onsdag, oktober 31, 2012

Med en doft av Provence


Hit kom vi efter att ha färdats på slingrande vägar. En stor vacker vingård
med förtjusande butik.



Fina inredningsdetaljer, väldoftande tvålar ... och vin såklart. En hel del vin.


Efter vinprovningen fick vi ta bilarna till vinkällaren, som var mer som en stor lagerlokal.


Det var fint där, även om bildkvalitén är rätt usel.


Utanför vinbutiken. Visst skulle jag kunna vakna varje morgon med denna vy.


Byn Eygalières hade fina dörrar och väggar, sånt som jag skulle kunna fotografera i mängder. Vi åt lunch i trädgården till restaurangen Sous les Micocouliers. Älskar lamporna de har upphängda i träden.


Så fint i all enkelhet.


Tillbaka till lunchen. Innan vi fick maten vi beställt bjöds det på bland annat zucchinisoppa
i små söta glasburkar. Och solen värmde försiktigt.


Hit skulle jag gärna gå tillbaka en varm, mörk sommarkväll när alla
lampor och ljusslingor är tända.


Risotto med svamp. Och dessert. Det är fina luncher det : )


Finaste resesällskapet.

måndag, oktober 29, 2012

Fint just nu


Vår kaffebryggare från Siemens / Porsche är åtta år nu. Den har bryggt oändligt många kannor gott kaffe. Men nu har den gjort sitt. Det är egentligen ett tag sedan den hade gjort sitt. Men det är så svårt att bestämma sig. Jag gillar att den brygger ner i en termoskanna och vi har kikat lite på den uppdaterade varianten av samma bryggare.

Men så är det det här med Moccamaster, älskad av alla och med toppbetyg på alla håll och kantar. Men jag är inte överförtjust i designen och känslan.

I går surfade vi runt och hittade denna. Ser ut som en kombo av vår gamla Siemens och Moccamaster. Kanske blir det nästa bryggare?



Ny variant av Pleasejeansen. Fina. Skulle önska lite stretch bara ...


Innan vi åkte till Frankrike gick jag på salong och fick naglarna målade med Shellac, gelénagellack. En hybrid av vanligt nagellack och gelé som man vanligtvis bygger naglarna med. Lacket höll i perfekt skick. I sexton dagar. Sexton!


Vi fick nyligen hem Keros senaste broschyr. Där finns mycket fint.
Jag skulle vilja ha en ny plånbok.



Doftljus från Reunion home i lukten varm chai. Mmmm ...

Domaine de la Brunely









Min första dag i Provence var en dag när mistralen blåste.

På förmiddagen körde vi till Châteauneuf-du-Pape.

På eftermiddagen stannade vi på en vingård som fångade mitt hjärta.

Byn Sarrians ligger mellan Vacqueyras, Gigondas and Beaumes-de-Venise.


Runt om odlingen, träd, som skyddade från vinden. Och där stod vinbonden Charles Carichon, som inte talade engelska, och berättade om sin vinfilosofi.

Och trots att jag inte förstod hans ord (vi hade tolk bör tilläggas), var hela hans väsen, hans ärlighet, så fängslande.

Under vinprovningen tittade en blyg dalmatiner på oss, lite i smyg.

Det fanns en stolthet och uppriktighet som stannar kvar.

På deras hemsida står "Vinmakare från far till son sedan 1730."

lördag, oktober 27, 2012

Training day


Löpningen är den träningsform jag mår allra bäst av. I själen. Både under tiden och efteråt.

Men blindtarmsoperationen i våras innebar ett ganska långt avbrott, länge gjorde det ont att springa.

Och sedan en ny slags ryggproblem, för omväxlings skull. Jag har fortfarande för dåligt i ländryggen för att kunna springa. Och jag saknar löpning, mest för känslan efteråt. Den att verkligen vara i sig själv, att trivas i sig själv.

I går tog jag en lunchklass i bodypump - när man lyfter skivstång med vikter i grupp. Jag har inte pumpat sedan förra vintern, men mina nästan dagliga 12 minuters crossfitpass visade sig ha bevarat styrkan med råge. Intressant. Jag lyfter utan problem lika mycket nu som då.

Dessa korta, intensiva pass är bra. De tar minimalt med tid och är otroligt effektiva. Det jag saknar är instruktörspepp och den där härliga känslan efteråt. För den missar jag helt, själsron. Och den saknar jag.

fredag, oktober 26, 2012

Med början av Frankrike


Ja, nu finns bilderna från Frankrikeresan i datorn. Den första kvällen, efter en lång resdag, landade vi på hotellet Villa Glanum i utkanten av Saint Remy de Provence.

Min och Markus första middag i landet intog vi sittande på en utomhustrappa till en stor lastbilsparkering. Macka, sallad i plastlåda och chips. Inte så värst kulinariskt. Men mysigt. Och minnesvärt, på något sätt.




Visst fanns det pool, men enligt andras utsago var den kall. Men rosmarinen var fin!



Det här var ingången till vårt hotellrum.


Ingången mot frukostserveringen.

Ja, det var de första bilderna jag tog i Frankrike. Det kommer fler. Men nu är det fredagskväll. Hemma.

Du borde tycka om mig

I dagens tidning har jag recenserat Bo Kapsers Orkesters nya album.

Det kändes svårt, det ligger liksom lite nära, någonstans.

Texten börjar så här:

Lekfullt lockande med texter som går rakt in


POP

****
Det finns vissa självbiografiska böcker, sanna historier, som man måste ha en garanti för att orka läsa. Man behöver en förvissning av att det ordnar sig till slut. För att kunna hantera de tunga orden, livsödena. Någon slags balans. Humor mot svärta. Ett lyckligt slut.

Bo Kaspers tionde studioalbum har en sådan balans. Texterna är sprungna ur ett jävligt år och texterna från "Du borde tycka om mig" går rakt in. Formuleringarna är exakta och fångar det universella med förluster och att nå botten på olika vis. Men runt omkring sorgen, ilskan och frustrationen balanserar musiken. Lekfull, lockande. Jazz i folkviseton, franskt dragspel.

Resten finns att läsa på hemsidan.

torsdag, oktober 25, 2012

Med en längtan till adventskryddor


Snart i butik hos The Body Shop. Ginger låter lovande.


Julmusten och jultomtarna står på parad i butikerna. Siri tecknar julbord och julstrumpor om kvällarna.

Jag pudrar kanel över mina kvällsblåbär med kesella.

Är glad för att jag återfunnit mina borttappade, nya skinnhandskar. Beställer en vinröd jacka, mitt emellan höstjackan och den tjocka dunvarianten.

Vi längtar efter adventskalendern på tv och Siri har pratat om att baka pepparkakor i flera veckor.

Men i helgen ska vi pyssla Halloween-utstyrsel.

Ja ungefär så ser livet ut just nu.

Jag skriver en hel del. Skriver till det som ska bli bok, det är min arbetshypotes i alla fall. Jag har ett egengjord inspirationsomslag med titel och allt hängande ovanför skrivbordet.

Annars går det trögt med skrivandet.

I veckan har jag skrivit ett långt reportage och en skivrecension av Bo Kaspers Orkesterns nya.

Och det har känts ovanligt klumpigt med orden. Ovanligt krångligt. Men min musikredaktör sa att jag hade skrivit som poesi. Även den andra texten känns bra.

Så det är bra. Bara ovanligt. Klumpigt. Klurigt.

måndag, oktober 22, 2012

Med hemma (och Paris) i mitt hjärta


För en vecka sedan, Châteauneuf-du-Pape. Och sedan dess Aix-en-Provance, Paris och många, många upplevelser. Ett flagnat slott, vita stenar, vinodlingar.

Vi anlände hem i fredags. Helgen har behövts, för att landa. Ändå har jag inte landat ännu. Bilderna finns fortfarande kvar i telefonen.

Istället har jag varit nära min dotter. Hela helgen. Vi har behövt det, båda två.

Men snart är jag redo för att visa lite bilder.

Den ovan är tagen från fönstret i vårt Paris-hotellrum.

lördag, oktober 13, 2012

Den 13 oktober


Så. Ett års erfarenhet rikare.

Jag har firat 34 i dag. Det har inte varit en lätt födelsedag, jag har burit längtan i min handflata. Pulserande och naken.

Men tillsammans med familj och vänner har jag gjort det till en fin, godhjärtad och kärleksfull dag.

Vi avslutade den med thaimat hos farmor och farfar.

Där sover nu också våra juveler.

Och nu.

Nu väntar Frankrike på mig.


Äppelgrottor & ugglor





En kväll bakade jag och Siri äppelgrottor. Våra äppelträd bidrog med - äpplen. Vi har också torkat ett gäng i svamptorken.

Sedan slog vi också till och bakade ugglekakor. Nästan för gulliga för att äta upp, enligt dottern.





torsdag, oktober 11, 2012

Med omflyttning som följd





Barbordet är utbytt mot vårt gamla matbord (som i sommar stått på verandan). Även om mitt engagemang för inredning mer handlar om att ta vara på det vi har och underhålla än på att skapa just nu, så tycker jag om när möbler kan flytta runt.

Det vackra, gamla träbordet är mysigt när bara jag och Siri äter middag tillsammans. Det känns ombonat att sitta mitt i.

Och bordets lena yta och träfärg, är bland det vackraste jag vet.

onsdag, oktober 10, 2012

Med en förkärlek för skåp











Bara inställt som hastigast. Men på rätt plats, i alla fall för nu. Det är syster som tjingade loppisskåpet till mig. Och det rymmer ju hur mycket porslin och recept som helst. Det lilla skåpet har Siri paxat som hemlig låda.

Känns självklart att just det skåpet ska stå just där.

Och när jag tänker efter verkar jag ha en förkärlek för skåp. Billiga, eller gratis. Och ofta ganska opraktiska i sin storhet och brist på dold förvaring. Men ändå.

Jag gillar skåp.

Här är två andra. Det i vardagsrummet stod tidigare i garaget och kommer från stadens bryggeri.

Det andra, plåtskåpet, är resultatet av en komplicerad bytesaffär.

Och nu kan vi producera mer pyssel och samla på oss mer skrot ...