lördag, oktober 31, 2015

Färgskiftningar i en ros


* * *
Hem från Rusta igår följde en ros.

En ros som också är en mysbelysning.

Och som om inte det vore nog ~ via olika inställningar skiftar den färg.


Rosen följer nu med, från rum till rum, och från Barbielek till spa-bad. Man kan dessutom hålla den i handflatorna och beundra färgväxlingarna.


Kanske ett litet tips för den som söker något under femtiolappen att skänka bort.

En sådan man-tänker-inte-på-att-den-finns-sak, som kan skänka oändligt med miniglädje i tillvaron.



fredag, oktober 30, 2015

Lite som en skrynklig lucia

 





* * *
Advent är liksom alltid bäst innan advent.

När jag fotar mig själv i spegeln tänker jag att jag klätt mig i en slags luciatolkning.

Det är frost ute, och jag promenerar med en vän under månen. Lätt is på sundet, husens lampor som speglas. Frostiga andedräkter och gemenskap.

Jag håller bokklubb hemma och bjuder småplock med försiktiga adventssmaker. Och denna fredag har jag varit ledig från jobbet. På eftermiddagen har vi också fikat med ädelost, pepparkaka, rostade nötter och mintchoklad-tryffel som tema. Mysigt ~ och lite adventigt.

Jag och Siri har också promenerat på en frostglittrande och solskimrande kyrkogård. Vi tände ett ljus på min farmor Siris och min farfar Tores grav.

När vi stod där berättade jag om dem - och om min mormor - för Siri.

Det är lite fint ändå, att vi bor i huset där farmor och farfar startade sin familj i. Att min dotter delar namn med min farmor. Det där med samhörighet och släktskap. Jag pratade också om min mormors konstnärlighet, om hennes vackra handstil och hur jag kan se mig själv och Siri i henne.

Och nu, nu har jag en stilla stund framför datorn, tittar på bilder jag tagit till ett längre-fram-reportage och lyssnar på Adeles nya singel. Och livet känns så alldeles fridfullt och fint.


tisdag, oktober 27, 2015

Morgonfläta


* * *
Så blev det vardag igen, eller halvvägs till vardag. Siri har höstlov och spenderar dagarna med lite blandad kompott. I går blev det fritids-farmor-mammas jobb. I dag blir det farmor och farfar med kusinerna dagen lång.

Och så en inbakad fläta som slutar i snedsvans. Någon snabb lock med plattången också när vi ändå höll på.

Sedan blir det lax framför tv:n och ett nytt pysselprojekt. Jag blir vardagsvarm i hjärtat när jag tänker på vår kväll.

Själv då? Jag lever med huvudvärk för jag vet inte vilken dag i ordningen. Men jag försöker lägga lite energi på det och tänker istället på tv-serier ~ Homeland, Narcos, Downton Abbey ~ och på bokklubben hemma hos mig imorgon.

Min plan är faktiskt att måla färdigt i trappen tills dess (ska ändå till min ryggbehandlare på torsdag, så det är lika bra att göra bort det extra dåliga innan) och så fantiserar jag om ett litet adventsinspirerat plock till bokpratet.

söndag, oktober 25, 2015

Stockholmshelg







***
Vi har haft en fin Stockholmshelg. Vackert höstväder med uteserveringshäng, promenader, Fotografiska, god mat och framför allt en massa tid med vänner. 

Hem åker vi tyvärr utan hund. En oseriös säljare som inte höll sitt ord utan sålde valpen kvällen innan vi skulle ses - trots bokat möte. Tröstar oss med att en sådan säljare inte är vad vi söker. Men tråkigt är det.

Nåja, det är inte vad vi tar med hem. Istället: känslan av hur nära det ändå är. Till vänner och en paus från vardagen och inspiration. 

torsdag, oktober 22, 2015

Äntligen på väg


* * *
Igår lyssnade jag på Sanna Lundell när hon höll föreläsning utifrån serien Djävulsdansen. 

Intressant ur ett journalistiskt perspektiv, men jag fick också lämna några gamla fördomar kring missbruk bakom mig. Det gillar jag. Intelligent och tankeväckande kväll


Och just nu. 

Äntligen på väg. Joe Cocker i stereon, Siri som jobbar i sin nya klisterbok i baksätet, Markus bakom ratten. Själv känner jag mig skönt trött efter en rygg, nacke och halsjustering. Stockholmshelg ~ jag ser fram emot dig. 






tisdag, oktober 20, 2015

Humlan Grånos


* * *
Det händer nog aldrig, att jag tänker på Hemi med riktig sorg. Jag kan sakna henne oerhört, men jag gläds verkligen över att hon fanns i vårt liv så många år.

En dag nyligen när jag var ensam hemma, kom det över mig ett sådant längt efter hennes väsen. Knorrandet, hennes varma höft mot mitt lår i soffan. Hennes gräsluktande gäspningar, hur hon hoppade lite bakåt om man öppnade ytterdörren till regn.

Men mest bara vetskapen om att hon fanns i huset. Mest troligt i en säng, en soffa, eller på någon solfläck på köksmattan.

De här bilderna hittade jag framme på datorn nyligen, Markus hade suttit och tittat på dem. Och jag tror att vi är överens om att hur många söta valpar vi tittar på ~ så finns det ingen ståtligare dam än Hemi.





måndag, oktober 19, 2015

Frost


* * *
Hösten har varit så vacker ~ som för att kompensera för sommaren som inte blev.

Var morgon pratar vi om svag solvärme, fluffig frost, roséguld i träden.

Mildheten i luften.

Bliss.

Efter mina backintervaller i går, efter middagspaj på broccoli, svarta kalamataoliver och boursin. Efter ett varmt bad, mådde jag så skönt.

Nackspärren, eller snarare halsspärren, mjuknade och jag somnade ovanligt välmående i kroppen. Och då känner jag hur jag smälter behagligt inuti också.

Och så får jag brev från landstinget som säger att cellprovskontrollen visade att allt var normalt. Dessutom ringer jag på en hund, en helt annan ras än det vi tittat på. Det finns en fyramånaders och vi ska träffa henne på lördag. Förutsättningslöst, jag skriver det igen: förutsättningslöst. Jag skall upprepa ordet som ett mantra tills dess.

Men fyramånadersvalper är livsfarligt söta. Det vet ju alla.




söndag, oktober 18, 2015

Jordgubbar och passionsfrukter


* * *
En eftermiddag i veckan hämtade jag Siri tidigt på eftermiddagen.


Vi åkte hem och tog mellanmål och läxa för en, och kaffe och njuta-av-sällskapet för en.

Båda två mådde gott av att träna gångertabellen.


Så gjorde jag varm choklad på kokosmjölk, vatten, nötsmör, kakao och dadlar, bland annat.


Och lyxade till det väldigt med passionsfrukt och jordgubbar.


Så vansinnigt fint och enkelt ibland, att få en eftermiddagsstund på tu man hand.



lördag, oktober 17, 2015

Kalas och nymålat köksbord


* * *
Den här lördagen bjöd vi in till födelsedagskalas för familjen.

Medan kakorna stod i ugnen passade Siri på att leka med sitt tåg. Mycket finurligt släp har hon tejpat fast, så mjukdjuren har en egen kupé att åka i.



Vi bakade brownies på mandelsmör, honung, mörk choklad och lite annat gott.




Halverade och klickade på grädde samt jordgubbar.




De blev goda, men nästa gång får de komma ut ur ugnen något tidigare.




Vi rörde också ihop en äppelkaka, också den utan gluten och vanligt socker. Istället mandelmjöl, kokosmjöl och kokossocker.

Det är första gången jag använder just kokossocker, men det gav en härligt gyllene färg och har en smak som påminner om farinsocker.




Så drack vi kaffe och fikade bort några timmar. Det var mysigt.

Och så invigde vi köksbordet - eller själva bordet är samma som förut - men nu har det fått ny färg.




Kalkfärg gjord för möbler och två lager vax uppepå. Färgen heter grafitgrå och jag gillar att ytan blir lite nyanserad och levande. Dessutom är färgen giftfri och luktfri.

- - -

Nu hör jag att Markus börjar med maten i köket. Själv ska jag och Siri lägga oss och högläsa ur nya Mademoiselle Oiseau-boken innan middag. Och sedan blir det kanske barnfilm och ett avsnitt av nya (för oss) tv-serien Narcos om droghandeln i Sydamerika.

Perfekt lördag, om du frågar mig.


fredag, oktober 16, 2015

Veckans dagar


* * *
Jag stod på gården, kvällen när jag fyllde år.

Siri i mina armar, ett norrsken som spelade över himlen. Det var ett fint slut på min dag och i morgon firar vi mig med hemmakalas för familjen.

Nu är jag 37, och jag blir förvånad över siffran. I mitt huvud är jag snarare 39. Det är första födelsedagen på länge som jag inte alls reflekterat över min ålder i kombination med att bli mamma igen. Utan att medvetet ha jobbat med det känns det som om jag lagt den sekundära barnlösheten bakom mig.

Det är klart att sorgen liksom aldrig går över, men den känns inte så färsk längre. Det känns helt okej. Nu tänker jag mer på hundvalpar. Tankar på att få bära två hjärtan i min kropp, de skjuter jag åt sidan.

En tid tänkte jag, att om jag tänker på allt som gör ont nog mycket så nöter jag liksom ut det onda. Tillslut finns bara bleka bilder av gravidmagar, nyfödda bebisar och min man med en liten på armen kvar.

Ingen smärta.

Med tiden har jag insett att så blir det kanske aldrig. Det onda går inte att nöta ut, men lite mindre ont gör det och jag behöver inte se de bilderna framför mig. Det gör inte mig gott.

I går dansade Siri balett på en välgörenhetskonsert för att samla in pengar till flyktingkatastrofen. Som vanligt rör hennes dans mig till tårar.

Så går dagarna i veckan och jag skriver plötsligt fredag. Om jobbet vet jag inte mycket mer än senast jag skrev och även där rullar tiden vidare och man kommer tillbaka in i vardagslunken även om man vet att mycket (allt?) skall förändras. Som om man lever i ett sorts vakuum, en tidsbubbla.

Men - det är fredag. Det är kalas och yoga och nästa vecka tar vi en minisemester till huvudstaden.


tisdag, oktober 13, 2015

Min dag




* * *
Det är min dag. Jag fyller 37.

Förra födelsedagen var jag på en bättre plats, mentalt. Då kände jag mig fylld av livet, i år känner jag mig mer axelryckande.

Men jag blev fint uppvaktad i morse. En välplanerad gåva och omtänksamhet från min man och ett kärleksbrev från min nioåriga dotter. Brevet handlar om hennes känslor för mig, hur hon tycker att jag är mot andra och mot henne.

Jag läser det om och om igen med tårglitter i ögonfransarna. Vilken lycka, att ha denna sällsamma, fantastiska flicka i mitt liv.


måndag, oktober 12, 2015

Kvinnofestlighet



* * *
I lördags slog jag på J Lo på Spotify och sminkade mig. Flätade håret och tog på mig feststassen.


Underst ett hopsytt linne av det som tidigare var två linnen. Och så urgamla jeans från Bik bok som nästan faller sönder numera ~ så sköna.


En ljuvlig tyllklänning från Pomp de lux som var Siris till att börja med. Nu har hon vuxit ur den och jag har vuxit i den som linne, efter lite justering.


Och så ett maffigt halsband, som jag förvånansvärt nog klarar av att bära utan att få ont i nacken. Håret är lite graderat mörkare nu, efter en något misslyckad färga-i-utväxten-sejour. 

Nåja, det är rätt fint inbillar jag mig.



Så klart tog vi med oss en flaska champagne. Fyrtio fabulösa kräver bubblande dryck.

En vän till mig kom hit och vi slog följe till ytterligare en kompis. Där hängde vi med hennes familj, åt middag och drack drinkar.

Sedan kom min Markus och hämtade Siri som varit med på förfest och skjutsade oss till själva festplatsen.


Så hade vi en fantastiskt rolig kväll bland många ljuvliga och smarta kvinnor. Plockmat, fina tal och glada skratt. Strax före tvåtiden låste vi upp dörren hemma, jag och min vän som sov över i vårt gästrum.

Vilken lyx, att dessutom få ha en vän till frukost.