag, april 20, 2013

Tema: Gör mig glad #7







Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.



Att komma hem, till vår hall. Både från längre resor, och till lunch nästan var dag.



Bänken att hälla av grejorna på. Toaletten nära. Garderober med skynken där kläderna enkelt hängs undan.

Jag tycker om att man inte ser ytterkläderna hela tiden, det ger mig lugn. Jo, vår "nya" hall blev så bra! Och jag älskar att komma hem och mötas av den.

fredag, april 19, 2013

Tema: Gör mig glad #6


Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.


Vardagsting som blir vackrare ju längre man sliter på dem. Handväskan från Böle garveri som jag fått låna av syster. Som jag blivit ikappsprungen och utfrågad om av många människor som vill köpa likadan.

Och plånboken, som också fungerar som lätt handväska. Från Kero, med deras klassiska mönster. Så fin och vacker, den med.

torsdag, april 18, 2013

Tema: Gör mig glad #5


Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.

Långa morgnar. Inte för att vi sover länge om helgerna, nuförtiden, jag och flickorna.

Hemi vill ha frukost, Siri vill kliva upp och jag - ja jag har svårt att slumra länge än till halv åtta för tillfället. Men påtår i soffan, nyhetsmorgon i tv och en eld i kaminen ger helgdagen en fin skjuts.

onsdag, april 17, 2013

Tema: Gör mig glad #4



Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.

Välarbetade kläder med tanke. Silke, tunnstickat. Budskap, broderier.

Sådana kläder håller. Kan köpas i andra och tredje hand. Prövbo en tid, för att sedan få åka vidare om de inte passar i känslan. Men denna. With freedom inside. Den får stanna.

tisdag, april 16, 2013

Tema: Gör mig glad #3


Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.

Den här bilden. Jag har haft den i min bloggmapp sedan i somras. Och den gör mig lika glad var gång jag ser den. Den avslappnade hållningen. Trädgårdsgrönskan. Armbandet han fått av mig. Både motiv och känsla, som gör mig glad.

Ofta.

måndag, april 15, 2013

Tema: Gör mig glad #2


Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.

Kaffe. Kaffe? Jo, faktiskt. Ett av vardagens bästa.

Två koppar med osötad sojamjölk om morgonen. En kopp svart till förmiddagsrasten på jobbet. Och så denna. Ofta i ensam stillhet vid köksbordet till lunch. En kokoslatte (varmt kaffe mixat med fint kokosfett - hemligheten ligger i att mixa!). Och så några skivor rostade kokosflingor.

Mmmm ...

söndag, april 14, 2013

Tema: Gör mig glad #1



Här jag jag samlat bilder från minneskort, den senaste tiden. Från systemkamera, mobil och kompaktvarianter. Bara slumpartade bilder som kommit till bara-för-att. För att tillfället funnits där. För att dessa saker gör mig glad, i vardagen, i all enkelhet.

Flickklänningar som hänger på en byrå. Gör mig glad, på många sätt. Spår efter lek, Siri har haft en vän på besök. Men också. Nyanser, fluff. Texturer.

Pudriga kulörer som får mitt hjärta att vila. Det gör mig glad, i all enkelhet.

lördag, april 13, 2013

Så startar vi helgen


Så startar vi helgen vid sjusnåret.

Eld i kaminen, rasta Hemi och ge henne mat. Servera gullungen frukost. Och så rawfood-gröt med rivet äpple, kokos och mängder av kanel uppepå.


fredag, april 12, 2013

Det svänger, katten








Har skjutsat en katt med klös (och sväng) i till födelsedagskalas. Självklart hade kissen med sig en mus i present ...

Ett gammalt linne, lite fleece, stoppning från en gammal kudde och lite ögonskugga utblandat med vatten fixade kostymen.