Tre viktiga böcker

* * *

I går var det Världsbokdagen och jag var passande nog på 

bokklubbsträff. Vi hade läst Avskedsfesten av Anna Fredriksson, 

en bok som börjar med att tre par, som varit vänner under många 

år, träffas för att traditionsenligt fira en stughelg tillsammans. Men 

när alla samlats berättar ett av paren att de ska skilja sig och 

att de ser helgen som en avskedsfest.

Genom boken får man följa Rebecca och hennes möte med 

olika faser i det nyseparerade livet. Tillfredsställelsen i att kunna 

inreda sin lägenhet själv, ångest och sorg över ensamheten som 

kryper på, nätdejtande och en hel del annat. Skilsmässa är såklart 

ett ämne som berör de flesta på något sätt, men för mig k-ä-n-d-e-s 

aldrig läsningen riktigt. Att läsa Avskedsfesten gav mig samma 

upplevelse som när man är på ett mingelparty i lite för snäv klänning. 

Där man aldrig blir riktigt bekväm, utan mest 

vill gå hem och sparka av sig klackeskorna.

I går konstaterade vi att det var en bra bok att samtala kring,
och det är det som är fantastiskt med att vara en del 

av en bokklubb. Men vet aldrig vart samtalet ska ta vägen, 

men en sak är säker. Det är alltid berikande.

Såg att någon uppmärksammat Världsbokdagen
genom att lista tre böcker som betytt mycket. Utan att 

fundera för mycket kring vilka mina tre kan vara, tänkte jag nu 

lista just tre som dyker upp i huvudet på studs.

När jag själv väljer böcker, föredrar jag romaner. Men på 

min tre-listan är två av böckerna inte romaner. Intressant.

- - - - - - - -

Ett.

Själarnas resa, fallstudier om livet 

mellan liven av Michael Newton

När man skriver om den här boken kan man referera till 

"tio års forskning" och ord som "regressionsterapi". Men för 

mig spelar forskning och svåra ord ingen roll. För mig var det 

här en bok som helade, som gav mig trygghet i hur jag tror att 

världen hänger ihop och vad som händer med oss efter döden. 

Boken gav mig tröst och en stark 

övertygelse på sammanhang och mening.

- - - - - - - -

Två.

Hälsorevolutionen av Maria Borelius

Den här boken får vara med just nu, eftersom jag läste 

ut den i går kväll. Vetenskapsjournalisten Maria Borelius 

bok handlar om en antiinflammatorisk livsstil i allt från mat, 

tillskott, träning, andlighet och gemenskap. Att läsa den var för 

mig som att lägga ihop en massa olika pusselbitar som jag hittat 

här och där till en helhet. Jag kan ärligt säga att jag lever i stort som 

hon skriver om i boken. Det kanske låter högtravande, men för mig 

känns det bra ~ och det var häftigt att få läsa om det i samlad form.

- - - - - - - -

Tre.

Musselstranden av Marie Hermansson

För att det är mitt första starka minne av läsmagi 

som vuxen. Språket, berättelsen och känslan av 

invävd magisk realism som jag älskar så mycket.

Läs:ning

* * *

Följer nyhetsrapporteringen från Golden Globe-galan.
Om hur de flesta var klädda i svart för att protestera mot
sexuella trakasserier i filmbranschen.

”Wow, kvinnokraften!” som Nicole Kidman utbrast när hon tog emot 

pris för rollen som en misshandlade hustrun i Big little lies. (Bra serie!)

Den som fick mest absolut mest uppmärksamhet var 

Oprah Winfrey. I sitt tal protesterade hon mot sexuella
trakasserier och rasism och pekade på att hon är den första
svarta kvinnan som får Cecil B. DeMille-priset.

Hon möttes av stående ovationer.

"Att berätta sanningen är det mest kraftfulla verktyg vi har. 

Och jag är speciellt stolt och inspirerad av alla kvinnor som känt
sig starka nog och uppmuntrade att berätta sina personliga historier.
Var och en av oss i det här rummet hyllas tack vare historierna
som vi berättar. I år blev vi historien", sa hon.

I sociala medier delas hennes tal och många hoppas att 

Oprah planerar för en politisk karriär och lyfter henne
som presumtiv presidentkandidat.

Katarina Wennstam skriver: "Efter kvällens fullkomligt 

förkrossande tal om pressfrihet, #metoo, förebilder och vikten
av sanning i en tid av lögner och galenskap ... ja, jag
skulle inte bli helt förvånad om detta var första steget
i en kommande valkampanj."

Själv måste jag koppla ihop det med en bok som jag och Siri 

läste ut i nyligen. Den heter "Godnattsagor för rebelltjejer -
100 berättelser om fantastiska kvinnor" och är skriven
av Elena Favilli och Francesca Cavallo.

Författarna, samt ett uppbåd kvinnliga illustratörer, 

lyfter fram hundra kvinnor ur historien, både nutida och dåtida.

Boken är fylld av berörande, inspirerande berättelser 

om kvinnor som står bakom fantastiska upptäckter och bedrifter.
Från drottningar för många tusen år sedan till skoleleven
Coy Mathis i USA. Hon föddes som pojke för elva år sedan,
men berättade tidigt för sina föräldrar att hon ville bli riktig flicka.

När hon började skolan fick hon inte använda flicktoaletten 

och det slutade med att hennes föräldrar gick till domstol för Coys
rätt att använda vilken toalett hon ville. De vann.

Det handlar också om en rappare i Afghanistan som vägrade 

bli bortgift. Om ballerinan Michaela Deprince som förlorade sina
föräldrar i ett krig och kallades för djävulens dotter på barnhemmet
på grund av sin sjukdom vitiligo.

När en omkringblåsande dagstidning en dag landade vid 

barnhemmets grind fastande Michaela vid bilden
på förstasidan. En kvinna i glittrande klänning dansade
på tåspetsarna.

Efter en tid adopterades Michaela och kunde utbilda sig. 

I dag jobbar hon som ballerina på nederländska nationalbaletten.

I boken finns också surfare, författare och läkare.

Och kocken Julia Child. Under andra världskriget löste hon 

problemet med att nyfikna hajar utlöste undervattensbomberna
som skulle skydda mot tyska ubåtar. Hon bakade nämligen kakor
som luktade död haj när de löstes upp i vattnet och därför
skrämde bort hajarna. Julia Child är kanske mest
känd för kokboken "Det goda franska köket".

Och till sist, den fantastiska berättelsen om Irena 

Sendlerowa. Varför har jag aldrig hört talas om henne?

När nazisterna började förfölja judar i Polen hjälpte Irena till 

att rädda många barn. Hon gav de judiska barnen kristna
namn och sökte rätt på kristna familjer där de kunde bo.
Irena skrev ner deras gamla och nya namn på papperslappar,
som hon grävde ner i tomma burkar i en väns trädgård.

För att lura soldaterna och dölja gråten av barnen som hon 

smugglade iväg hade hon tränat en hund att skälla på kommando.

Irena räddade runt 2 500 barn under tre månaders tid.

Efter kriget grävde hon upp burkarna, och många 

av barnen kunde återförenas med sina familjer.

Och hur ska man sammanfatta allt det här?

Vi får bära historien som en påminnelse och lärdom, 

men inte glömma att blicka framåt, kanske.

Ibland finns inga små formuleringar som räcker till.

Kakelvärme inne, snöstorm ute

* * *

Jag hade längtat så, och i går kväll
var det äntligen dags för bokklubb.

Här fick jag krypa upp i kökssoffan, dricka varm lingondryck,
titta på elden i kakelugnen och samtala med två av mina
favoritmänniskor på jorden.

När bokklubben var över för kvällen dröjde jag mig kvar.

Vi satt länge och lät samtalet slingra vidare. Utan murar och
barriärer, bara följsamt ~ som ett äkta möte mellan två själar. 

Inget krångel, inga fasader.

Strax innan midnatt pulsade jag ut i snön och körde hem genom
vitstormande natur. Hamnade bakom en plogande traktor och rullade
fram i krypfart. Kände mig så lugn och trygg i min bilbubbla. Julmusik
på radion, sätesvärmaren på, ingen brådska i världen.

Det är allt lite magi, att åka iväg några timmar
och känna sig så hel efteråt.

Tacksam i dag. Och trött.

Augustpris & Pulitzer-författare

* * *

Jag tänkte sammanfatta några av mina senast lästa och sedda.

Vi börjar med den här.

"Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg.

Kikade på den när den blev Augustpris-nominerad,
och samma dag som vi läst ut boken vann den priset.

Välförtjänt, tycker jag.

Boken är baserad på konstnärinnan Berta Hanssons barn- och ungdomstid.

Den är vacker och ömsint poetisk.

Till ena bokklubben läste vi om gruvarbetarna i Chile som
var instängda långt under jord i 69 dygn. Skriven av
Pulitzerprisvinnande författaren och journalisten Héctor Tobar.

Intressant och engagerande, men lite seg i början och slutet.
Känns som om författaren varit för trogen hela händelsen och
känt sig bunden att redovisa 'allas' berättelse, istället för
att fokusera på färre personer och berätta historien genom dem.

En annan högläsningsbok har varit "Sonja och julen"
av Kajsa Gordan, Sofia Nordin och Caroline Röstlund.

En liten karamell om Sonja och hennes fyra
syskon och ensamstående mamma. 

Vidare läste jag färdigt "Den lilla bokhandeln"-serien med
denna julversion och säger njä, den tiden kan man ägna
åt något bättre. Jenny Colgan började bra, men tappade på vägen.

Ingen direkt julkänsla väckte den heller.

- - - - - - - -

Mer då? Har börjat se svenska thrillerserien "Modus" och är försiktigt positiv.

Mer svenskt är SVT:s drama "Vår tid är nu", bra kvällsserie.
Fortsättningen får vi vänta på till hösten (men Bron närmar sig!).

Jag har också sett färdigt "Big little lies", som jag gillade.

Håller utkik när nya avsnitt av "Jills veranda" kommer ut.
Det med Maxida Märak rörde mig starkt.

Jag och Siri läser Therese Lindgrens nya bok
om veganism "Vem bryr sig" och även om jag inte vill bli vegan
har vi dragit ner på kyckling och fisk och ätit mer vegetariskt
sedan bokstart.

Vi diskuterar och tänker till och argumenterar efter varje kapitel,
så även om jag inte håller med om allt och delvis väljer på andra sätt
för min egen skull är boken tankeväckande.

Gillar när man får stöta sina egna värderingar ett varv till, liksom.

Ja, så ser det ut bland läst och sett på sistone.

Har du någon pärla att tipsa om?

Mot advent i långsam takt

* * *

Jag går igenom tusentals och åter tusentals bilder som jag själv
fotat. Adventspynt och juldekorationer och paketinslag genom åren.

Inspireras av forna stilleben, samtidigt som jag blir sugen att finna nytt.

Tänker att adventspynt kan bestå av så mycket annat än klassiska
dekorationer. Fina askar i röda toner. Eller adventskalendrar på en byrå.

Vi gör en repris på Snällkalendern.

Allt överskott från försäljningen går till föreningen Friends
och bakom varje lucka finns ett litet uppdrag.

Vi öppnar lucka ett till middagen den första december,
sedan pratar vi om uppdraget under middagen dagen därpå
och öppnar lucka två.

Orden bakom pappersluckan kan handla om allt från att säga hej
till någon man inte känner till att ringa en släkting.

Sedan är det så härligt med alla fina julböcker.

Min favorit är fortfarande "Titta Madicken, det snöar". Den kommer
nog alltid att förbli nummer ett för stämning. Men den här nya är innerligt
vacker och stjärnorna i trädet glittrar när man vickar på boken.

Det här är en annan fin. 

Gillar illustrationerna.

Själv satsar jag på mysromantik. Har läst de två föregångarna
om bageriet och tänker att denna blir bra i advent. 

Bara framsidan är ju sockersöt så det förslår.

Det här vykortet hittade jag på mataffären.

Det känns sådär perfekt adventigt, och funkar året runt.

Så ser det ut hemma hos oss.

~ med någon kalender, en och annan bok
och ett vykort smyger vi igång advent.

Hundpojken

* * *

I ena bokklubben har vi läst "Hundpojken" av Eva Hornung. 

Författaren kommer från Australien, men 

handlingen utspelar sig i Ryssland.

En fyraårig pojke blir övergiven och överlever genom att
söka sig till en hundflock, där han växer upp.

Boken berörde mig på flera sätt. Både när det gäller
människors överlevnadsinstinkt och människans godhet
och ... ondhet. 

Som hundägare var det intressant att läsa om flocken
och deras sätt att kommunicera och agera. 

Stundvis var boken makaber och jag
fick faktiskt skumläsa vissa stycken.

Berättelsen sägs vara baserad på en sann berättelse,
och i så fall är den både grym och vacker,
som så mycket annat i livet.

Dagens ärligaste stund

* * *

När vissa saker tynger, då blir det extra viktigt { för mig }
att blanda upp med lätt och glad luftighet på annat håll.
Vi ser svarta komediserien "Better things" på HBO om kvällarna
och nu när bokklubbsboken är avslutad har jag fortsatt
med feelgood i Cornwall-miljö.

Jag och Siri har precis läst ut "Fislandet".

Den är skriven av skådespelerskan Cecila Forss och illustrerad
av Anna Ileby och handlar om pruttar, smygfisar, brakare
– och känslor. Roligt, med budskap i flera lager och jättefina
illustrationer som gör boken till en glad njutning.

Det bästa av allt. Den leder till livssamtal, när vi ligger där under
sänghimlen och den svagt glimrande stjärnslingan.
Jag och min elvaåring.
Hennes bakhuvud mot min överarm. 

Vi tittar upp i stjärnorna och samtalar med varandra.

Kanske dagens viktigaste, gladaste och ärligaste stund.