torsdag, augusti 17, 2017

Min nya kuvertväska







* * *
Att gå på restaurang eller cykla i väg för en drink och ta en liten kuvertväska är liksom ett tecken på att man är en egen person och inte enbart mamma. När väskan inför kvällen inte behöver rymma ritblock och pennor, hörlurar och en surfplatta.

Inte för att det är något fel med det, inte alls. Jag vill ju helst ha familjen samlad mest hela tiden.

Men vissa kvällar, är det härligt att gå ut enbart som vuxen. Och för de tillfällena köpte jag mig en ny kuvertväska. Ett loppisfynd för dryga trettio kronor som får följa mig genom livet.

- - - -

Så säger jag tack för fina kommentarer och omtankar efter mina tidigare ord om ryggen. Morgonen efter sträckte en medmänniska ut sin hand och bjöd in mig till behandling. Och efteråt kände jag att kopplingen mellan höfterna, ländryggen och baksida lår åter var på plats - vilket är rätt bra när man ska springa.

Men mest betydelsefullt av allt, att någon brydde sig på djupet.

Om kvällen åkte jag till jobbet och löpbandet. Dels ville jag ro min tröskelintervall-utmaning om tio veckor i land och dels behövde jag en genomkörare inför helgens springupplevelse i fjällvärlden.

Och jag gjorde det! Jag sprang i mål på mina intervaller. Trettio minuter i elva kilometers-tempo och känslan vid målgång var - jag kan springa längre i denna fart. Lycka!

Så körde jag hem genom kvällen och blev varm i hjärtat när jag såg mitt hus och lampor som glittrade. Hann krypa ner hos min tjej och delge min glädje och läsa ett kapitel ur vår bok. Gick och la mig med en perfekt trött och lätt känsla i kroppen.

Jag och Markus firade också nioårig bröllopsdag i går. Jag lagade porchetta och gräddsås och en variant av Hasselbackspotatis med små sötpotatisar och parmesanpanering. Allt medan Siri satt i kökssoffan och spelade musik och läste och hunden låg vid mina fötter vid köksbänken.

Och så har vi avverkat den gamla inspelningen av Anne på Grönkulla, jag och Siri. Oj, vilka minnen och oj, vad jag grät i slutet.

Precis så som jag älskar när livet ser ut. Omtanke, läsning, musik och film, familj och träning i en enda fin röra.


Inga kommentarer: