Äppelplock

* * *

Någonstans där i bladverket skymtar min flicka. 

Hon lyssnar på podd och plockar av äppelträden med hjälp
av stege. Senare får hon hjälp av sin far och tillslut hänger det
bara ett enda klarrött äpple kvar, högst uppe i en gren som
ingen når. Som en tidig adventsdekoration i trädgården.

En halv flyttkartong frukt gav våra två träd oss. Vi fick plantorna
som inflyttningspresent. Små minisar, som blivit stora träd.

Förra året hade vi äppelverkstad hemma en lördag. Använde
en råsaftcentrifug för att göra ren juice. Den frös vi ner i
halvlitersflaskor och Siri drack gårdens must ända fram till jul.

Varje morgon börjar jag nu med att öppna ytterdörren och
välja ett äpple ur kartongen. River för att ha över yoghurten
eller som topping på havregrynsgröten.

Sedan sitter jag där, i kökssoffan. Skedar av värmande
gröt med en ton av kardemumma. Cashewmjölk och
pudrad kanel mot äpplet. Franskrostat kaffe och
äppelträdens grenverk genom verandadörrarna.

Höstträdgård

* * *

De klarmustiga färgerna och det lite vissna.

Det är så förlåtande.

Och färgsprakande vackert.

Gräset och mossan mellan stenarna.

Sommarblommor i förfall.

Det känns som en samlad minidjungel hemma nu.

Och jag tycker väldigt mycket om. Vallmokapslar, höstfärger
och löv som färgar träden i brons och vinrött.

Det är min tid. Min tid är nu.

Äppelblomskonfetti

* * *

Det var dags att gå och sova, när jag och
Leslie tog en liten kvällsrunda i trädgården.

Äppelträden blommade, kort och intensivt,
innan blåsten gjorde äppelblomskonfetti.

Förra hösten fick vi en hel del äpplen. De flesta blev must, ren
äppeljuice som vi frös in i mindre flaskor. Det räckte fram till jul.

Det grönskar på bron. Siris kattgräs har
fått knoppar och majsen mår fint i solen.

Sommarblommor som vi fått av farmor.

Det är så härligt, att kunna strosa en runda i trädgården.

Himlens stilla rodnad, en hund som nosar
i gräset ~ och en stillhet över kvällen.

Trädgårdsliv

* * *

I söndags hade vi stora trädgårdsdagen.

Kratta löv, rensa ogräs, plantera.

Vildhallonen är glada.

När jag tog upp kameran ångrade jag mig.
Det såg liksom så stökigt och hejsan svejsan ut.

Men sedan tänkte jag om. Ambitionsnivån just nu ligger
där jag orkar. Och själv gillar jag mer hippieträdgårdar med skeva
krukor än perfektionism. Det fritänkande fångar mitt hjärta.

Siri var peppad på att plantera. Hon har 

odlat upp majs inne under våren.

Så stor nu, att hon kan ha mina trädgårdshandskar.

Snälla farmor var generös, som vanligt.

I år tar vi bort sandlådan till förmån för potatis-pallkrage.
Med åren har pallkragarna kommit att stå lite skevt,
men de fyller sin funktion i alla fall.

Och sedan var hunden borta (fast hon var kopplad i lina).
Det visade sig att hon uppskattade skuggan inomhus.

Hemma i snö

* * *

När jag kommer hem på lunch ser jag sällan det fina.
Ögonen och hjärnan scannar det som borde göras.
Diskmaskinen, några bortglömda läxpapper,
en smutsfläck på golvet.

Och ibland: Gliporna i pärlsponten, färgen som
är bortnött på dörrkarmen. Allt sådant.

Men så finns det dagar när jag får stanna upp.

Som i dag.

Det är vitt och vackert och ljust och luddiga snöflingor och jag
känner inomi ~ hur mycket denna plats verkligen är mitt hem.

Och om kvällarna vill jag skapa känslan av förestående advent.
Eld i kaminen, ett tänt ljus på bordet, ett avsnitt av Jills
veranda på tv:n. Yogite på armstödet. Tofflor och stilla ro.

~ stilla ro.

Frostland

* * *

Det var en dag, då världen utanför huset blev magiskt vit.

Jag tog kameran med ut och fångade vita kristaller.

Naturens allra vackraste klädnad.

Vallmonatt

* * *

Det var sen helgkväll och jag njöt av att kunna 

ligga kvar i soffan och slösurfa en stund innan jag 

masade mig uppför trappan och vidare till sängen.

Tog ut hunden i trädgården och hörde hur grannarna höll barnfri fest.

Strosade innanför vår täta häck
och lyssnade till festljud och fyrbentingens nosningar.

Plockade med kameran i handen och fångade
fina vallmo med vildvuxen känsla genom sökaren.

Och mina fina pioner med myror på sina rundlar.

~ vildvuxen rikedom & vallmonatt,

alldeles utanför pardörren ~

I trädgården

* * *

Det är nästan svårt att ta in. Explosionen av grönt.

Våra äppelträd är strösslade med blommor.

De är som allra vackrast i detta nu.

Altanen är såpad och utemöblerna framflyttade.

Nu saknas bara seglet som ger skugga.

Ljuslyktorna hänger där år efter år.

Kanske ska jag testa att lägga i batteriljus till hösten.

Blåbärsbusken växer långsamt, och blommar.

Åkerbärsblommorna tittar upp. Och daggkåpan breder ut sig.

Daggkåpa. Du gör skäl för ditt namn.

Och de älskade pionerna.

Blommar en kort stund, kanske är det därför jag håller dem särdeles kära.

Men äppelträden.

De blommar hela vägen in i mitt hjärta.