Ett litet liv

* * *

Den här boken har varit min sommarläsning.

Och drygt 730 sidor senare är jag mör. Inte för omfattningen, direkt. 

Utan för innehållet.

Jag valde "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara till en av bokklubbarna dels för 

omslaget och dels för att en kollega på jobbet talade så varmt om den.

Baksidestexten lyder:

"En roman för den som vill bli uppslukad av den stora 

berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och 

Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier 

och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras 

vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude - 

Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står 

honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet 

som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. 

Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till 

framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek 

håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas 

mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken 

han inte kan tillåta sig."

När jag läste om alla priser, nomineringar och utmärkelser så tänkte jag, 
att det kanske är dags för en sådan bok.

Och den här boken har slukat mig. Förtärt mig. Fått mig att läsa sommarnätterna 
igenom. Jag har längtat tills den skulle ta slut, men att sluta läsa har aldrig varit 
något alternativ

.... djupaste självsmärta, djupaste vänskap ...

Jag har inte ens orden för att formulera vad jag känner för "Ett litet liv", 
men jag är oerhört ödmjuk inför författaren. Och någonstans, är det här läsning 
när den är som mest krävande, mest berörande och mest fantastisk.