söndag, december 30, 2012

Plusmodeller

Det var länge sedan jag sprang. Den där ländryggen har gjort att jag inte känt lusten. Löpningen har också en tendens att bli prestation. Kapaciteten så mätbar.

Men i dag kände jag längtan. Behovet att komma ut.

För när jag springer för att, då är det bland det bästa jag vet.

Så jag knöt på mig löparskorna. En plusgrad, kvällstomma cykelvägar. Och jag.

I mina andetag.

Det blev inte långt och det gick inte fort. Men jag sprang och kände livet i mig, och tänker att den känslan måste jag värna. Den totala glädjen i möjligheten av rörelse.

Och inte blir det sämre av att komma hem, stretcha, ta en varm dusch och sedan laga dijon- och vitlökskryddade hamburgare med aubergine, ekologiskt bacon, majonäs, grönsaker och cole slaw.

Just nu söver Markus Siri och jag sitter här och känner mig sådär perfekt nöjd och avslappnad.

Det för mig osökt in på boken som jag läser just nu.

"Hungrig" handlar om modellen Crystal Renn, och hur hon som ung tonåring blev uppmärksammad av en modellscout, och efter önskemål gick ner mycket i vikt för att kunna konkurrera om modelljobben. Om anorexia och en besatthet som gör ont att läsa om.

Och här är inte träningen en lustfylld sysselsättning, utan ett nödvändigt ont. Åtta timmar om dagen, ofta. Utan mat i magen. På olika gym för att inte bli portad.

Men Crystal Renn vände sin historia. Hon blev så småningom USA:s bäst betalda plusmodell.

Bilden här nedanför visar vad hon kallar "före" och "efter".


Jag har inte läst ut boken ännu, men tycker att det är en intressant livsberättelse. Speciellt när hon skriver om modebranschens mekanismer.

Men det är något mer som pockar på min uppmärksamhet.

Något som gör att jag känner mig kluven.

Vi vet att människor i dag är så indoktrinerade i smala modeller, i all slags media, att vi sällan reflekterar över det. Och här krockar naturligtvis idealbilden med verkligheten. Att de allra flesta är missnöjda med något på sina kroppar och vill ändra det vet vi, och att dessa smala, perfekta modeller bidrar till vår kroppsångest vet vi också.

Men å andra sidan? När vi söker andra förebilder? Vad finner vi då?

För titta på Crystal Renn när hon poserar som plusmodell. Hon har ett annat uttryck. Hon ser livsglad och självsäker ut.



Bilden nedan föreställer en annan modell, bilden cirkulerar på Facebook och handlar ursprungligen om en sedelärande historia om man vill vara val eller sjöjungfru.

Fotot är egentligen en variation på samma exempel. En oändligt vacker plusmodell.

Hennes hår, hennes ansikte, hennes proportioner. Och hennes hud.


Jag förstår att plusmodeller är en positiv utveckling. En motreaktion. Något som är sundare. Men på något sätt är de lika onåbara när man söker efter ideal.

På något sätt lurar vi oss att vi kan se ut som dem, att vi borde kunna se ut som dem. Och ändå slutar vi besvikna framför spegeln, eller framför fotografierna någon tagit på oss.

För de är perfekta på sitt sätt. Och är också en del av illusionen, av modeindustrin, av att sälja något.

De har bra benstomme, vackra kindben, tjockt hår och är perfekt ljussatta och sminkade. De har inga synliga celluliter eller åderbråck.

Jag förstår varför det är så. Men det blir på något sätt ändå samma sida av myntet.

Det kanske är vår sökan efter en idealbild som är problemet.

Eller?


torsdag, december 27, 2012

När man väntar


Den här bilden är tagen i väntan på. Siri har sovkompis i natt och när jag tog fotot så hade vi städat och bäddat sängen (som till vardags står oanvänd) extra mysig.

Jag och mina tjejer har ägnat dagen åt att städa inne (ja, Hemi var väl inte så mycket till hjälp) och att skotta ute. Vi har firat Siris farbror och tagit en tur med sparken.

Nu sussar tjejerna och jag skall brygga mig en kopp te och ladda upp för morgondagen.

Sedan bara måste jag visa denna bild. Den sedvanliga julklappspengen från min morfar. Finast av allt är hans handstil på kuvertet.






onsdag, december 26, 2012

Manduka & familjeliv






Solhälsningar på nya yogamattan, familjeliv. Soffhäng. Finjul.

Och så Skellefteåtripp i går. Ljuvlig middag i en fantastisk lägenhet hos en god vän. Bubbel, utgång och dans. Nattamat. Översovning och god frukost innan hemfärd.

Snart åker vi till mamma och firar jul och ledighet tillsammans. Och snart återvänder vi till Skellefteå för middag i bistron och hotellnatt med några kära.

Det här med ledighet, det är helt okej just nu.


måndag, december 24, 2012

God jul


Så blev det julafton. Det singlar ned snöflingor och är midvinterkallt ute.

Jag och Siri ska snart bege oss till morfar och hans sambo för traditionsenlig julfrukost.

I går hade vi lilla julafton med våra vänner. Hemi festade med stort guldglitter kring halsen. Hon hann även välta julgranen innan vi gick hem i natten.

Så, nu är det dags att ta på de röda kläderna och låta julafton börja.



lördag, december 22, 2012

Med vingar




Det är kallt. Minus 27 och jag går gärna inte ut mer än nödvändigt. En tur till butiken för lördagsgodis, kaffe hos farmor och farfar och en kort promenad med bobben till moster för att hälsa på deras nya, ulliga minivalp.

Det har varit en kallfin dag. Vi har slagit in de sista paketen och haft en mysdag hemma, jag och min dotter. Hunden har som mest rört sig en postlåda bort. Hon föredrar inte denna kyla.

Och i morgon blir även maken ledig. Han saknas oss här i huset. Men, som jag brukar säga till Siri, att sakna är bra. För då vet man att man tycker om.

Bilden kommer från en jobbfotografering som min kära kollega Sanna gjorde i fredags. Gnuggvarianten av änglavingar, från Gina tricot. Fint julpynt för någon dag.


fredag, december 21, 2012

Med vardag i mitt hjärta


Vårt hem skall vara med i magasinet Lantliv i början av nästa år. Ibland är det lätt att glömma hur fin grund man har, hemmavid.
 
Istället ser man flagor och skräp från eldningen, fläckar på golvet och tusen och en pryttlar. Men jag blir ofta påmind av andra. Och jo, jag älskar vårt hem. Det är. Hemma.
 
Och när det är hemma är det fint oavsett, med klappar på tillverkning. Hela stora bordet ockuperat av pyssel, en låda halvt utdragen och en plastburk med hemslagen aioli på köksbänken.
 
Det är fint, för det är hemma.
 

torsdag, december 20, 2012

Hemmets gran



 

Husets gran bärgades och kläddes helgen som var. Fin och lagom liten,
med en blandning av gammalt pynt och Siris förskolepyssel.
 
Stjärnan har hon själv satt dit.
 
Sned sitter den där i toppen, men något hindrar mig från att rätta till.
 

onsdag, december 19, 2012

Med den vackraste i min famn





Middagsmat i magen, bortplockat i köket. En brasa i kaminen, tända ljus på bordet.

En mor, med sin vackra dotter i famnen. Leila bakar på tv, och sedan tar Ernst över rutan och skapar julmagi.

I reklampauserna pratar hon om björnbär.
"Jag tycker inte om björnbär, de smakar för mycket ... björn."

Och så låtsas hon att hon vinner pengar.
"Men pengar är inte det viktigaste, det viktigaste är att man får vara med dem man älskar ..."
Undrar var hon hört den : )

Andetagen från henne i mitt knä blir sakta tyngre, och när Ernst gjort sina polkagrisar orkar inte ögonlocken längre. Hon somnar så fint i min famn. Mörka ögonfransar mot den tunna huden.

Och koftan på bilden har jag egenhändigt broderat på ryggen, för länge sedan. Men den passade så bra in in sammanhanget.


tisdag, december 18, 2012

Några under granen






Det blir inga kransar på pardörrarna i år. Ingen gran ute. Inte så mycket fikabak och ingen julskinka.

Men det känns som värdsliga ting. För visst kan jag, men jag tänder hellre ljus, petar in en till vedpinne i kaminen än stressar och känner mig otillräcklig. Det är väl den dära julefriden jag vill åt.

Klapparna är inköpta. Vi köper få och genomtänkta. Och jag tycker om det. Att klura. Hitta det man verkligen vill ge, det vi tror blir uppskattat av mottagaren. Några har flyttat in under granen. 

I helgen ska de sista klapparna tullas in. Siris har redan färdigställt sina. De är finast såklart, så jag hoppas på lite hjälp från henne i helgen.


Med smak av sesam, ingefära & vitlök


Vi pratar ju ofta om att vi vill ha mer grönt på julbordet. Både röd och grön kål passar ju ypperligt och det här var en god asiatisk variant på grönkål, som jag gärna äter fler gånger. Bild och recept kommer från Ica.
 
Fräst grönkål med ingefära, vitlök och edamame
Ingredienser:
2 dl tinade edamamebönor (utan skida)
300 g grönkål
2 rödlökar
2 vitlöksklyftor
1 röd chili
2 msk sesamfrö
2 msk olja
2 msk färskriven ingefära
flingsalt och svartpeppar
Till servering:
Revbensspjäll eller julskinka (vi åt med kycklingklubbor marinerade i sweet chili och honung bland annat till).
Så här gör du:
Tina edamamebönorna.
Skölj grönkålen. Lägg den i kokande vatten och koka ett par minuter. Lyft upp grönkålen i en bunke, spola den kall. Låt den rinna av ordentligt i ett durkslag.
Skala lök och vitlök. Skiva löken och finhacka vitlöken. Dela, kärna ur och strimla chilin fint.
Fräs lök, vitlök, chili och sesamfrö i oljan. Blanda i skuren grönkål (ta bort den träiga stammen i mitten) och edamamebönorna och fortsätt att fräsa. Tillsätt ingefära och smaksätt med salt och peppar.
Grundreceptet är provlagat för sex julbordsportioner.

måndag, december 17, 2012

Granatäpple


I fredags åt jag en supermysig lunch med mamma, en fin stund som jag sparar i mitt hjärta. Sedan om kvällen åt jag och min man middag på restaurang. Bara vi två. Senare såg vi Randy på scen innan vi promenerade hem i vinternatten.

Sedan har det pysslats i det Gustafssonska hushållet. Vi har också ätit god mat, en magisk grönkålssallad med kycklingklubbor och en saffransdoftande laxsoppa med tomat och hemslagen aioli, bland annat.

Vi har sågat, tagit in och klätt julgran.

Myst. Sett film. Skottat.

Och sovit urkasst. Siris bihålor spökar och gör att ingen sover på nätterna. För tredje veckan i rad och vi börjar alla vara lite matta av sömnbrist. Så snart, tid på vårdcentralen.

Och så är det måndag igen.

torsdag, december 13, 2012

Med snöfall och stämning

I lucianatten, sitter jag. En pappstjärna lyser i fönstret, jag hör Siri andas i rummet intill. Brevid mig på skrivbordet ligger programmet från kvällens fina fina konsert.

Det börjar numera vara tradition att jag och svärmor firar in julen med Musikhögskolans julkonsert. I år dessutom på självaste luciadagen, och därmed med fint luciatåg som stämningsfullt inslag.

Men dagen började med lite lucia på tv. Tända ljus och adventskalendern med mjukbarn i famnen. En kreativ-intensiv förmiddag på arbetet, en snabb lunch med min man. Och så julbasar på Siris skola, innan hon fick följa mig på ett möte på jobbet.

Piteås lucior sjöng för oss i lunchrummet strax innan arbetsdagens slut och Siri fikade. Pepparkaka och lussekatt, innan vi åkte hem och åt middag.

Förresten har det ju varit 121212. Förra årets 111111 var kanske något mer speciell, då fyllde Hemi nio år.

Men 121212 klockan 12:12. Det måste man ju liksom ta tillvara på. Jag pussade min man på munnen. Det kändes fint, som ett löfte. Inför kommande år.

Och så slutar jag där jag börjar. Med att sitta på julkonsert, med en sexåring i famnen. Polonaise sats VII, Winter song och Stilla natt.

Med lockar i håret, en silkesklänning som slutar nedanför knät och en svart, kort pälsjacka (fusk) därtill. Och tyvärr, också med en rejäl svårt-att-andas-upphakning i bröstryggen.

Fast, allt som allt. Det har varit en vacker dag. Men snöfall och stämning.



onsdag, december 12, 2012

Med kamin igen


I tre veckor har vi varit utan kamin.

Eller, vår nya kamin har stått på plats hela tiden, i väntan på rörmokaren. Men nu är den alltså inkopplad, och ineldad. Den nya, fina, som värmer upp vattnet till golvvärme och element som bonus.

Vår gamla trotjänare har flyttat ut i garaget i väntan på nytt hem.

Och värmen är så där ljuvligt skön för trötta ryggar.


tisdag, december 11, 2012

Siris hus



Innan vårt första pepparkakshusbak skedde researchade jag och Siri en hel del på nätet. Kollade bilder, skrev upp stödord.

Läste om ett hus som krävde 17 kilo mjöl och två personer som arbetade heltid i två veckor för att tillverka det. Siri var sugen, men jag sa att det kanske vi tar nästa år.

Vi ägnade i alla fall stor tid till att skära ut de små fönstren mot taknocken, men de blev så dekorerade så det kunde vi ha skippat.

Men fint blev det (trots att jag vänt taket fel håll, det skulle tydligen vara en gubbe och ett hjärta - nu är det ett upp- och nervänt hjärta och en gubbe som står i huvudstående).

I år har vi dessutom en utmärkt hög byrå, som gör att huset kan stå för allmän beundran. Där inte hunden kommer åt att tjuvsmaka.


Femtio nyanser

Jag har haft en helg där inte orden fått plats. Inte bilderna heller, för den delen. Min helg har levts familjeliv och kreativitet och eftertanke. Och läsning.

Just nu plöjer jag "Femtio nyanser av honom".

Romanen började som en fan fiction-berättelse på nätet och byggde på Stephanie Meyers Twilight-romaner om Bella och vampyren Edward. Senare skrevs den om med nya huvudpersoner och gavs ut som e-bok i tre delar.

Men även om jag inte tycker att den är bra, så är den intressant. För att den väcker mycket tankar, för att den får mig att pröva mina värderingar i frågor jag sällan tänker på.

Jag har ännu enbart läst drygt hälften av den femhundra sidorna. Men för mig går tankarna till böcker om exempelvis misshandelsförhållanden.

En ung, oerfaren kvinna.
Hur hon långsamt bryts ner, lockas in i ett förhållande med en förmögen man.

Om godtrogenhet, om den där första starka starka kärleken, när man ännu inte gått på nitar och vet sina gränser. Och om vad som händer när gränserna överträds.

Jag inser att det inte är därför som E L James trilogi slog ner som en bomb och sålde i mer än tio miljoner exemplar under de sex första veckorna i bokhandeln, bara i USA.

Men sexscenerna mellan naiva litteraturstudenten Anastasia Steele och framgångsrike vd:n Christan Grey, som föredrar  sadomasochistiska lekar, lockar inte mig. Istället är det de mänskliga mekanismerna. Manipulationen. 

I bokhandeln beskrivs boken vara "en utforskning av sexuellt maktspel, chick lit med feministiska förtecken". Den sägs också vara "romantisk, befriande och fullkomligt beroendeframkallande".

Jag kanske får anledning att revidera mina åsikter. Men i dagsläget instämmer jag inte alls. För mig är boken en annorlunda version, av vad makt, attraktion och manipulation kan göra med människor. Och att den är befriande synar jag, då berättelsen om en snygg, smart man och den naiva studenten snarare anspelar på den urgamla sagotraditionen om att flickan möter sin prins och får allt hon velat ha, även om det innebär ett liv i underkastelse.

Och det är med det i åtanke boken är läsvärd.

fredag, december 07, 2012

Dagarna

Dagarna liksom bara går, av sig själv. Det är redan fredag. Och jag har cyklat genom snöfall. Minus elva utan blåst, det är fint vinterväder. Och så snön. Och alla stjärnorna, på himlen och i fönstren.

Jag har varit på reportagejobb i kväll. Ett fint, som jag fortfarande är varm i hjärtat av. Och berörd. Av gemenskap. Av godlukt och vackereld i eldkorgar.

Och nu är det helg. Min man är äntligen ledig en hel lång helg med mig och det är jag så innerligt glad för.

Mitt ansikte är varmt av duschen, jag stod under strålarna tills varmvattnet tog slut och fönstrena i hallen var alldeles immiga. Så nu är jag varm, inifrån.

Det är helg.

Och vi är tillsammans.


onsdag, december 05, 2012

Tanken bakom

Julstjärnan från Repris återvinningsmarknad som jag,
vilket jag inte trodde, verkligen fastnade för.

Här väntar tom yta på pepparkakshus. Tillräckligt högt upp
för att inte Hemi ska kunna tjuvsmaka (tror jag, hon visar oanad spänst ibland).

Pynt på köksbordet, gillar blandningen av granljusstake från
barndomen, horn som Siri funnit i skogen och en Buddha från loppis.

 
 
Siripyssel på plats. Fin mobil i fönstret och lucia av pappersrulle.

Kanelkudde, fårskinn och stjärndraperi. Och lite snö på stora granen utanför.
 
Glitterlykta som hängt med i några år nu. Och Siris klänning från vårt bröllop.

Julgardin och ljusstake, dock har Hemi en tendens att ligga ur sladden.

För flera veckor sedan gjorde jag ett inredningsreportage från ett riktigt julhem. Och jag blev så inspirerad. Kanske mer av tankesättet än själva pyntet, även om det var fint.
 
Men detta med att fixa i ordning tidigt, för att kunna njuta av adventspynt när man är som mest sugen.
 
Och att istället för att stressa med icke fungerande luciakronor och panikklappar ha det färdigt och bara dricka glögg och göra det man känner för.
 
Jag känner att jag anammat det lite detta år. Även om det är overkligt att det är den 5 december.