torsdag, augusti 31, 2006

Konsten att inte säga farväl

I kväll har vi varit och ätit thaimat hos Maria och Athos. Marias föräldrar och Sanna gjorde oss sällskap lagom till kaffet och glassen. En jättemysig kväll.

Men.

Det kändes som första hejdå:et när jag fick en lång kram av Sanna vid bilen.

Jag har effektivt försökt undvika alla farväl med förevändningen att vi kommer att vara hemma mest hela tiden. Riktigt sant är det väl inte, men det känns lättare att hantera då.

Sista natten i huset

Precis innan vi ska flytta kommer det. Ilet. De sista listerna, som vi klarat oss utan över ett år, ska spikas på plats. Fläktkåpan ska göras klar. Fönstrena ska målas om. Så att det är riktigt fint i huset - som förmodligen ska stå tomt ett tag framöver.

Nåväl, på grund av att toalettstolen är obrukbar för en stund (ett lim ska torka) måste vi nu överge vår kära villa och söka oss till svärmor och svärfar de sista två nätterna i Piteå. Det blev sorgset i hjärtat när jag insåg det i dag. Vi har sovit vår sista natt i huset för den här gången.

På Siris filt

Det finns ett litet ställe i dubbelsängen som Humlan inte får ligga på. Gissa vilket?

tisdag, augusti 29, 2006

Kluven

För tillfället känns det som om bloggen går på sparlåga. Det blir mest bilder på Siri (som jag antar att många vill se), alla tankar jag har får jag vänta på att formuleras om till ord och meningar.

Jag känner mig kluven. Umeåflytten - hur det ska bli, vad vi ska packa, vad som ska ordnas - maler medvetet och omedvetet hela tiden. Vi har haft mycket gäster och ibland när jag längtar efter att vi bara ska få vara vår lilla familj för oss själva i lägenheten tänker jag på att jag om bara en liten tid kommer att sakna alla vänner och deras påhälsningar. Sedan är såklart tankarna hos Siri, vårt lilla badtroll, mest hela tiden. Hon är ju anledningen till att jag flyttar. För att vi ska få vara tillsammans.

Nåväl. Mer genomtänkta formuleringar följer när vi landat. Ni får hålla till godo med alla bebisbilder till dess.

Förtroligt samtal ...

... mellan Siri och Lille Skutt. Vad som sades dem emellan vet bara de två.

måndag, augusti 28, 2006

Pyret, två veckor

Fräsch men själlös

Jag har förvånat mig själv. Igår gick jag och la mig klockan tio. Frivilligt. Försöker hitta logiska förklaringar och fastnar för "anspänning".

Under gårdagen hade jag nämligen ensamt ansvar för båda våra tjejer i närmare tio timmar. Det gick jättebra, men det tillsammans med frysavfrostning tog kanske musten ur mig i alla fall.

Markus tillbringade dagen med att köra fram och tillbaka till Umeå och fixa lite med lägenheten. Den var okej städad och 90-tals fräsch men själlös - som vi hade förväntat oss. Fin tvätttuga (ovärderligt med tanke på att gårdagens nedkräknings- och bajskalas nästan fyllde en tvättmaskin med kläder och handdukar allena), plats för barnvagnen i hallen och plats för skötbord i toaletten.

Idag ska flyttkartonger inhandlas.

söndag, augusti 27, 2006

Leksaksprovare

Fönsterrenovering på hög höjd.

Hemi, en första klassens leksaksprovare. Här testar hon hållbarheten på Siris nya mjukisdjur som hon fått av familjen Lidström. Tilläggas bör att det fina mjukdjuret sekunden efter bilden tagits fått godkänt i testet och räddades undan ett hemskt hundgapsöde.

lördag, augusti 26, 2006

Hyllning till Epa-killen

Det är ofta ganska oberäkneliga saker som får mig att känna mig hemma.

På Källbogatan var det till exempel trubaduren i lägenheten under som plinkade Ledin-sånger på småtimmarna i fylleruset.

Här på Ankarskatavägen är det bland annat den nylackerade epan som dundrar förbi några gånger varje dag som får mig att känna mig hemma. Han som äger den måste vara i det närmaste döv, med tanke på hur hög musik han jämt spelar. En gång körde han förbi utan musik, då blev jag nästan orolig för att stereon gått sönder.

Nyss passerade han och jag la märke till att han har uppgraderat med päls runt rutorna som fladdrar i vinden när han kör med öppna rutor - och med blått ljus vid avgasröret som lyser vackert om kvällen.

Epa-killen, jag hoppas du bor kvar när vi återvänder. Men då kanske du har vanligt körkort?

torsdag, augusti 24, 2006

Mormor och Siri

Min mamma har varit här idag och som synes trivs de tillsammans, Siri och hennes mormor.

Vi har också storfikat med Markus släkt här på Djupviken, sju sorter för att vara exakt. Att det var så rikligt var verkligen inte min förtjänst ...

Det har varit en jättefin dag och inte blir den sämre nu när jag ska lägga mig bredvid Siri i dubbelsängen och läsa lite i Stieg Larssons andra bok "Flickan som lekte med elden".

Sedan hoppas vi bara att familjen Lidström, som officiellt anländer till Piteå idag som nyblivna Pitebor förärar oss med ett besök.

onsdag, augusti 23, 2006

Vilostunder och halvångest


Förutom några vilostunder har vi hunnit visa huset för två spekulanter idag. Men vad hemskt det är. Jag får ont i hjärtat av att tänka på att någon annan ska bo här. Och vem ska man välja? Hur ska man veta vem som kommer att ta hand om vårt älskade hus?

Vilostunder och halvångest. Så kan dagen sammanfattas.

tisdag, augusti 22, 2006

Hemi bakar bullar

Stilla ro

Kväll på Djupviken, kväll över Piteå och över Sverige.
Luften ger äntligen svalka.
Tankarna är färdigtänkta för i dag.
Behovet av mat, sällskap, prat och nyheter är stillat.
Snart väntar sängen med min familj. Min fina familj.
Siri sover i sin spjälsäng nu. Men innan det är natt så hamnar hon mellan oss.
Hon är så ljuvlig att sova intill.

måndag, augusti 21, 2006

Tid som present

Nu har det gått en vecka sedan Siri gjorde oss sällskap. Jag är tio kilo lättare och får på mig mina gamla jeans vid det här laget, däremot blir jag fortare trött i kroppen på promenaderna nu än när jag var höggravid.

Siri har fått personnummer och vi har fixat och trixat med föräldrapenning, fönstermålning och annat.

Imorse klev Markus upp med lillan och lät mig sova själv i en och en halv timme extra. Han kom upp med Siri när hon ville äta och när vi gick ner en stund senare hade han dukat upp frukost åt mig. Sådana gester är bra mycket bättre än de flesta materiella presenter!

söndag, augusti 20, 2006

Sova middag

Skulle det alltid vara så här skönt att sova middag skulle jag inte vilja göra annat.

Tjusningen med kvartersbutik

Dagen flyter stilla på.

Vi fixar lite med husuthyrning, men en annons på Blocket verkar snart oundvikligt. Vi hade dock en spekulant på visning för någon dag sedan. Det är pappan till "pojkarna" som tagit över kvartersbutiken Ica Ankaret. Kvartersbutiker är verkligen oslagbart! Det är så trevligt att prata lite med personalen, som har koll på vem man är. Så i kassan på Ankaret trillade vi över denna pappa, som vi hoppas få som hyresgäst.

Just nu är familjens tre damer hos farmor på bullbak medan Markus och farfar är hemma hos oss och skrapar fönster.

lördag, augusti 19, 2006

När Siri kom

Under första delen av min graviditet kände jag mig påtvingad andra kvinnors förlossningsberättelser och upplevde att "alla" skulle berätta om ytterligheter. Men eftersom tiden gick blev jag allt mer intresserad av andras förlossningar. Ett sätt att ställa in sig på det som komma skulle, antar jag. Därför har jag med stort intresse läst andras förlossningsberättelser och vill nu dela med mig av min.

Så det här är berättelsen om när Siri föddes. Markus version kanske skiljer sig från min till viss del och säkert också versionen från de som jobbade på rum 2 söndagen den 13 augusti. Men det här är mina ord.

Strax efter åtta på morgonen var vi på plats i Sunderbyn för att göra en kontroll, eftersom jag då var i vecka 42+1. Jag var inställd på att få åka hem igen och bli igångsatt kanske på måndagen eller tisdagen. Grejorna hade vi med oss, men jag hade inte ens stängt fönstrena hemma.
Allt såg bra ut, men jag fick ändå veta att jag skulle bli igångsatt samma dag. Det kändes rätt skönt, även på ett sätt ville ge kroppen en eller två dagar till att komma igång. Men samtidigt var det bara gilla läget, Markus tyckte att det var en lättnad.

Först fick jag en bard-kateter som ska efterlikna barnets tryck mot utgången. Den drog en sjuksköterska i varje timme tills den kom ut. Under tiden läste vi, lyssnade på radio och åt lunch. 12.15 tog barnmorskan hål på hinnorna så att vattnet gick och efter det kände jag av lite värkar, men de var inte regelbundna och inte plågsamma. Jag stod i rummet och dansade till radiomusiken, men kunde inte röra mig så mycket med alla slangar. Det var något som jag tyckte var lite irriterande, att vara "fastkopplad" så att rörelsefriheten blev begränsad och det blev ett projekt bara att gå på toaletten.

13.40 kopplade barnmorskan värkstimulerande dropp och vid 14.30 hade jag riktiga värkar. Jag stod vid ett ståbord och andades och ett tag kändes det bra. Men sedan upplevde jag att jag inte fick vila något mellan värkarna, jag hade ont ont ont hela tiden. Då fick jag andas lustgas, men det var svårt att kapa topparna när värken satt i hela tiden. Istället blev jag bortdomnad och det var obehagligt. Jag hörde att folk frågade mig saker, men kunde inte svara.

17.40 var jag öppen 3-4 centimeter och barnmorskan frågade om jag ville ha ryggbedövning. Det ville jag. Narkosläkaren kom och jag minns att han hette Ivar och såg snäll ut. 18.01 fick jag ryggbedövningen och före halv sju var jag tillbaka på banan igen. Jag hade ont under värkarna, men fick vila mellan och kände att jag orkade kämpa och andas och göra jobbet som skulle göras, helt enkelt.
Det var också de mysigaste timmarna mellan halv sju och halv nio. Bara jag och Markus i rummet, en liten lampa tänd och en speciellt sorts koncentration. Jag fick lite klåda och frossa av bedövningen så Markus strök mig på ryggen och jag har nog aldrig känt mig så nära honom som just då. Det var en fin stund, en stund av ren kärlek.

19.15 var jag öppen nio centimeter.

Vid 20.30 kände jag krystvärkarna och barnmorskan sa att jag kunde ta i när jag ville. I mina papper står det att jag krystade aktivt från 20.45. När barnmorskan sa att hon skulle gå och göra i ordning armbanden till mig och bebisen tänkte jag "shit - är det så nära". Att krysta var roligt och häftigt, det var bara att göra som kroppen sa till en att göra.

Före förlossningen hade vi pratat om att Markus nog inte skulle vilja titta på huvudet om han blev tillfrågad, men när barnmorskan frågade om han ville se håret på bebisens huvud så tittade han. Jag kände på huvudet och det blev som en extra sporre. Sedan tyckte jag att jag krystade och krystade och inget hände. Och så plötsligt flög hon ut, hela bebisen. Då var klockan 21.15. Och sedan fick hon komma upp mellan mina bröst.

Det fanns inget behov av att räkna fingrar eller tår eller något annat. Tiden slutade att finnas och tankarna slutade att finnas. Jag bara var. Vi hade inte med oss filmkameran alls och jag är glad att vi inte filmade, det som hände finns bara bevarat i våra hjärtan och huvuden och för mig känns det att det är precis så det ska vara.

Så frågade barnmorskan om vi sett vilket kön det var och jag sa nej. Hon lyfte på bebisen och jag såg pungen, men ingen snopp. "Men det är ju en tjej" sa jag när det kopplade och när jag tittade på Markus så grät han. Världens finaste Markus. Åtta minuter senare kom moderkakan och efter det sydde barnmorskan mig. Efter det landade även jag i stundens storhet och grät lite.

Sedan umgicks vi med vår nya familjemedlem i två timmar innan vi gick över till bb.

Från jag fick ordentliga värkar till Siri var utanför min mage tog det ungefär sju timmar och det tyckte jag kändes jättebra, inte för långt så att man fick kämpa och kämpa och kämpa i all evinnerlighet och inte heller så fort att jag kände att jag inte hann med.

Jag tyckte det var roligt att föda barn, roligt att få göra jobbet. Stolt över min kropp, stolt när de två barnmorskorna som var med mig mest berömde mig i efterhand.

Vi var själva i rummet ganska mycket och det tyckte både jag och Markus var skönt. Barnmorskan var jättefin. Lugn, varm, enkel och respekterande är de ord jag finner. De gånger vi tänkte ringa efter henne så öppnade hon dörren till vårt rum, som om hon varje gång känt på sig att vi ville något. Vi kände oss helt trygga hela vägen, även om både jag och Markus tyckte att det var lite obehagligt den timmen jag hade så ont och andades lustgas.

Och så självklart allt har känts sedan dess. Himlen var molnig utanför bb-fönstret dagen därpå. Siri blev ett augustibarn, ett söndagsbarn. Född den 13, som sin mor. Ett lejon, som sin far.


Jag hoppas att vi får uppleva något liknande igen.

Pippi

Lugnet har sänkt sig över Ankarskatavägen. Vi har konstant umgåtts med vänner och släkt i flera dagar och det har varit jättemysigt, men nu på kvällskvisten längtade mina armar efter att få hålla i Siri. Jag tror att Markus armar kände likadant och nu sitter far och dotter tillsammans framför tv:n och ser "American Choppers" på Discovery.

På bilden sitter vi i bilen och väntar på att Hemis lekkompis Stella ska komma. Siri har på sig sin nya body som hon fått av Markus och hon ser ut som Pippi - världens tröttaste tjej.

Tre tjejer i en säng

torsdag, augusti 17, 2006

Efter badet

Obligatoriska badbilderna

Till tonerna av jazzmusik a la Emma Nilsdotter tog Siri sitt första bad i dag. Farmor stod för tvättningen och pyret tyckte att det var härligt att bada. Att bli upptagen ur vattnet var desto tråkigare. Humlan passade på att ta sig en slurk av badvattnet.

Denna hand tillhör ...

... Siri Wiweca Gustafsson. Det är första gången jag skriver hennes namn. Hon ligger och sover på min arm nu.
Siri.
Vår dotter.

Tänk att livet kan vara så fantastiskt i all sin enkelhet. Eller så är det just enkelheten som är tjusningen med livet.

onsdag, augusti 16, 2006

Vår dag

Jag kan börja med att svara på frågorna som alla har: ja vi har fått sova och ja hon äter bra. Hela familjen har sovit från halv tolv i går kväll till halv tio i morse, förutom en matpaus vid halv sex-snåret. Dagen har bjudit på en promenad till farmor med lunch, fika och middag. Även Jill och lilla Love kom och hälsade på.

Tre dagar gammal har vi också lämnat lillan till farmor och farfar medan vi åkte och köpte lite hundben till Humlan. På kvarten vi var borta passade hon på att bajsa två gånger. Så liten men redan så väluppfostrad!

tisdag, augusti 15, 2006

Far och dotter

Premiär för en ny kärlek

Tänk att det var just hon som låg i min mage hela den här tiden.

Strax efter nio i söndags kväll anlände hon, 3 435 gram tung och 52 cm lång. Förlossningen känns som en fantastisk upplevelse och jag kan konstatera att de som valt barnmorskeyrket är one of their kind. Helt underbara människor. Mer om förlossningen när jag inte skriver med en bebis på ena armen.

Jag var jätteduktig, och Markus, som jag älskar ännu mer efter denna upplevelse, var jätteduktig - och så pyret såklart.

Hemi har välkomnat sin lillasyster med några nosningar och pussar. Att vi tillbringar en stor del av dagen ammandes i sängen tycker hon är rena himmelriket.

lördag, augusti 12, 2006

Tidig morgon

Det blir Sunderbyn i morgon vid åtta på morgonen för ny kontroll. Så nu blir det hundpromenad och tidig kväll.

Hör musik från Badhusparken och konstaterar att det är lördag. Vilken partypingla man är ...

Korvtjuven

I går hade Hemi en sådär dag (enligt oss). Hon tjuvåt en halvtinad falukorv hos farmor med tillhörande gladpack, hon skällde åt en pojke, rymde, tiggde och gick allmänt dåligt i koppel under kvällspromenaden.

Så i dag tar vi nya tag.

fredag, augusti 11, 2006

Ärlig uppdatering

Jo, allt var bra med oss. Mängden fostervatten, bebisens hjärtslag, mitt blodtryck - allt fick väl godkänt. Barnmorskorna tror att bebisen klamrar sig fast därinne enbart för att reta blivande farmor (deras arbetskollega).

På söndag upprepar vi samma procedur.

Det är svårt att sova om nätterna och jag vaknar hela tiden av att magen är tung och av att brösten känns som silikonisar. Dessutom kommer de mörka tankarna då. De som går igenom alla skämtsamma tips om hur jag ska göra för att starta förlossningen, som jag skrattar åt om dagarna men nästan kan gråta åt om nätterna för att jag då känner mig dålig och skuldbelagd. Tankarna om att det är något fel på bebisen som inte förstår att den ska komma ut.

Som tröstpresent med posten fick jag ett brev av arbetsförmedlingen där det står att jag är avaktualiserad eftersom jag tar ut föräldrapenning. Vilket jag inte gör och därför självklart inte meddelat dem. Och min arbetsförmedlare, tydligen den enda i världen som kan rätta till felet, han har semester ...

torsdag, augusti 10, 2006

Planer

Vi gör en utflykt när vi ändå är på språng till Sunderbyn imorgon. I programmet står fika på ett sommarcafé vid namn Kolarens café i Karlsvik och ett besök i några av Luleås butiker. Genast känns morgondagen roligare.

Svartbygge i magen

Fredag klockan 8.30 ska vi vara i Sunderbyn för kontroll. Ser det bra ut så får vi väl återkomma för en till koll någon dag senare antar jag.

Från att ha varit redo känns det som att känslorna tillbakabildas på något sätt och det känns åter mer och mer overkligt att jag och Markus ska bli föräldrar. Dessutom gör det ont när bebisen rör sig och det är tröttsamt. Pyret verkar trivas så bra att den håller på att bygga ut ettan till en tvåa därinne. Men bygglov till något sådant har jag inte gett tillstånd till, måste vara ett svartbygge.

onsdag, augusti 09, 2006

Lyckönskningar om smärta

Tre saker talar till min fördel. Det är fullmåne, jag har haft lite ont i magen i dag och svärfar tror att bebisen ska födas den tionde (som sin gammelfarmor).

Men det känns ändå rätt otroligt och jag är säker på att jag kommer att vakna imorgon och himlen kommer att vara lika jäkla blå som vanligt och det kommer inte att finnas några tecken på att bebisen vill komma ut och vara med oss.

Hanna gav mig dock den bästa av lyckönskningar när hon åkte hem efter ett EM-pass framför tv:n tidigare ikväll: Hoppas du får jävligt ont i natt!

Lista

Spännande saker att göra denna onsdag:
  • boka tid på specmödra
  • se reprisen av Nya Rum med Ernst
  • gå på Nolia i hettan

tisdag, augusti 08, 2006

Otroligt vackert

Vårt c-arbete, i publicerad form.

Vuxenpoäng

Jag är erkänt sugen på nya höstkläder, men jag har faktiskt funderat på att vara förnuftig i år. Istället för någon fin tröja eller kofta ska jag nog satsa på ett underställ, nya täckbyxor och handskar. Mer än lovligt tråkigt enligt mig, men samtidigt något man uppskattar varenda gång man ska ut med hunden.

Så imorgon - Nolia, here we come.

måndag, augusti 07, 2006

Blåbär

Naturen är en av få platser där jag trivs just nu. Därför begav jag och Humlan oss till Fårön idag för att plocka blåbär.

Temperatur i skuggan: 30 grader.
Resultat: Några deciliter blåbär, lite vildhallon, en rastad hund och en betydligt lugnare själ.

Mardrömmar

Det känns som om jag är fången i ett fängelse och fängelset är jag själv.

Vaknar svettig med domnade handleder, för när kroppen väl kommit till ro ligger jag så tungt att hela kroppsdelar somnar. Sedan drömmer jag. Mardrömmar. Om foster och hjärnor och gravidmagar som stelnat på kroppen.

Jag kämpar mig genom dagarna, känns det som. Bara kvällarna känns harmoniska.

När Hemi vaknar tror jag att vi ska åka och plocka blåbär.

söndag, augusti 06, 2006

Flickor på Fåröberget

Korvgrillning, kaffedrickning och chokladätning på Fåröbergets topp ikväll. Självklart passade hundtjejerna på att tigga, busa och skälla litegrann.

Ny hobby

Vi har vespat ihop två gånger tidigare, båda gångerna i Grekland för fem, sex år sedan. Så när vi lånade svärfars vespa och tog en repa igår kväll kändes det som vi var ungdomar på semester.

Härlig svalkning, trots att sitsen är lite trång med en gravidmage. Även idag har vi hunnit med en fläktande vända.

lördag, augusti 05, 2006

En räcka av dagar

Jag är övertygad om att de här vänta-dagarna kommer att flyta in i varandra i framtiden. Middagslurar, kompisträffar, kaffedrickning, små hundpromenader (fast i går besteg vi Fåröberget) och läsning. Det låter trevligt, men är lite frustrerande då man bara vill lära känna sin bebis. Det som stressar mig är att jag vet att Markus börjar om skolan på ett visst datum och innan dess ska vi packa, fixa med husuthyrning och flytta. Det skulle vara så skönt att hinna få en lugn tid hemma tillsammans före allt det. Men jag försöker påminna mig om att inte klaga, det här är en så begränsad period och vi ska vara glada för att vårt barn faktiskt finns till där i magen och sparkas och hickar och allt vad den gör.

I dag har några vänner som fick en son för inte allt för länge sedan varit förbi och hälsat på. Det var skönt att träffa dem, för hon vet vad det handlar om att överskrida beräknat datum med råge.

Snart är det sill och potatis på nedervåningen som gäller.

fredag, augusti 04, 2006

Ramlösa citrus

Det blir inget Luleåkalas för vår del. Inte för att någon bebis är på väg, utan för att det blir för dyrt. Med dubbla hyror och avgasystem som måste bytas på bilen får Hellacopters stryka på foten den här gången.

Istället lyxar vi till det med en Ramlösa citrus och en hyrfilm ...

Hellacopters ikväll

Dagen har hittills bestått av cykeltur till och från stan (har fyllt på förrådet av nässpray, gravt beroende som jag är), lek, kaffedrickning och glassätning i Badhusparken med Hanna, Molly, Mia, Markus och Hemi (den sistnämnda har badat i kanalen).

Och det ser ut att bli Luleå ikväll. Så nu är det väl bäst att ta en eftermiddagslur innan taccos-ätningen så man orkar med kvällens äventyr.

torsdag, augusti 03, 2006

Shoppingtankar

Det känns som om vi lever i ett tomrum för tillfället. Vi väntar på någon utan att veta när den personen kommer och hur det kommer att bli. Jag har ju tidigare hyllat detta med att inte veta - och det gör jag fortfarande. Det är nyttigt att inte kunna styra allt själv, men det är också intressant att studera sig själv i den situationen. Min och Markus tid på heltid hemma tillsammans med bebisen krymper ju längre tiden går eftersom han börjar om skolan den 4 september. Det är frustrerande för mig, tänk om hon eller han var här nu, så att vi kunde lära känna varandra.

Rent egoistiskt har jag en bild i huvudet som jag längtar efter att få uppfylla. Enkel måhända, men ändock - jag vill ta en rask höstpromenad i min fina röda North Bend-huvtröja och ett par nya jeans.


Och ett gäng nya höstkläder vore inte helt fel. Har spanat in en Sessions-tröja som kommer senare i höst som jag längtar efter att slå klorna i.

Thailunch

Det känns som en ändlös räcka av morgnar när jag vaknat och tänkt: jaha, himlen är blå i dag med och jaha, ingen bebis i natt heller.

Sommar är underunderunderbart, men det är mysigt när man får börja tända lite lampor om kvällarna. Nu är det thailunch med tjejerna som gäller.

onsdag, augusti 02, 2006

Den gyllene nyckeln

Först vill man att bebisen ska vara kvar i magen och vara kvar och växa sig färdig för omvärlden, sedan vänder det helt plötsligt och man vill inget hellre än att den ska komma ut.

Jag börjar känna mig dålig. Som att jag inte kan det magiska ordet, eller inte har förstått att jag måste leta reda på den gyllene nyckeln.

Bebisen trivs i magen. Nyss hade den hicka. Jag kan inte påstå att jag trivs lika bra med tillvaron just nu, men dagen har varit bra med våffelkalas med Hanna och Molly.

Blandad kompott

Det har varit en ganska jobbig dag idag. Ryggen börjar vara ganska trött och en låsning i nacken har gjort mig ledsen och less. Dessutom är det frustrerande att vara så trött och orörlig och ledig samtidigt som man bara går och väntar. Det känns som om man skulle kunna göra så mycket bättre saker med tiden.

Medans vi var på trevlig middag hos Sara och Mats och pojkarna kom Ikea-leveransen. Eller delar av den ska jag säga. Spjälsängen kom, men ingen madrass - så någon vidare användning av en säng utan madrass kommer vi väl inte att ha.

Nu är det tandborstning som gäller, enligt vissa utsagor ska vattnet gå om en halvtimme. Jag säger bara en sak: jag synar!

tisdag, augusti 01, 2006

Planer

Vi jobbar efter hypotesen att vi inte kommer att kunna se Hellacopters på Luleåkalaset på fredag. Men om ingen bebis kommit så är det trevligt att ha något att se fram emot.

Men helst hoppas jag att vi ska ha annat för oss.