Ivars soffa

* * *

Jag målade en soffa.

{ ivars soffa }

Ivar är min morfars bror. Han lever inte längre, men när han gjorde det
bodde han i ett hus tvärs över vägen från mormor och morfar.

Så länge jag kan minnas åt de middag tillsammans.

Ivar, hans bror och hans brors fru. Alltid i mina morföräldrars kök.
En sammansvetsad trio, dag efter dag.

Ivar, som var ungkarl, traskade över vägen och in i köket.

Sedan mormor dog höll morfar och Ivar traditionen vid liv.
Maten vid furubordet, en snus efteråt.

Den här soffan stod i Ivars kök. Ofta vilade han middag
i den, stulade en stund. Raggsockorna på armstödet.

Under några år har soffan stått på vår veranda.
Med tiden har den vita färgen gulnat. Och flagnat.

Jag flyttade in soffan strax innan jul.
Det är mysigast i världen, att rymma en kökssoffa vid matbordet.

Förra sommaren skrapade jag bort de lösa färgflagorna.

Så kom målarlusten över mig. Och nu äntligen kändes det
inte som ett helgerån, att förändra Ivars soffa.

Här har jag målat ett första varv.

Färgen har en semimatt finish. Jag hade kvar rätt
mycket färg från målningen av träpanelen i trappen.
Men den Lovikkagrå kändes något ljus.

Efter lite mejlråd från färgvaruhuset där jag handlat skickade
de mig en svart högpigmenterad svart pasta. Så jag rörde
helt enkelt ihop min egen grå nyans.

Och färgen blev så vilsamt mild.

När jag ändå höll på målade jag om en bricka.

Och en ram.

Och ett väggskål.

Så pass att de här hemma började skämta om att hålla fast
allt löst, om det inte skulle bli grått.

Så här ser den ut på håll.

Trälocket buntade jag och sedan häftade jag fast en lurvig bit överblivet tyg.

Sedan en pläd över, lätt att tvätta om det spills.

För det gör det, då och då.

Äntligen fick också den vackra postern
från Tove Frank komma upp.

Jag har längtat, men hade bestämt mig
för att vänta till Ivars soffa var färdig.

Men nu är allt på plats.

Det gråa, drömska och vilsamma.

Precis som jag vill att mitt kök ska vara.

Kök från höstigare tid

* * *

Jag har bytt köksbord sedan jag tog de här bilderna.

Nu står det stora, gråsvarta ute på verandan istället. Jag tror det är en katt som tassar på det var natt, för ofta är mossbollarna som ligger där utspridda.

Tesamling och en liten pall för mat-medhjälpare. Redskap som hänger i klungor.

Inför advent hade jag lagt grönkål istället för mossa vid ljusen.

Undra hur många timmar jag stått här. Lagat, hackat, rört. Tänk att vi bara lättrenoverat köket, det är ju här vi tillbringar så mycket vardagstid. Men jag tycker om vårt gamla, gamla kök med gedigna stommar.

Om jag fick önska skulle jag byta ut bänkskivan mot en rostfri som gick hela vägen. En sådan riktigt gammeldags med liten kant och allt.

Tavlorna på golvet, tycker om känslan av tillfällighet. Föränderlighet.

Är så nöjd med den nya kyl/frysen. Den rymmer så oändligt mycket mer och det är skönt att slippa stå på knä för att ta ut frukosten. Samtidigt skrämmer den mig lite, den varnar med ett pipljud när man haft dörren öppen för länge och var gång det händer känns det som om kylen är lite arg på mig. 

Missnöjd, liksom. Själv är jag som sagt hemskt nöjd.

Det var lite kök från höstigare tider. 

En plats för dofter och mat, för läxor och samtal. För hundträning och bus. För veckoplanering och annat som hör familjeliv och vardag till.

Lamphall, sagolandskap

* * *

Det blev över lite lampor när vi gjorde om i Siris rum. Jag fick ett infall och skapade någon form av sagolandskap i lilla hallen nere.

Jag menar, vem blir inte glad av fransar, plysch och färggranna julstjärnor med tofsar?

Vi hade en besiktningsman hemma hos oss förra veckan, för att se att vårt hus stått emot alla ombyggnationer på vägen utanför.

Han undrade lite försiktigt om vi möjligtvis Halloweenpyntat hallen.

Annars är ju det här fyra bra i en bild: Sagolandskapet, hunden, elementet och den nya kyl/frysen.

Så här ser det ut mot yttre hallen.

Sedan fick jag en idé om att hänga återvunna glasburkar i några av lamporna och sätta i batteriljus, det skulle vara fint med flammor så att sagolandskapet liksom blir ännu mer ... levande.

Och så kylen. Vår fina retrokyl i gräddvitt gav upp en dag. Nu har vi en högre, bredare med mycket mer förvaring. Känns som rena lyxen när man öppnar dörren och tittar in. Markus gjorde ett precisionsjobb och hyvlade så att vi kunde ha kvar all gammal köksinredning, men det var på håret. Och så kapade han hyllor och bänkskiva.

Så min profetia att vi skulle måste köpa mer nytt än kylen stannade vid en förutsägelse. Jag hade fel, och det är jag glad för, att allt gammalt kunde bli kvar.

Jag tyckte om den gamla kylen (såhär såg den ut), och jag tycker om den nya.

Och sagolandskapet, såklart.

Sida vid sida

* * *

Vi har ett gammalt skåp i köket som sväljer både porslin och viktiga papper. Och så har det en hemlig liten avdelning som är bara Siris. En lucka med nyckel och hemligheter där bakom.

Skåpet är lite skavt och nött, särskilt ena sidan var tråkig redan när det flyttade hit för något år sedan.

I helgen målade vi det i skoltavelfärg. Ytan blev en perfekt plats att skriva fina och viktiga saker på.

Som skolschema. Och information om hunden Leslie.

Lämpligt nog har hon sin bädd därunder hjärtat.

Nu fattas bara några metallklämmor högst upp, så att vi kan klämma fast teckningar och annat som behöver klämmas fast.

I den lilla hallen före köket hade gammelhunden sin plats. 

När hon dog ritade och skrev Siri en sådan fin teckning till hennes ära. Den hänger fortfarande där, på dörren till förrådet, ovanför Hemis plats.

Och när man ser det såhär, i bredd, så är de fina tillsammans.

Nyhunden och gammelhunden. Sida vid sida, bara i olika tidsrymder.

Kalas och nymålat köksbord

* * *

Den här lördagen bjöd vi in till födelsedagskalas för familjen.

Medan kakorna stod i ugnen passade Siri på att leka med sitt tåg. Mycket finurligt släp har hon tejpat fast, så mjukdjuren har en egen kupé att åka i.

Vi bakade brownies på mandelsmör, honung, mörk choklad och lite annat gott.

Halverade och klickade på grädde samt jordgubbar.

De blev goda, men nästa gång får de komma ut ur ugnen något tidigare.

Vi rörde också ihop en äppelkaka, också den utan gluten och vanligt socker. Istället mandelmjöl, kokosmjöl och kokossocker.

Det är första gången jag använder just kokossocker, men det gav en härligt gyllene färg och har en smak som påminner om farinsocker.

Så drack vi kaffe och fikade bort några timmar. Det var mysigt.

Och så invigde vi köksbordet - eller själva bordet är samma som förut - men nu har det fått ny färg.

Kalkfärg gjord för möbler och två lager vax uppepå. Färgen heter grafitgrå och jag gillar att ytan blir lite nyanserad och levande. Dessutom är färgen giftfri och luktfri.

- - -

Nu hör jag att Markus börjar med maten i köket. Själv ska jag och Siri lägga oss och högläsa ur nya Mademoiselle Oiseau-boken innan middag. Och sedan blir det kanske barnfilm och ett avsnitt av nya (för oss) tv-serien Narcos om droghandeln i Sydamerika.

Perfekt lördag, om du frågar mig.

Kökssöndag

* * *

Hemmahelg. Här vid köksbordet.

Och den nya sängen! Som att sova på hotell, den känslan när man klättrar upp i sängen. Fast det här är ännu bättre, för det är hemma. Och nya grårandiga satinsängkläder därtill. Fluffiga kuddar ... bättre blir det inte.

Sov till strax efter åtta i dag. Har förberett en del av veckans mat; Bönpasta- och kycklinggratäng med keso, tomatsås och mango chutney. Köttfärs med krossade tomater och röda linser i rullade boveteplättar, ugnsgratinerade med ost innan servering. Lax med quinoaröra med tomater (igen!), oliver, chili, sardeller och kapris.

Känns som en rikedom att ha maten vilande i kylskåpet.

Siri har lekt med vänner, och varit på yoga. Jag har sprungit intervaller i hästskon på Grisberget och där emellan har vi betat av en massa 'borden'. Och det känns skönt inför arbetsveckan.

Snart: Fargo och te. Och sedan en natt i en av de mest omtänksamma gåvor jag fått: Sängen.

Svart:are

 * * *

Vi flyttade ut glödlampsslingan i svart från fönstret och hängde i en båge över bordet istället. Och då kom lusten till fler svarta detaljer.

Tog in en kvist från vinbärsbusken.

En flaska matt sprayfärg senare har två ljusstakar i köket (och två i badrummet när jag ändå höll på) ändrat färg.

Och så en björkskål jag köpt på loppis. Den är nu svart botten till glaskupan.

Och det där blinkande Eiffeltornet som Siri köpte i Paris.

Lite förändring, från flytten av en ljusslinga. Sådana enkla projekt tycker jag om.

Och i dag har vi tisdag. Markus jobbar sin kväll och jag och Siri har som vår tradition bjuder ätit lax tillsammans med grönsaker och sesamrostade noriark. Och sett de unga mästerkockarna göra sushi och chokladdessert.

Sedan har jag fortsatt min tisdagstradition med yoga medan Siri somnade.

Sitter här vid datorn och känner bröstryggen, lätt avslappnad. Kotorna på plats, lite mjukt.

Siri är förkyld och andas dåligt och sover oroligt. Jag vet att det blir en halvdan vaknatt, men det känns okej. De flesta nätter sover vi bra nu.

Och snart kommer min man hem från arbetet. Då ska jag krama honom, och prata igenom dagen över en kopp te.

Tisdagstraditioner. Jag tycker om er.

Med böckerna

* * *

Böckerna, så självklara, genom livet.

Alltid.

Uppbyggda i staplar på golvet i min första etta.

Den där jag hängde upp ett stjärnbestrött tyg ovan sängen.

Dammiga, samlade, lästa.

Alltid.

Nu tar böckerna åter plats i inredningen.

Hellre böcker än blommor - just nu.

De ger tyngd.

Lätta att nå, att bläddra i.

Finna ett förfluget ord, en vacker bild.

Knarret, lukten, känslan.

Jag gillar tekniken på många sätt, men böcker,

             läser jag helst med fingertopparna mot papper.

* * * 

I helgen har jag bläddrat i den här vackra. Fick den i julgåva

och i helgen har jag gjort som det står.

Försökt vila mig i form.

Bildernas stillhet, skänker djupa andetag. Lugn.

Det är tisdag. I dag har Hemis aska kommit hem. Står i en enkel träurna i köket.

I väntan på att platsen under granen ska bli vårvarm.

Och på något konstigt sätt känns hemmet mer komplett. Energin mer samlad.

Även om jag inte tror att själen finns i hennes aska är känslan ändå den.

Det är skönt.