Höstsovrum

* * *

Det har yrvaknat en liten ordningsmänniska i mig. Med ett behov av att rensa och städa ut.

Förra helgen var det sovrummets tur.

Sängen, som sedan en tid stått med huvudgaveln mot fönstret, flyttade jag tillbaka till ursprungsväggen i råplan. Och rummet kändes med ens mycket större.

Som hundhårsskydd på den mörkgrå huvudgaveln har jag hängt ett ljusare grått lakan, som är enkelt att damma av och tvätta.

Skrynkligt och fint är det mot linnesängkläderna inunder.

Börjar man från början av rummet ser det ut så här.

Det är liksom ... tomt. Och det är så skönt, andetagen är lätta att andas. 

Det finns rymd och vidd.

Vårt gråmålade trägolv bär spår av hundklor, både från gamla och nya.

Jag tycker om de små inristade minnena.

Stången, som utgjorde basen till sänghimmel när Siri hade sin säng inne hos oss, rymmer nu några utvalda klädesplagg. Sådant som inspirerar mig i stunden.

En dag kanske jag målar väggen bakom kläderna i en grå kalknyans som passar mot murstocken.

En dag.

Och murstocken samlar damm och lossar små bitar, men ger en stämning till hela rummet och är fin precis som den här.

Lutad mot står en loppisram och en loppisbuddah. Med ommålad kropp och en huvudtopp som har limmats några gånger om.

Och så stenar, från ön där min svärmor tillbringade sin barndoms hela somrar.

Kläderna i mullvad.

Färgen jag älskar att kombinera med vinrött, grått, svart och rosa.

En gång gjorde jag en intervju med en inredare som sa att det ska inte kännas skönt att gå att sova, det ska kännas magiskt. Jag brukar tänka på det när jag bäddar.

Några paljetter som blänker. Kanske enda flärden i rummet, men det räcker.

Och till sist. Takbjälkarna och våra garderobsdörrar på skenor, av husets gamla innerfönster.

Den tunna tygen som sitter bakom har vi haft från dag ett. Jag börjar känna mig sugen på något annat, de börjar dessutom vara lite trasiga, men jag har inga idéer om vad som skulle vara fint.

Är det någon som har tips, så lyssnar jag gärna.

Men så blev det. Vårt omflyttade sovrum med högt i tak och med rymd för djupa andetag.

En sovplats till hunden

* * *

Jag önskade mig en knähund, och det fick jag. 

Leslie älskar att kramas och ligger gärna i mitt knä eller helt enkelt på mig i soffan eller sängen.

Ibland kan det dock bli något trångt när man ska sova. Därför lanserade jag idén om att bygga om den gamla spjälsängen till hundsäng.

Så här blev det. 

Hennes säng står med långsidan mot vår säng. Den är kapad så att hon kan gå fritt emellan.

Sedan bäddade Siri mysigt.

Som ni ser på bilden så ger Leslie sin nya säng high tass.

Att sova

Utsikt från vår säng.

Bleka färger.

Hemsydda kuddfodral av en duk.

Min yogakompis.

Lagad några gånger, men mig väldigt kär.

Som en symbol: Här yogar jag.

En av alla vackra lappar min dotter nedtecknat.

Massageolja för växtvärkande barnaben.

Avskalat och enkelt.

Linnesängkläder och skön bomull.

* * *

Trillade över en slags enkät om sömn för ett tag sedan. Nu känns den aktuell att plocka upp. Min nattsömn har tidvis varit rätt risig på grund av ryggont, men nu i helgen när vi bodde på hotell slog det mig hur väldigt bra jag sover generellt.

På resa - utan min pocketsäng och kroppskudde, plus två tunnare dunkuddar - blev det så uppenbart att jag behöver det för att sova skönt. Även om sängen på hotellet var bra, så vaknade jag flera gånger per natt av bortdomnade armar, småkrampande nacke och öm ländrygg.

Bra att bli påmind ibland!

Så till frågorna.

När brukar du gå och lägga dig?

Optimalt vore väl tio, men oftare halv elva. Sedan min kära började jobba dagtid har jag lättare att komma i säng. Ensam hemma pysslar jag lätt på för länge för att jag ska må bra av det i längden. Dessutom låg jag alltid vaken och lyssnade till att bilen skulle köra in på gården om natten. Nu ligger han tryggt bredvid mig. Det tycker jag om.

När vaknar du?

Väckaren ringer tjugo i sex. På helgerna sover jag nog till halv nio om jag inte blir väckt.

Är du morgonpigg?

Det är inte så att jag jublar. Men jag har aldrig svårt att kliva upp.

Vad gör du i sängen innan du somnar?

Småpratar med min käraste. Läser alltid i min bok. Sprayar nässpray, borde ta tag i ett slags beroende. Men det brukar alltid vara täppt denna torra, kalla period. Sedan går det över.

Vad finns på ditt nattduksbord?

Nässpray. Hudkräm. Böcker.

Hur är din säng bäddad?

Tunna täcken om sommaren och tjocka dun om vintern.

Finkammad bomull, satin och linne är favoritkänslorna på sängkläder just nu. Inget överkast, bara ett extra täcke vid fotändan, som man kan dra över om man fryser.

Vilken låt är bäst att somna till?

Har aldrig musik när jag ska sova. Vill ha tyst.

Vad är ditt bästa sova-gott-tips?

Att varva ner om kvällen.
Och att ha tränat hårt på dagen, då är det extra skönt att somna. Jag tycker jag somnar snabbt om jag läser en liten stund, som att man neutraliserar tankarna.

Hur sover du?

Förut alltid på mage, men det har jag varit tvungen att ändra på. Nu i ett läge mellan rygg och vänster sida. Lutar ryggen mot kroppskudden, som jag också vilar ett ben på. En tunnare dunkudde under huvudet och en i famnen, så allt känns tryggt.

Vad har du på dig när du sover?

Jag är inbäddad i kuddar och täcke. Inget mer, helst.

Hur är din sovfrisyr?

Fläta, eller tofs på huvudet, men det senare sliter så mycket på håret.

Vad har du för säng?

Kontinentalsäng, fem pocketzoner. Min man köpte den till mig (och sig själv).
Bland det bästa jag fått.

Vad gör du mitt i natten?

Sover. Vaknar inte lätt. Hör till exempel nästan aldrig när min dotter kommer in i rummet eller när min man kliver upp före mig.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?

Håller det ljust och avskalat. Inte så plottrigt.
Kvaliteten på sängkläderna är viktig. Det ska kännas "rätt".

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
Bredvid glaskrossen på Hultsfredsfestivalen. På en gräsmatta i kläderna jag stod i. Utanför en bensinmack, i framsätet på en gammal bil, med bara ryggstödet bakåtlutat. Kanske finns det fler och kanske är de inte så konstiga.


Mer obekväma tänker mitt vuxna jag.

Sängkänsla

* * *

Tidigare i höst köpte jag några dynor för utemöbler på rea.

De blev till sänggavel vid Siris säng. Enkelt fästa med små spikar.

Senaste loppissvängen hittade jag äntligen gamla byxgalgar utan plastdetaljer. Skrev ut en stämningsfull bild som passar intresse just nu och klämde fast.

Så enkelt gick det till när Siris säng blev lite mer mysig och henne.

Under takbjälkarna

* * *

Så här sover vi nu. Under takbjälkarna.

På något sätt känns det ganska självklart, och jag tycker om att vakna och se murstocken framför mig.

Flanellsängkläderna är på och bäddar in oss, även om hosta och snorigheter håller oss halvt vakna om nätterna nu. Nåja, det går ju över.

Tycker om renheten i rummet. Bara sängar. Knopphyllan med några vita klädesplagg.

En stol som nattduksbord och en papperspåse från Kii som rymmer alla varianter av nässpray och annat bra-att-ha.

Kanske saknar jag något?

En dekoration i fönstret. Eller ett lätt fjäderregn över vår säng också.

Vi får se.

Tids nog.

Fjädrig stjärnhimmel

* * *

I helgen tänkte jag bara testa lite om det skulle kännas rätt att ställa vår säng nedanför sovrumsfönstret.

Siris säng rymdes inte riktigt där jag hade tänkt den, så den drog jag in under min klädstång. På prov.

Och där stod den ganska bra.

Jag flyttade om hennes sängsegel, så det hänger ner efter sidan. Använde klädstången till att ringla upp hennes ljusdraperi med stjärnor.

Men det kändes fortfarande inte så drömmigt. Så jag hämtade inspiration som jag sparat i bakhuvudet. Drog fram några gamla fjädrar från ett annat pyssel. En uråldrig virktråd och några träkulor.

Så nu svävar fjärderlätta installationer i stjärnhimlen ovan sängen.

Så här ser det ut på lite håll.

Kanske är de mysiga att ligga och titta på om kvällen.

Kanske fångar de in någon tanke om dagen.

Det är bland det bästa pysslet, för mig. När man redan har allt framme och hemma.

Det behöver bara liksom flyttas om ibland, för att man ska se, väcka till liv.

Och så vill jag skapa den känslan, av att hon har oss nära. Men ändå sover lite eget.

På golvet står ett timerljus. Så när Siri går för att sova fladdrar en låga genom kvällen.

Mysigt och tryggt, det med.

En stjärnhimmel till Siri

* * *

Jag undrar hur många sovvarianter till Siri jag har skapat och fotograferat genom våra åtta år. Det här är i alla fall den senaste.

Madrasserna (från vår gamla säng) har stått intill min sida av dubbelsängen ett tag nu. Till en början sov hon kloss mot min säng, men jag vaknade hela tiden av att hon snurrade runt och sparkade till i min säng.

Så nu sover vi med ett litet avstånd emellan. Gott så. Vill hon sova nära, är hon välkommen att sova nära. Den här lösningen gör att alla känner sig trygga - och får sova. Ja, förutom nu när näsproblemen är här. Men de går ju över.

För en tid sedan tog vi bort hennes sänghimmel, men nu önskade hon en tillbaka. En som går som en våg över sängen. Så jag byggde sänghimmel av ett skrynkligt påslakan, en gardinstång och en sjal.

Och så ledstjärnor, som klättrar uppför seglet

 Som bonus ger det mysigt sken att yoga till om kvällarna.

Så nu sover hon, under sänghimlen. Och jag, jag har kramat extra på henne, njutit av att få massera hennes vackra rygg. För idag är en sådan dag då jag på håll blivit påmind av hur skört och grymt livet kan vara både mot barn och vuxna.

Himlen på jorden

* * *

Den ser kanske inte mycket ut för världen. Den sedan-i-höstas-nya-sängen.

Men jag älskar den. Och den har förändrat mitt liv.

Jag behöver inte ställa väckaren på helgerna längre, utan kan sova till nio, halv tio och vakna utan att ha nackspärr eller en låsning.

Ändå var inte den förra sängen evinnerligt gammal. Strax under tio år, men med en hel familj inräknat en rätt stor hundflicka så hade den gjort sitt. Insåg jag efter en semester och en lånesäng i Stockholm i somras.

Den är mörkt grå, med sådan mogen sänggavel i samma nyans. Inget upphäftat renskinn eller någon gammal lastpall nu längre.

Pocketmadrass med fem zoner. Jag visste inte ens att sängar kan ha zoner, men de kan de och jag känner hur de avlastar både vid axel och höft.

Sänggaveln gick ju inte uppför trappen. Men som tur var hade vi inte byggt igen ett vägghål i trappan, så efter lite sågning av ny gavel och trixning med ett hörn in i isoleringen i väggen så kunde vi bygga ihop den uppe igen.

Så nu har vi en sänggavel som aldrig kommer att gå ner.

Och en frys i matkällaren som aldrig kommer upp.

Nu sover vi i dimgrå satinsängkläder med något blankare ränder.

Ett överkast från H&H home och kuddar jag sytt lägger vi på om dagarna.

Men nästa helg kanske flanellsängkläderna kommer fram.

Då är det ju ändå första advent.