* * *
Den ser kanske inte mycket ut för världen. Den sedan-i-höstas-nya-sängen.
Men jag älskar den. Och den har förändrat mitt liv.
Jag behöver inte ställa väckaren på helgerna längre, utan kan sova till nio, halv tio och vakna utan att ha nackspärr eller en låsning.
Ändå var inte den förra sängen evinnerligt gammal. Strax under tio år, men med en hel familj inräknat en rätt stor hundflicka så hade den gjort sitt. Insåg jag efter en semester och en lånesäng i Stockholm i somras.
Den är mörkt grå, med sådan mogen sänggavel i samma nyans. Inget upphäftat renskinn eller någon gammal lastpall nu längre.
Pocketmadrass med fem zoner. Jag visste inte ens att sängar kan ha zoner, men de kan de och jag känner hur de avlastar både vid axel och höft.
Sänggaveln gick ju inte uppför trappen. Men som tur var hade vi inte byggt igen ett vägghål i trappan, så efter lite sågning av ny gavel och trixning med ett hörn in i isoleringen i väggen så kunde vi bygga ihop den uppe igen.
Så nu har vi en sänggavel som aldrig kommer att gå ner.
Och en frys i matkällaren som aldrig kommer upp.
Nu sover vi i dimgrå satinsängkläder med något blankare ränder.
Ett överkast från H&H home och kuddar jag sytt lägger vi på om dagarna.
Men nästa helg kanske flanellsängkläderna kommer fram.
Då är det ju ändå första advent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar