Årssammanfattning 2019

* * *

Förra gången blev det ingen, men nu har jag knåpat ihop en årssammanfattning för 2019. Många säger och skriver att 2019 var ett riktigt skitår. Egentligen kan man säga det för mig också, med tanke på hunden och jobbosäkerheten mest. Men jag ser det ändå som ett år fyllt av tusen mysiga stunder med min familj. Glada skratt med vänner och härliga träningspass. Så för mig var året som gick ändå ett fint år.

Årets projekt:

För ganska prick ett år sedan klev jag på ett maratonprogram för tredje gången. Målet var att springa Stockholm marathon på under fyra timmar och trettio minuter.

Inför förra nyåret bestämde jag mig också för att söka ny hjälp för mina kroppsliga problem. Jag hittade först en behandlare och sedan ytterligare en. Det är en lång resa, men det känns som jag kommit en god bit på vägen.

Årets händelse:

Att springa i mål på mitt tredje maraton och ha min familj som grymt engagerad hejaklack. Middagen samma kväll, när allt i livet liksom känns bra och på plats.

Att allt sedan vändes upp och ner när vi kom hem är en annan sak.

Årets resa:

Vår fyrbenta Leslies sjukdom(ar). Först hade hon problem med sitt dåliga öga, sedan fick hon ett sår i sitt friska öga. Och sedan brakade allt lös när det visade sig att hon inte hade några trombocyter och vi var nära att förlora henne. Nu har vi haft ett halvår av guppig resa med både hopp och förtvivlan. Just nu känner mig mest hopp, tack och lov.

Årets slit:

Kroppen och hunden.

Årets plagg:

Ett par nya kängor med hög sula. Sköna och snygga. Älskar.

Årets köp:

Alla veterinärbesök och all medicin. Airpods till Siri i födelsedagspresent, en av de mest använda gåvorna hon fått.

Stockholm i maj.

Siri sökte skola och vi hittade en ny undangömd favoritpark.

Vi åt på Dogfood och jag sprang ett av mina sista pass inför maran.

Min nya roll på jobbet blev en nyhet.

Annat som hände 2019:

Jag och Siri rensade oss genom huset, jag blev intervjuad om min vintercykling och fick vara på andra sidan kameran. Vi planterade mer än vanligt, men fick rätt dålig utdelning. Jag styrde upp träning (och fick kostplan) av en personlig tränare på nätet. Jag började äta mer kolhydrater (mest havregryn och sötpotatis) eftersom jag får fler växlar när jag tränar av det.

Siri sökte till Kungliga Svenska Balettskolan och vi övervägde flytt till Stockholm.

Jag gick utbildning och utsågs till stf ansvarig utgivare på tidningen. Jag hoppade in som nyhetschef några veckor i somras. Jag intervjuade och fotograferade massa fina människor.

Årets tv-serie:

"Det svenska popundret", "Chernobyl", alla säsonger av Mandelmanns fick mig att må gott i själen.

Årets bok:

"Cirkusflickan" av Pam Jenoff, "Den stora bilden" av Gunhild Stordalen, "Det femte barnet" av Doris Lessing och "Kodnamn Alice" av Kate Quinn.

Årets film:

"A star is born" och "Bohemian Rhapsody".

Årets musik:

Musik att springa till. "Flames" med Sia, "Coming home" med Sheppard. Det skulle jag aldrig lyssna på annars. En låt som fångat mig annars är "Blåmärkshåret" med Miriam Bryant.

Årets sorg:

Leslies sjukdom har gjort året baktungt och har gjort att vi fått ställa in en del roliga planer.

Något du saknade 2019 som du vill ha 2020:

Mer film, mer livemusik och mer intryck utifrån. Mer andlig utveckling.

Vill yoga mer på den här platsen.

Största misstaget:

Att jag inte yogade mer.

Vem saknade du:

Kanske en ny hundvalp!

Tankar inför 2020:

Jag brukar alltid ha ledord inför det nya året. Ifjol handlade det om att inte enbart behandla ryggen utan att söka djupare. Men nu är det ganska tomt. Jag har ingen stor lust för någon utmaning. New York Marathon och en fjällmara finns kvar som mål någon gång.

Jag tror att anledningen är osäkerheten med mitt jobb. Jag har ju älskat det jag gör varje dag i så många år, men nu är framtiden oviss. Snart vet jag om jag har kvar mitt jobb, eller inte. Det känns svårt att göra planer när man inte har någon aning om hur vardagen kommer att se ut framöver. 

Årssammanfattning 2017

* * *

Jag är redo att sammanfatta och lägga 2017 till handlingarna.

När jag tänker på året så har det varit något av ett mellanår 

händelsemässigt. Jag tänker att det varit fint i vardagen. 

Harmoniskt hemma med fina små utflykter och tid tillsammans. 

God mat, vänskap, samtal. 

Det som livet egentligen handlar om alltmest.

- - - - - - - -

Årets projekt:

Gick inte in i året med några stora tankar om projekt. 

Att få livet att fungera och utvecklas är alltid ett slags projekt 

som förändras och omformas.

Årets händelse:

Att springa Arctic circle race (Run trough the wild) där jag och 

min kompis och kollega Elin flög helikopter ut i vildmarken och sprang 

tillbaka efter Polcirkeln.

Att delta i ett hinderlopp (Räddningsloppet) var också 

stort för mig. Att ta revansch på skoltidens känsla av klumpighet, 

och att inse att de flesta inte alls skrattar åt mig när jag inte 

klarar av. Viktigt för mig som person.

Årets resa:

Till fjällen, flera gånger om. Vackert och härligt. Vi hade också fina 

höstdagar i Stockholm, med tv-inspelning och häng med kompisar.

Årets slit:

Min sjukdom hypotyreos. Segdragna medicinproblem som 

kulminerade med när jag fyllde år i oktober, tillsammans med 

magproblem och ryggont blev bara för mycket ett tag.

Leslies öga är också ett slit, som vi inte sett slutet på än.

Årets plagg:

Ett par snygga svarta, mjuka byxor från Esprit. Passar till allt.

Till det, en stickad, lös tröja, skulle jag säga.

 

Årets köp:

Ansiktsvård. Hittade äntligen ett märke som funkade för min 

yttorra näsa, men sedan blev allt upp och ner i alla fall. 

Tror det beror på min nya medicin.

Årets tv-serie:

Gillade verkligen "Nobel", sedan skulle jag säga "Big little lies", 

"Liar" och "The Crown". Och nu är Bron äntligen igång igen också.

Årets bok:

Mäktiga "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara, 

på det-är-avkopplande-att-läsa-kontot skulle jag säga "Försvinnanden" 

av Nora Roberts. Sedan känns "Björnstad" av Fredrik Backman 

som en viktig bok.

Årets film:

Har sett sorgligt lite film i år. Bättring 2018, helt enkelt.

Årets musik: 

Kanske "Soldier blue" med Maxida Märak och Jill Johnson.

Årets sorg:

Jag har kört en ordentlig sorgsväng med min sjukdom 

och hittat en annan form av acceptans, känns det som.

Något du saknade 2017 som du vill ha 2018:
En träningskompis skulle vara kul. Semestertid tillsammans 

alla i familjen. Någon resa utanför Sverige.

Största misstaget:

Misstag betyder lärdomar, tänker jag. 

Kan inte komma på något direkt.

Vem saknade du:
Gamla hunden Hemi nu och då, men med stor glädje. 

Mitt eget jag, som frisk och utan smärta.

Vilken potential skulle jag inte rymma då?

Tankar inför 2018:

Jag vill hitta mer rätt i min medicinering, och hoppas att det gör 

att mina ryggproblem blir bättre. Jag vill springa långt igen och jag 

vill se USA.

Årssammanfattning 2016

Söndag den 8 januari.

Jag och min stora kärlek har varit ett par i 17 år denna dag. Vi firade oss med god middag hemma i går och skålade i Ramlösa key lime och ananas (favorit!). I dag har vi varit på hundbus i skogen, sedan tog maken och tioåringen snowboard och slalomskidor och åkte till den lokala backen. Jag tog en springtur och duschade varmt. Sedan har vi ätit ytterligare en god middag och laddat upp för första hela arbetsveckan på vad som känns som evigheter.

Här kommer 2016 års tillbakablick.

Finisher. Nästa dröm? Vet inte än, men jag har träningsplaner för början av 2017.

Årets projekt:

Att springa maraton. Första halvan av året hade tydlig struktur och ett mål. Det var härligt att jobba så målmedvetet och det fick mig att pusha mig ordentligt.

Årets händelse:

Alla naturupplevelser. Norrskenet över huset, hundpromenad på isen med min vän och aprikoshimmel. Den vita haren på nyårsnatten. Stjärnhimlen över isbanan. Snökristaller. Dimma. Solglitter. Alla små stunder i och med naturen, tillsammans och ensam.

Stockholm om våren, med min mor och min dotter.

Årets resa:

2016 bjöd på få resor, medvetet, eftersom vi tog vår efterlängtade omplaceringsvalp. Och valptid är hemmatid. Vi gjorde små utflykter, bland annat Stockholm två svängar på vårkanten, men annars har vi hållit oss hemma.

Dessutom hade vi vuxna ingen semester tillsammans, för att kunna låta barn och hund få ett långt sommarlov. Det lutar åt någon slags repris i år.

Årets slit:

Att jag fick stora problem med min sköldkörtel - igen. Värden som galopperade vilt och många biverkningar. Jag hoppas att det kommer att stabilisera sig i början av året, eftersom det påverkar mig mycket i vardagen.

Årets plagg:

Eller kanske årets look. Rufsig fläta eller lockar. Glittriga örhängen och en mjukstickad stor tröja i pudrigt rosa eller melerat grå. Gråtvättade jeans och mc-boots, eller svarta klackar. 

Kombinationen av glitter och mys är min favorit.

Det blir liksom fest och soffa på samma gång.

 

Årets köp:

Loppisfyndade mattan vill vardagsrummet för en hundring!

Liten Leslie.

Årets köp 2:

Hunden. Hon var inte billig, men väl värd sitt pris. Och alla saker som följde med det: Försäkring, mat, bäddar, hennes kastrering. Oerhört mycket glädje per betalad krona.

Årets tv-serie:

 "Bron" som nummer ett. "Narcos" som nummer två.

Trots att det produceras mer, tycker jag att det blir svårare och svårare att hitta riktigt bra serier.

Nu har vi börjat se "Shameless", efter två avsnitt är jag försiktigt positiv.

Årets bok:

Ljuset vi inte ser (avslutade den i början av 2017, men ändå) av Anthony Doerr.

Dessutom: "Det blå mellan himmel och hav" av Susan Abulhawa, "Miniatyrmakaren" av Jessie Burton, "Simma med de drunknande" av Lars Mytting och smärtsamma "Det är något som inte stämmer" av Martina Haag.

Årets film:
"Captain Fantastic".

Årets musik: 

Pernilla Andersson.

Årets sorg:

Visst finns det motgångar och småsorger, men på det stora hela kände jag mig ganska sorgfri 2016. Den livssorg som jag burit med mig, om att inte få fler barn. Den läker i mig och känns inte som en färsk sorg utan mer som ett själsligt ärr jag bär med någon slags ... stolthet? Jag har gått igenom och tagit mitt liv vidare.

Jag väljer aktivt att inte ta ut sorger i förskott, utan försöker mest att leva här. Nu. Se det vackra i det lilla. Och det större i det mindre.

Något du saknade 2016 som du vill ha 2017:
Någon fler resa, kanske kanske blir det New York. Och Markus åker på snowboardresa till USA i februari. Tio år sedan sist! Så glad för hans skull.

Största misstaget:

När jag inte stannar upp. När jag inte hinner lyssna till mig själv. Men även där blir jag bättre. Bättre på att ta hand om mig själv. Vad är viktigast just nu? Vad behöver jag verkligen göra just nu?

Det frågade jag mig oftare 2016 än tidigare.

Gjorde matplatsen mindre, men har haft många i huset under jul. Men så här är mysigare. Oftast är det ju vi tre.

Vem saknade du:
Vi hade middag hemma i julas. Min familj, farmor och farfar, min mans yngsta bror och Siris kusiner. Vi hade burit in ett extrabord och satt alla tillsammans. Tiden stannade upp för en kort stund och jag kände mig lycklig som får vara en del av familj och gemenskap. Att få fira högtider med min mans familj, som också är min, med min mamma och pappa och syster i olika konstellationer. Att jag har vänner att skåla in det nya året med.

På det stora hela känner jag mig oändligt rik med familj och vänner. Därtill hör också att jag har ett stort behov av ensamtid. Jag trivs med att vara själv och behöver tid för att landa.

En kollega som slutade under året saknar jag lika mycket i dag som för ett år sedan när hon slutade. Hon liksom såg en, var uppdaterad på vad som hände i mitt liv och frågade. Med henne närvarande kände jag mig aldrig bortglömd.

Tankar inför 2017:

Jag vill skratta! Jag har börjat tänka på det mer och mer. Har en bild av mig själv som ganska melankolisk, men när jag registrerar det så tänker jag att jag faktiskt skrattar och skämtar mycket.

Jag har saknat ett träningsmål. Nu under jul när jag vilat mer än vanligt kommer jag fram till tre saker: Jag vill yoga i en shala, för assistering, för andras energier och för andligheten. Jag vill springa, för det känns så rätt i hjärtat och hjärnan. Bara springa, utan intervallkrav eller långpass. Bara springa de där härliga passen, som kanske inte ger något i prestation - utan bara för att. Och så vill jag behålla min grund i snabba korta pass på zuzkalight.com.

Springa ute har jag gjort tre gånger sedan januari började, jag har yogat på två olika ställen och ska testa ett tredje på torsdag. Och Zuzka-passen är alltid tillgängliga via padda eller telefonen, så det känns som en hållbar plan. Tills en annan idé kanske dyker upp på vägen.

Förra året skrev jag maraton och hund i familjen på samma punkt. De målen uppfyllde jag och de var båda fantastiska.

Årssammanfattning 2015

* * *
Vi startar den här kalla minus-tjugotre-förmiddagen med en nyårsbild på en älskad och en årssammanfattning.

Här kommer 2015 års tillbakablick.

Årets projekt:

Jag tycker att 2015 haft ett ganska skönt flyt, utan större projekt.
Sådana tider behövs också.

Årets händelse:

Att resa. På nästa punkt skriver jag om årets resa. Men det var också häftigt att få se Österlen, Höganäs, Christiania, en glimt av Köpenhamn, Turning Torso och en massa annat i södra Sverige och Danmark.

Årets resa:

Det känns som evigheter sedan nu, men Koh Lipe och Hua Hin i Thailand. Jag har sällan känt mig så tillfreds och genuint lycklig som när jag fick gå hand i hand med min man längs stranden. Precis så klyschigt, men alldeles underbart var det.

Årets slit:
Den första omplaceringshunden som vi hittade och gärna ville ta, men sedan inte fick. Det gjorde mig så omotiverat ledsen. Vi saknar så en hund, men det vänder vi på i år. Sedan är det klart att jag sliter med ryggen, men jag tycker ändå att 2015 varit rätt slit-fritt. Det är ju fantastiskt att konstatera.

Årets plagg:
Jag köpte två perfekta svarta byxor. Och två stora stickade tröjor med halvpolo, vilka jag älskar. Båda grå. Se där så rolig jag var.

Årets köp:
Det som jag är allra mest glad över är nog saker jag fått. Ett fantastiskt strykjärn som förgyller mina pysselstunder. Elfilten. Elcykeln. iPhonehållaren när jag tränar.

Årets tv-serie:
Just nu ser vi Bron, och den gillar jag utan att vara förtrollad. Suits har jag kanske gillat mest. Annars har jag bland annat sett Mad Men, Homeland, Downton Abbey och Poldark.

Årets bok:
Jag gillade "Högläsaren" av Bernhard Sehlink, den varma, perfekt mysiga och lite mystiska "Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Phillip Sendker, jag berördes av mexikanska "En bön för de stulna" av journalisten Jennifer Clement samt boken "Själarnas resa, fallstudier om livet mellan liven" av forskaren Michael Newton.

En serie jag måste nämna är Cecila Samartins serie om Señor Peregrino. Den första boken älskade jag, den andra var okej och den sista, som jag nyss läste, skulle jag faktiskt beteckna som katastrofalt dålig.

Årets film:
Vandringsfilmen "Wild", barnfilmen "Paddington", Angelina Jolies "Unbroken" som utspelar sig under andra världskriget och på samma tema "The imitation game".

Årets musik: 
Adele, Sia och Håkan Hellström. Massa gamla klassiker.

På jobbet. Med hörselkåpor.

Årets sorg:
Att mitt jobb förändras, den tunga period som varit under hösten när känslan av att man älskar sitt jobb byts mot något annat, även om det kanske är tillfälligt. Inte-vetandet.

Något du saknade 2015 som du vill ha 2016:
Ett mål med träningen. Och det har jag ju nu.

Största misstaget:
Fortfarande. Jag tror på lärdomar, inte misstag. Men kanske alla gånger jag inte lyssnat ordentligt på mig själv.

Vem saknade du:
En hund i familjen. Det ska vi se till att ordna nu.

Tankar inför 2016:
Bli valpförälder, springa maraton. Tänka på hur jag vill använda mitt skrivande.