I Stockholm

* * *

Senaste dagarna har jag spenderat i ett sommar-
varmt Stockholm. Jag har nämligen följt med som klass-
mamma när Siris dansklass reste på studiebesök.

1.

Klassen på väg mot en guidad visning på Operan.
Vi hade turen att få se Kungliga Balettens manliga dansare
träna för en utländsk koreograf. Som på film, fast i verkligheten.

2.

Vackra kristallkronor i Guldfoajén. Siri tyckte
att rummet påminde lite om delar av Versailles.

3. 

Häftigt att få stå på Operans lutande scen.

4. 

Och att få kika in i rummet (hela golvet är
en lång hiss) där alla målade kulisser förvaras.

5.

Fotat från orkesterdiket. Senare på kvällen satt
vi på andra parkett och såg baletten Törnrosa.

6. 

Caesarlunch på Dansmuseets bistro
Rolf De Maré. Supergod mat.

7. 

Fotar en som fotar grönskan utanför
fina Zinkensdamm vandrarhem.

8.

Lite vila på rummet.

9.

Sista dagen tillbringade vi på Kungliga
Svenska Balettskolan och såg elever från
fjärde klass till gymnasiet dansa.

- - - -

Ja, och sedan var det dags att åka hem.
Vilka dagar, fantastiskt att få vara med härliga,
fina gäng och få uppleva allt med dem.

Tre viktiga böcker

* * *

I går var det Världsbokdagen och jag var passande nog på 

bokklubbsträff. Vi hade läst Avskedsfesten av Anna Fredriksson, 

en bok som börjar med att tre par, som varit vänner under många 

år, träffas för att traditionsenligt fira en stughelg tillsammans. Men 

när alla samlats berättar ett av paren att de ska skilja sig och 

att de ser helgen som en avskedsfest.

Genom boken får man följa Rebecca och hennes möte med 

olika faser i det nyseparerade livet. Tillfredsställelsen i att kunna 

inreda sin lägenhet själv, ångest och sorg över ensamheten som 

kryper på, nätdejtande och en hel del annat. Skilsmässa är såklart 

ett ämne som berör de flesta på något sätt, men för mig k-ä-n-d-e-s 

aldrig läsningen riktigt. Att läsa Avskedsfesten gav mig samma 

upplevelse som när man är på ett mingelparty i lite för snäv klänning. 

Där man aldrig blir riktigt bekväm, utan mest 

vill gå hem och sparka av sig klackeskorna.

I går konstaterade vi att det var en bra bok att samtala kring,
och det är det som är fantastiskt med att vara en del 

av en bokklubb. Men vet aldrig vart samtalet ska ta vägen, 

men en sak är säker. Det är alltid berikande.

Såg att någon uppmärksammat Världsbokdagen
genom att lista tre böcker som betytt mycket. Utan att 

fundera för mycket kring vilka mina tre kan vara, tänkte jag nu 

lista just tre som dyker upp i huvudet på studs.

När jag själv väljer böcker, föredrar jag romaner. Men på 

min tre-listan är två av böckerna inte romaner. Intressant.

- - - - - - - -

Ett.

Själarnas resa, fallstudier om livet 

mellan liven av Michael Newton

När man skriver om den här boken kan man referera till 

"tio års forskning" och ord som "regressionsterapi". Men för 

mig spelar forskning och svåra ord ingen roll. För mig var det 

här en bok som helade, som gav mig trygghet i hur jag tror att 

världen hänger ihop och vad som händer med oss efter döden. 

Boken gav mig tröst och en stark 

övertygelse på sammanhang och mening.

- - - - - - - -

Två.

Hälsorevolutionen av Maria Borelius

Den här boken får vara med just nu, eftersom jag läste 

ut den i går kväll. Vetenskapsjournalisten Maria Borelius 

bok handlar om en antiinflammatorisk livsstil i allt från mat, 

tillskott, träning, andlighet och gemenskap. Att läsa den var för 

mig som att lägga ihop en massa olika pusselbitar som jag hittat 

här och där till en helhet. Jag kan ärligt säga att jag lever i stort som 

hon skriver om i boken. Det kanske låter högtravande, men för mig 

känns det bra ~ och det var häftigt att få läsa om det i samlad form.

- - - - - - - -

Tre.

Musselstranden av Marie Hermansson

För att det är mitt första starka minne av läsmagi 

som vuxen. Språket, berättelsen och känslan av 

invävd magisk realism som jag älskar så mycket.

Läs:ning

* * *

Följer nyhetsrapporteringen från Golden Globe-galan.
Om hur de flesta var klädda i svart för att protestera mot
sexuella trakasserier i filmbranschen.

”Wow, kvinnokraften!” som Nicole Kidman utbrast när hon tog emot 

pris för rollen som en misshandlade hustrun i Big little lies. (Bra serie!)

Den som fick mest absolut mest uppmärksamhet var 

Oprah Winfrey. I sitt tal protesterade hon mot sexuella
trakasserier och rasism och pekade på att hon är den första
svarta kvinnan som får Cecil B. DeMille-priset.

Hon möttes av stående ovationer.

"Att berätta sanningen är det mest kraftfulla verktyg vi har. 

Och jag är speciellt stolt och inspirerad av alla kvinnor som känt
sig starka nog och uppmuntrade att berätta sina personliga historier.
Var och en av oss i det här rummet hyllas tack vare historierna
som vi berättar. I år blev vi historien", sa hon.

I sociala medier delas hennes tal och många hoppas att 

Oprah planerar för en politisk karriär och lyfter henne
som presumtiv presidentkandidat.

Katarina Wennstam skriver: "Efter kvällens fullkomligt 

förkrossande tal om pressfrihet, #metoo, förebilder och vikten
av sanning i en tid av lögner och galenskap ... ja, jag
skulle inte bli helt förvånad om detta var första steget
i en kommande valkampanj."

Själv måste jag koppla ihop det med en bok som jag och Siri 

läste ut i nyligen. Den heter "Godnattsagor för rebelltjejer -
100 berättelser om fantastiska kvinnor" och är skriven
av Elena Favilli och Francesca Cavallo.

Författarna, samt ett uppbåd kvinnliga illustratörer, 

lyfter fram hundra kvinnor ur historien, både nutida och dåtida.

Boken är fylld av berörande, inspirerande berättelser 

om kvinnor som står bakom fantastiska upptäckter och bedrifter.
Från drottningar för många tusen år sedan till skoleleven
Coy Mathis i USA. Hon föddes som pojke för elva år sedan,
men berättade tidigt för sina föräldrar att hon ville bli riktig flicka.

När hon började skolan fick hon inte använda flicktoaletten 

och det slutade med att hennes föräldrar gick till domstol för Coys
rätt att använda vilken toalett hon ville. De vann.

Det handlar också om en rappare i Afghanistan som vägrade 

bli bortgift. Om ballerinan Michaela Deprince som förlorade sina
föräldrar i ett krig och kallades för djävulens dotter på barnhemmet
på grund av sin sjukdom vitiligo.

När en omkringblåsande dagstidning en dag landade vid 

barnhemmets grind fastande Michaela vid bilden
på förstasidan. En kvinna i glittrande klänning dansade
på tåspetsarna.

Efter en tid adopterades Michaela och kunde utbilda sig. 

I dag jobbar hon som ballerina på nederländska nationalbaletten.

I boken finns också surfare, författare och läkare.

Och kocken Julia Child. Under andra världskriget löste hon 

problemet med att nyfikna hajar utlöste undervattensbomberna
som skulle skydda mot tyska ubåtar. Hon bakade nämligen kakor
som luktade död haj när de löstes upp i vattnet och därför
skrämde bort hajarna. Julia Child är kanske mest
känd för kokboken "Det goda franska köket".

Och till sist, den fantastiska berättelsen om Irena 

Sendlerowa. Varför har jag aldrig hört talas om henne?

När nazisterna började förfölja judar i Polen hjälpte Irena till 

att rädda många barn. Hon gav de judiska barnen kristna
namn och sökte rätt på kristna familjer där de kunde bo.
Irena skrev ner deras gamla och nya namn på papperslappar,
som hon grävde ner i tomma burkar i en väns trädgård.

För att lura soldaterna och dölja gråten av barnen som hon 

smugglade iväg hade hon tränat en hund att skälla på kommando.

Irena räddade runt 2 500 barn under tre månaders tid.

Efter kriget grävde hon upp burkarna, och många 

av barnen kunde återförenas med sina familjer.

Och hur ska man sammanfatta allt det här?

Vi får bära historien som en påminnelse och lärdom, 

men inte glömma att blicka framåt, kanske.

Ibland finns inga små formuleringar som räcker till.

Kakelvärme inne, snöstorm ute

* * *

Jag hade längtat så, och i går kväll
var det äntligen dags för bokklubb.

Här fick jag krypa upp i kökssoffan, dricka varm lingondryck,
titta på elden i kakelugnen och samtala med två av mina
favoritmänniskor på jorden.

När bokklubben var över för kvällen dröjde jag mig kvar.

Vi satt länge och lät samtalet slingra vidare. Utan murar och
barriärer, bara följsamt ~ som ett äkta möte mellan två själar. 

Inget krångel, inga fasader.

Strax innan midnatt pulsade jag ut i snön och körde hem genom
vitstormande natur. Hamnade bakom en plogande traktor och rullade
fram i krypfart. Kände mig så lugn och trygg i min bilbubbla. Julmusik
på radion, sätesvärmaren på, ingen brådska i världen.

Det är allt lite magi, att åka iväg några timmar
och känna sig så hel efteråt.

Tacksam i dag. Och trött.

Augustpris & Pulitzer-författare

* * *

Jag tänkte sammanfatta några av mina senast lästa och sedda.

Vi börjar med den här.

"Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg.

Kikade på den när den blev Augustpris-nominerad,
och samma dag som vi läst ut boken vann den priset.

Välförtjänt, tycker jag.

Boken är baserad på konstnärinnan Berta Hanssons barn- och ungdomstid.

Den är vacker och ömsint poetisk.

Till ena bokklubben läste vi om gruvarbetarna i Chile som
var instängda långt under jord i 69 dygn. Skriven av
Pulitzerprisvinnande författaren och journalisten Héctor Tobar.

Intressant och engagerande, men lite seg i början och slutet.
Känns som om författaren varit för trogen hela händelsen och
känt sig bunden att redovisa 'allas' berättelse, istället för
att fokusera på färre personer och berätta historien genom dem.

En annan högläsningsbok har varit "Sonja och julen"
av Kajsa Gordan, Sofia Nordin och Caroline Röstlund.

En liten karamell om Sonja och hennes fyra
syskon och ensamstående mamma. 

Vidare läste jag färdigt "Den lilla bokhandeln"-serien med
denna julversion och säger njä, den tiden kan man ägna
åt något bättre. Jenny Colgan började bra, men tappade på vägen.

Ingen direkt julkänsla väckte den heller.

- - - - - - - -

Mer då? Har börjat se svenska thrillerserien "Modus" och är försiktigt positiv.

Mer svenskt är SVT:s drama "Vår tid är nu", bra kvällsserie.
Fortsättningen får vi vänta på till hösten (men Bron närmar sig!).

Jag har också sett färdigt "Big little lies", som jag gillade.

Håller utkik när nya avsnitt av "Jills veranda" kommer ut.
Det med Maxida Märak rörde mig starkt.

Jag och Siri läser Therese Lindgrens nya bok
om veganism "Vem bryr sig" och även om jag inte vill bli vegan
har vi dragit ner på kyckling och fisk och ätit mer vegetariskt
sedan bokstart.

Vi diskuterar och tänker till och argumenterar efter varje kapitel,
så även om jag inte håller med om allt och delvis väljer på andra sätt
för min egen skull är boken tankeväckande.

Gillar när man får stöta sina egna värderingar ett varv till, liksom.

Ja, så ser det ut bland läst och sett på sistone.

Har du någon pärla att tipsa om?

Hundpojken

* * *

I ena bokklubben har vi läst "Hundpojken" av Eva Hornung. 

Författaren kommer från Australien, men 

handlingen utspelar sig i Ryssland.

En fyraårig pojke blir övergiven och överlever genom att
söka sig till en hundflock, där han växer upp.

Boken berörde mig på flera sätt. Både när det gäller
människors överlevnadsinstinkt och människans godhet
och ... ondhet. 

Som hundägare var det intressant att läsa om flocken
och deras sätt att kommunicera och agera. 

Stundvis var boken makaber och jag
fick faktiskt skumläsa vissa stycken.

Berättelsen sägs vara baserad på en sann berättelse,
och i så fall är den både grym och vacker,
som så mycket annat i livet.

Riktigt bra läsning

* * *

Ett av de bästa med bokklubb är att man läser
sådant man aldrig skulle ha valt själv.

Det var vi särskilt eniga om tidigare i veckan, när vi pratade om
Fredrik Backmans bok "Björnstad". Boken utspelar sig i ett mindre
samhälle, där det mesta kretsar kring hockeyn.

Författaren förmedlar en kultur som sträcker sig ut från
omklädningsrummen, och med tiden kommer boken att handla om
så mycket mer än 'enbart' hockey. Persongalleriet är rikt och skildrar
många levnadsöden ~ och vad som kan hända när en bygd
sluter upp bakom en idrottsstjärna.

Som kuriosa kan nämnas att tv-rättigheterna till boken är uppköpta
av samma bolag som gjort "Bron". Dessutom omnämns flera
hockeyspelare med bakgrund i Piteå i författarens tack.

Och jag läser vidare, från hockey, till dubbelliv till hundar.

En bok vid sidan, alltid.

Ett litet liv

* * *

Den här boken har varit min sommarläsning.

Och drygt 730 sidor senare är jag mör. Inte för omfattningen, direkt. 

Utan för innehållet.

Jag valde "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara till en av bokklubbarna dels för 

omslaget och dels för att en kollega på jobbet talade så varmt om den.

Baksidestexten lyder:

"En roman för den som vill bli uppslukad av den stora 

berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och 

Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier 

och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras 

vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude - 

Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står 

honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet 

som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. 

Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till 

framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek 

håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas 

mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken 

han inte kan tillåta sig."

När jag läste om alla priser, nomineringar och utmärkelser så tänkte jag, 
att det kanske är dags för en sådan bok.

Och den här boken har slukat mig. Förtärt mig. Fått mig att läsa sommarnätterna 
igenom. Jag har längtat tills den skulle ta slut, men att sluta läsa har aldrig varit 
något alternativ

.... djupaste självsmärta, djupaste vänskap ...

Jag har inte ens orden för att formulera vad jag känner för "Ett litet liv", 
men jag är oerhört ödmjuk inför författaren. Och någonstans, är det här läsning 
när den är som mest krävande, mest berörande och mest fantastisk.

Feelgood på sidor

* * *

Sommarläsning. Vilket härligt ord.

Min flicka ägnar sig åt sommarläsning deluxe.
Hon har byggt sig en läshörna på verandan
och där ligger hon ofta i skydd av ett myggnät och
vänder sidor när jag kommer hem från jobbet.

Precis som förra året har hon läst sex lånade biblioteksböcker
och därmed fått kvittera ut en egen bok från bibblan.

I går avslutade vi tillsammans högläsningsboken "Kulla-Gulla".

Själv har jag läst två böcker av Jenny Colgan. 

"Den lilla bokhandeln runt hörnet" och 

"Det lilla bageriet på strandpromenaden".

Det är svårt att finna läsvärd feelgood. Vi gjorde något försök 

i bokklubben i våras, men nja, den boken föll mig inte i smaken.

Jenny Colgans böcker är inte klockrena, men de är rätt mysiga.

Så där så jag har längtat lite efter att gå 

och lägga mig; då infaller min lästid.

Jag noterar att båda böckerna är skrivna efter 

exakt samma recept, men jag köper det
och gillar att läsa om en känsla av vilsenhet i vuxenlivet,
om en rullande bokhandel och ett härligt litet bageri. 

Det finns ytterligare två böcker i serien 

om bageriet, men de sparar jag till hösten.

Nu väntar en tegelsten á dryga sjuhundra sidor.

- - - - - - - - - - -

Men Jenny Colgan, alltså.

Ett litet tips för härlig sommarläsning.

På näthinnan

* * *

Nu har båda bokklubbarna tagit paus för sommaren, 

den ena ska vi dock väcka liv i med en liten sommarfest 

längre fram. Då ska vi sitta i trädgård och prata om alla böcker 

vi hittills läst.

Det börjar vara ganska många sidor 

som passerat under våra fingrar.

Själv kikar jag på lite lättsam sommarläsning.

Det är nästan den svåraste genren. 

När det ska vara lättsamt, men inte spånigt.

Här är i alla fall två böcker och en tv-serie jag precis tagit del av:

"Ditt liv och mitt" av Majgull Axelsson

Sedan jag läste "Aprilhäxan" har jag verkligen älskat 

Majgull Axelsson för hennes berättelser och hennes precisa språk. 

Det lite magiska inslaget i hennes böcker.

"Rosario är död", "Jag heter inte Miriam" är 

två andra jag aldrig glömmer.

Hennes senaste "Ditt liv och mitt" handlar bland annat om Vipeholm, där patienter med utvecklingsstörning utnyttjades som försökspersoner i strid mot medicinsk-etiska principer.

Boken handlar om en systers sökande efter sanning och upprättelse, 

men också om hämnd, familjehemligheter och skuld.

"Det magiska hjärtat" av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson har skrivit vuxendeckare som "Paradisoffer", 

men eftersom jag sällan läser den genren är jag inte bekant med henne.

Siri har själv läst / lyssnat på hennes "Glasbarnen" 

och nu lånade vi "Det magiska hjärtat".

Den är djupt engagerande, spännande och lite jobbig. 

Boken handlar om Roberta. Hennes bästa vän Charlotte 

är sjuk och behöver ett nytt hjärta för att överleva.

Med hjälp av en magisk jordglob försöker Roberta hitta ett sätt 

för Charlotte att överleva.

Berör dödsångest, fantasi, vänskap och föräldrarelationer.

Tv-serie: Aquarius

Sedan jag läste boken "Flickorna" av Emma Cline, 

som är löst byggd på historien om Charles Manson, har jag varit 

fascinerad av historien. Letade reda på tv-serien "Aquarius" 

som också är baserad på samma händelser.

Tycker om att se serier och filmer från årtiondet, utsvängda byxor, 

rökelse och flätor har en särskild plats i mitt hjärta.

 "Aquarius" visar sig vara en polisserien, men jag gillar att den fått 

en annan inramning än den klassiska nutida.

Dessutom kan det vara sympatiskt med enbart en säsong av avsnitt.

[ författarbilderna är tagna av Thron Ullberg ]

Anne på Grönkulla i ny serie

* * *

Det började med att jag lånade LM Montgomerys klassiska "Anne på Grönkulla" på biblioteket. Min förhoppning var att Siri skulle vara redo att försjunka, på samma sätt som jag gjorde när det begav sig.

Det svindlade för henne, när vi pratade om att boken faktiskt skrevs för mer än hundra år sedan. Första kapitlet var lite kämpigt men när jag frågade hur hon kände var hon sugen på utmaningen med lite ovana ord. Och nu är hon lika engagerad som jag var.

Jag började googla klipp från tv-serien som sändes på 80-talet och som jag fullkomligt älskade. Drömde mig tillbaka ~ och fann att det nu i veckan kommer en helt ny serie om Anne. Hela säsongen släpps på Netflix den 12 maj. Trailern verkar lovande.

I samband med hundra­årsjubileet av Anne på Grönkullas utgivning i Sverige samlade Åsa Warnqvist, forskare i litteraturvetenskap, in svenska läsares upplevelser av Montgomerys verk. Ett urval av dessa personliga och gripande berättelser finns i boken som också innehåller ett par längre artiklar om LM Montgomerys liv och produktion.

Annes historia omnämns också i boken ”Mina hjältinnor” av Samantha ­Ellis – som skrivit en memoar om att växa upp och hitta sin identitet med hjälp av skönlitteraturen. Hon beskriver Anne som ett föredöme med sin fantasi och skaparlust.

Jag läste på mer och skrev om det hela i tidningen.

Frågade mig hur det kommer sig att Anne på Grönkulla fortfarande fångar läsare.

Jag tror att det handlar om hennes rättvisepatos, hennes uppfinningsrikedom och förmåga att se skönheten i det mesta.

Att som Anne stå upp för sig själv och de man tycker om, det blir aldrig omodernt.