Minnas sin barndom

* * *

Det är nog inte bara jag som bär minnen
av bulldoft från barndomen.

Hur man kom hem från skolan och hängde upp
Kånkenryggsäcken i hallen. Redan då, doften av
kardemumma, smör och kanel från köket.

Ljuvlighetens nybakade bullar och mjölk. Pärlsockret som krasade
mellan tänderna. Spara den sista lilla snurran till sist. Doppa lite.
Kanske lösa ett korsord med mamma efter fikat.

Det är liksom trygghet och kärlek
~ barndom förpackad i ett litet bakverk.

Min dotter kommer inte att koppla till samma
mamma-minnesbank. Jag har aldrig varit bullbagerskan.
Säkert kommer hon att minnas annat, kanske att även den
enklaste av yoghurtfrukostar har en tanke.

Lite mandelsmör i en böj, några röda bär för färg.
Eller en rad bananer med bipollen över.

En överraskning i form av en delad passionsfrukt.
Små, sega jordgubbsknappar över vit kokos.

Varje morgon när jag serverar henne frukosten säger jag:

"Hoppas det ska smaka bra!"

Och hon svarar:

"Det gör det säkert"

Vår lilla morgonritual.

Fin i all enkelhet.