fredag, oktober 31, 2014

Favoritplats: Hängstol


* * *
I somras köpte jag en hängstol som jag länge velat ha. Mysigt att ligga däri och läsa, eller titta på elden i kaminen. Mycket bättre för min rygg också, istället för att ligga mot en axel i soffan (då får jag alltid så mycket tinnitus).

Neutralt för ryggen, ombonat, fridsamt.


Istället för att den skulle hänga slapp och ihopsjunken när man inte sitter i den bestämde jag mig för att sy en madrass att lägga i.

Tog en del av en madrass från Siris spjälsäng och ett gammalt lakan. Dammade av tofstillverkningskunskapen sedan skol- och fritidstiden.


Till sist formade jag den lite genom att sy i knappar.





onsdag, oktober 29, 2014

Resvinter




* * *
Det här är väldigt framgooglade bilder.

Men i vinter kan jag ta egna från dessa platser.

Borra ner tårna i sanden (fast egentligen gillar jag inte det så jättemycket, det är nog mer ett uttryck för mig), snorkla, yoga, få möjlighet att umgås med människor i min familj som jag tycker mycket om.

Den där lediga oplanerade tiden som jag och vi mår så gott av.

En resa, och flera resor i resan, flera möten med kära.

En som vid det laget kommer att vara väldigt eftersaknad.

Hej vinter, du känns ovanligt intressant.


tisdag, oktober 28, 2014

Hur bra som helst


* * *
I lördags publicerade jag recept från Hanna Göranssons fina kokbok "Friendly food" i tidningen. Många ville också tävla om hennes bok.

Nu är jag surfar in på hennes blogg "Helt enkelt" möts jag bland annat av ... mig själv.

Fint!

Har spanat in ett russin- och dadelbröd av Hanna jag ska testa baka till helgen.

* * *

Jag och Siri struntade i att läsa ikväll. Istället låg vi och samtalade om vänskap. Det har vi gjort ofta och ur olika aspekter på senaste. Jag berättade om ett mejl jag fick tidigare i dag, med fina ord om mig och en vänskapsrelation. Det av en person som jag beundrar, respekterar och ser upp till.

Det är verkligen inte lätt alla gånger, detta med vänskap och som mamma kan jag heller inte lösa allt. Ska inte lösa allt.

Men jag kan hjälpa henne reflektera, förstå, få nycklar till att själv hantera. Och när vi pratar om det så imponeras jag var gång över hennes slutledningsförmåga.

Vi samtalade vidare och när min åttaåriga ljuvlighet skulle sova sa hon: "Mamma nu kommer jag att sova gott för nu känner jag mig så skönt tom!".


Starkare?




* * *
Personligt eller privat. Jag blandar ihop de begreppen hela tiden, och egentligen kanske det spelar mindre roll. Jag går på känsla, balansgång, kontakten med magen.

Ibland skriver jag saker här, som jag frågar andra om innan jag trycker "publicera". Många saker utelämnar jag också, såklart.

Min plats här på nätet svänger med livet. Ibland yta, ibland själadjup. Ibland dagsrapporter, ibland svävande ord. Jag vill dela med mig av saker, och ofta kan jag 'säkra' och berätta efteråt. Summera och sammanfatta, se sammanhang.

Det kan vara svårare att skriva mitt i, men det kan också vara mer intressant. Som det här med att inte få ett till barn. Med detta som grund delar jag därför med mig av min nuvarande djupdykning mitt-i. Därav bilderna ovan (som Siri har tagit).

Det börjar vara ett antal år sedan jag gick ner närapå tjugo kilo i vikt. Efter det har jag ätit gott och hälsosamt. Tränat och yogat och på något sätt funnit balans. Utmanat mig på olika sätt, utvärderat hur det känns i kroppen och finjusterat.

Men på sistone har jag känt att jag står på tomgång. Ryggen har inte direkt blivit bättre och jag får inte så mycket resultat av min träning. Kände att när jag investerar så pass mycket och medvetet vill jag få större utdelning.

Alltså bestämde jag mig för att konsultera någon som faktiskt jobbar med dessa ämnen - mat och träning - professionellt. Jag gjorde ett styrkeprogram med en PT, som jag kört efter, men tyckte inte att jag nådde hela vägen fram.

Målet? Bättre rygg. Känna mig sund och stark och smidig. Kunna äta mer, men ändå hålla vikten någorlunda stabil.

Just nu är jag en fjärdedel in i mitt projekt styrka. Till en början var det otroligt skönt att följa Olga Rönnbergs ord i boken "Styrketräning för kvinnor" till punkt och pricka. Fyra veckor senare följer jag fortfarande hennes ord till punkt och pricka och känner hur bra jag mår av det. Styrketräning som gör skillnad. Mer fokus på överkropp, den jag tidigare ofta valt bort att träna för att det har känts läskigt att koppla på det område där jag så lätt (alltid) får ont.

Och maten. Mer kolhydrater. Äpplen, bananer, havregryn, quinoa. Saker som jag verkligen tycker är vardagslyx, sånt som jag gillar. Jag äter mer än någonsin tidigare.
Att hantera småhunger är jag van, det har varit betydligt svårare att hantera en nästan konstant mättnadskänsla (och sockersuget är borta, vilken skillnad det är när man äter så pass mycket).

På dessa fyra veckor har jag inte ställt mig på vågen och när byxorna spänner känns det läskigt. Det är inte helt okomplicerat att möta de här känslorna hos mig, men jag har bestämt mig för att ta det i hamn utan att analysera för mycket.

Det känns jobbigt, men då får det göra det.

Jag håller hela vägen ut och utvärderar. Förlitar mig. Gör inte upp egna planer. Läser och gör.

Så många känslor på samma gång. Men jag vågar testa, utvecklas. Säkert blir jag starkare på flera sätt också.


måndag, oktober 27, 2014

Horn



* * *
Långsamt blir det mer ombonat hemma.

Här är senaste tillskottet i badrummet. Ett nytt duschdraperi slår an en ny ton.

Beställde och tänkte hänga där det verkligen behövs {i duschen, ja} men jag tittar mer mot fönstret, så därför blir det vita draperiet kvar och det med bild får stoltsera dit ögat vandrar.





De mönstrade insynsskydden är utbytta mot enkelt frostade.





Och en av Kalklitirpåsarna är nu förvaring vid badkaret.





Ett badrum. Lite mindre vitt, lite mer natur.

Och så en av de bästa platserna på jorden: Badkaret.



fredag, oktober 24, 2014

Vad en fredagskväll kan innefatta

* * *
Jag finns ju här, men det är lite mycket nu.
Annat.

Prioriteringar ...

Nåja. Det är fredag. Jag har haft en rolig dag och jag har fått komma hem till mitt varma hus. Min man hade gjort magiska kycklingburgare. Alltså sådär så det krullade sig av lycka hela vägen ner till magen när jag åt.

Tända ljus, Pernilla Anderssons nya musik därtill.

En varm dusch och familjetid i soffan till roliga, dansiga "Rio 2". Sedan yogade jag för första gången i veckan medan Siri somnade på bara några minuter.

Och nu. Nu är det dags att göra allvar av lite bokningar som innefattar Thailand och vintertid.

Kärleksmat, en varm dusch, skratt och kramar.

Så kan en fredag också bli fantastisk mitt i allt.


tisdag, oktober 21, 2014

Snurr


* * *
Det är sidkorrektur och textkorrektur och feedback så det snurrar i huvudet nu. En stund till av mycketjobb, men jag längtar efter att kunna landa i mig själv. Sitta framför kaminen i vardagsrummet. Krypa ner i sängen hos min flicka om kvällen och kramas, utan att veta att sidorna väntar på mig.

Det är roligt också. Jätteroligt och givande. Jag vet att jag snart kan landa, och det är välbehövligt.

Var på behandling för min rygg igår, försökte fånga upp innan det gått lika långt som vanligt. Idag krampar det i vänstra sidan och jag känner mig oändligt stel och sliten, men jag vet att krampen löses upp på någon dag och jag blir mer balanserad och hel.

Och så var jag tillsammans med en vän och lyssnade på författaren Ester Roxberg, som skrivit "Min pappa Ann-Christin". Intressant ämne som väcker många frågor i mig.

Det ska jag tänka mer på. En annan gång.


söndag, oktober 19, 2014

Snö





* * *
Söndagmorgon med snö.

Blandar Märta Tikkanens precisa ord med Majgull Axelssons smärtvackra historia om Miriam. Läser studenters artiklar och fördjupar mig i mina egna tankar efter att ha läst ett inlägg i flödet som handlar om barn och bästa vänner.

Fångar lätta snöflingor på tungan när jag går med Siri till sista yogaklassen för terminen. Äter tonfiskbiffar med näringsjäst till tända ljus. Lägger in mattor i huset och känner så smått hur också min hals börjar svälla igen.

Planerar minutiöst för veckan som kommer, för att få ihop pusselbitarna.

Ja, och så har vi hälsat trädgårdens nya inneboende välkommen. Han heter visst Bert. Han har en mycket käck solros till hatt.


lördag, oktober 18, 2014

Poesi på olika vis


* * *
En lördag som det finns skönt lite att säga om. Siri har varit hos en vän, jag har suttit i solen vid köksbordet och läst texter som jag ska ge respons på till veckan.

Städat bland mina tjocksockar och ätit fisksoppa.

Haft en mysig kväll hos farmor och farfar. God mat, vin och fina samtal. När vi kom hem yogade jag och Siri tillsammans innan hon somnade. Hon skickade slängkyssar till mig, som samlade sig som stjärnor ovanför mitt huvud. Varje gång jag drog in ett andetag skulle en kärleksstjärna följa med och sprida värme och älsk. Så sa hon mitt barn.

Poesi i vardagsord.

Och poesi i bokform.

Läser Märta Tikkanen och älskar vartenda precist ord. Så vackert och så smärtsamt.

fredag, oktober 17, 2014

Stjärnklädda huset


* * *
Kärleksbrev till en pappa:

Jag tycker att du är en speciell person att du kan nästan allt.

Allt du kan och är som pappa:

1. Du är en toppenbra pappa. Snäll. Rolig
2. Bra på att laga god mat.
3. Dig själv.

Nu är det kväll, och snart natt i det där stjärnklädda huset bilden.
Jag är trött efter fin vecka, ödmjuk inför personen jag intervjuat och fylld med tankar på livsöden och hur man hanterar dem.

onsdag, oktober 15, 2014

Bästa blomkålen


* * *
Det börjar vara mörkt om kvällarna för att fotografera utan blixt nu. Så denna bilden är inte den vackraste jag tagit. Men - det är ju veckans laxtisdag Och jag blev väldigt nöjd med själva maten.

Laxen är inget särskilt. Färsk, stekt på skinnsidan. I slutet pressade jag över citron och ringlade lite sweet chili som fick bubbla med en stund.

Mest nöjd är jag med blomkålen. Den är annars rätt svår att få god tycker jag och väljer nästan alltid broccoli istället.

Men detta blev en favorit, både för mig och Siri.

Vitlöks- och parmesanpanerad blomkål

1 färskt blomkålshuvud
2 tsk vitlökspulver
1 dl riven parmesan
1 dl mandelmjöl
3 ägg
salt och peppar

Dela blomkålen i mindre buketter (jag bröt den helt enkelt), låt gärna bladen följa med också.

Vispa ihop tre ägg och häll över blomkålen. Rör om.

Blanda ihop vitlökspulver, parmesan och mandelmjöl samt salt och peppar. 

Häll ut blomkålen/äggen i en form och strössla över vitlöks/parmesan/mandelmjöl-blandningen och rör om.

Låt gå i ugnen på 200 grader, cirka 20 minuter. De sista sju minuterna satte jag på grill för att få lite knaper på toppen.

Gott, snabbt och härligt krispigt.

Själva idén kan man säkert applicera på andra grönsaker också.

I dag har vi haft kycklingfärsonsdag. Viktigare än så är att jag kunde hämta Siri redan vid tre. Vi åt mellanmål och drack te och jobbade vid köksbordet. Hon med läxan, jag med en text.

Så har vi börjat med ett vänskapsarmband-projekt, ätit middag, tagit ett långt bad med ansiktsmask. Vi har ätit kvällsmat, resonerat om livets viktiga, masserat varandra och påbörjat en ny bok.

En fin vardagskväll att spara i hjärtat.


tisdag, oktober 14, 2014

Tygklädda sladdar, hur enkelt som helst




* * *
Det börjar komma upp saker på väggarna i vardagsrummet igen.

Tidigare hade vi klamrat ihop sladdarna till tv:n och apple-tv:n på väggen ner till eluttagen. Det blev svårt att få snyggt. Två vita och en svart sladd i olika tjocklekar. De där plastklamrarna som är fula i sig och som syntes lite väl mycket där på väggen.

Tidigare i år såg jag ett tips på att sy sladdgömmor, då man alltså klipper ut ett långt stycke tyg, syr ihop två långsidor mot varandra, vänder det, monterar lös elkontakten, trär på "tygtarmen", monterar fast kontakten igen - för att ha en snygg 'tygklädd' kabel.

Gillade idén, men hatar att vända sådana tygtarmar. Dessutom med tre sladdar.

Jag valde att göra det ännu enklare för mig. Klippte sönder ett lakan, i nästan samma nyans som väggen, och lindade helt enkelt remsan kring sladdarna. Jag är mycket nöjd, och passade på att klä in sladden till fläkten och en lampsladd när jag ändå höll på.

Hemmafix när det är som enklast - och med nöjdhetsresultat.


måndag, oktober 13, 2014

Som jag vill ha det





* * *

Vågen i mig. Stjärntecknet som är jag.

I dag firar jag mig som jag vill.

Genom att fylla min sökmotor med ord som Koh lipe, pattaya beach, hotell. Snorkla.

Firar genom att fylla mitt huvud med drömmar och vackra tankar. Är på en plats i livet där jag vill vara. Omfamnar mina 36.

Firar genom att ta ut pengar från bankomaten och ge mer än småkronorna som blir över till mannen under filt vid matbutiken. Genom att bjuda mina vänner på jobbet på ekologisk och hembakt äppelpaj. Min favorit, utan gluten och socker, men försvinnande god - och bakad med omtanke.

Firar genom att köpa en väckarklocka med naturljud, vill inte ha mobilen på laddning i sovrummet och i dag gör jag den förändringen. För telefonen behöver inte vara där, har den för den mjuka ringsignalen. Men nu alltså, batteriväckare med naturljud istället.

Och så firar jag mig genom det jag alltid gör. Det som är jag. Pennan, frågorna, blocken, tangentbordet. Och kameran.

Sist av allt ~ yogan.


söndag, oktober 12, 2014

Firad


* * *
Här sitter jag, mitt i livet.

Firad av min familj hela dagen, för i morgon fyller jag 36.

Några år nu, har jag haft mindre lust att fylla år. Det där med barnet som inte kom, obönhörligheten i att bli äldre just på grund av det. Men nu känner jag mig glad att vara min ålder. Glad i livet.

När Markus tog bilden här ovanför skulle jag precis åka och hämta Siri. Hon tillbringade en stund av eftermiddagen med sina kusiner. Sedan gick hon på terminens näst sista yogaklass medan jag sprang backintervaller på Strömlida.

Och så ett tredje och sista kalas när jag kom hem.

Känner mig firad och klar, och ändå har jag inte ens börjat fylla än!


lördag, oktober 11, 2014

Tankefredag, hemmalördag





* * *
I fredags skrev jag:

Ena foten på skolan, andra på jobbet. Och en tånagel hemmavid. Ungefär.

Roddar ihop delar att ett jobb som händer ikväll, pratar med fotografen och tänker tillbaka på förra gången jag besökte samma kafékväll.

Det var något år sedan och jag minns hur jag tilltalades av gemenskapen. Att människorna där hade en naturlig och självklar (och mysig) samlingspunkt. Att inte behöva ringa och styra ihop, utan att man kunde sammanstråla där, vid ett ungefärligt klockslag.

Det här var väl i en tid när jag kände mig ensam om kvällarna. Olika jobbtider och allt detta kokades samman och blev extra tydligt i mig vid det tillfället.

I dag har det regnat dagen igenom, det är fredag, och när jag åker hem ikväll väntar min familj på mig. Maten är handlad - säkert nära på klar när jag kliver innanför dörren. Jag har en stilla förväntan inför helgen. Tillsammanstid. Tid att landa.

Och så ska jag fira mig själv. Sista helgen som trettiofem. Det känns bra. Ett värdigt hurra för livet - och för mig själv ...

Lördag:

... och vi har gjort ungefär det som syns på bilderna ovan. Siri har sträcksett tv-serie på Netflix och pärlat och vi har skrotat på. 

När man är tillsammans, men ändå gör var sitt.

Jag har fixat en lösning på ett fult kabelproblem, enkelt med väldigt bra utdelning. Bästa pysslet.

Jag har gjort i ordning mellanmål inför nästa vecka och bakat lite inför mina kalas imorgon. Klockan är närmare midnatt, och nyss stod jag och plastade in pajer fyllda med äpplen från träden utanför och skrev ner frågor inför en intervju till veckan.

Gör sällan det, skriver frågor. Men nu tänkte jag på några som jag gärna ville ställa.

Hemmahelg. Kanelpudrigt kök, svart bläck i köksblocket; frågor om liv och livet när döden nosar en i hälarna.

Det märks att jag sov till nio i morse, den här tiden brukar jag sova.

Inte skriva frågor och lyssna efter regnet, som nu har tystnat.



torsdag, oktober 09, 2014

Studenter, böcker



* * *
Läser med intresse om Patrick Modiano, årets Nobelpristagare i litteratur. Förra årets pristagare - Alice Munro - läste vi i bokklubben. Även denna författare blir jag sugen på, nu vågar jag nog fler, för första gången kändes lite läskig. Skulle jag ens förstå någonting?

Vackra omslag är det på hans böcker också.

Patrick Modiano.

Annars märks det att dagarna går i ett. Få saker kommer ur händerna, förutom det vardagliga. Men det extra, pysslet, bilderna jag ser i huvudet och måste fånga. Allt sådant sätts på paus. Och jag saknar det.

Men i dag har jag varit på journalistutbildningen och träffat två grupper studenter. Pratat redigering, korrekturläsning och diskuterat form, färg och rubrikval. Kerning och radavstånd. Det är så roligt att träffa dem och resonera. Inspirerande. Och att det kan bli så olika, unikt, då alla ändå fått samma material.

Ikväll hade Siri ett starkt önskemål om att jag skulle yoga till Shiva Rea. Hon brukar vara nöjd med vad jag än yogar till, men nu önskade hon starkt och jag lyssnade.

Så efter denna "Earth flow pratice" känner jag mig varm, både utanpå och inuti.


onsdag, oktober 08, 2014

Sista svampen


* * *
Denna morgon: Frukost med äpplen från trädgården. Sedan cyklar vi på en heltäckningsmatta av frasiga löv.

Clementinfärg och guldglitter.

Nu stormregnar det och svamskogsdagarna känns långt borta.

Den sista svampturen för i år kom jag hem med dessa.


Markus stekte Karl johan-tärningar i smör innan jag gjorde omelett.




Och så plockade vi in det sista från pallkragarna. Morötter, lök, bönor.


Men nu känns det höstruskigt, för första riktiga kvällen.

Och jag känner mig långt borta från morötter i land och svampskog.

Här är det mer jobb och korrekturläsning och avstavningsregler som trillar framför ögonen.

Men det är fint det också, på ett annat sätt.