* * *
Jag undrar hur många sovvarianter till Siri jag har skapat och fotograferat genom våra åtta år. Det här är i alla fall den senaste.
Madrasserna (från vår gamla säng) har stått intill min sida av dubbelsängen ett tag nu. Till en början sov hon kloss mot min säng, men jag vaknade hela tiden av att hon snurrade runt och sparkade till i min säng.
Så nu sover vi med ett litet avstånd emellan. Gott så. Vill hon sova nära, är hon välkommen att sova nära. Den här lösningen gör att alla känner sig trygga - och får sova. Ja, förutom nu när näsproblemen är här. Men de går ju över.
För en tid sedan tog vi bort hennes sänghimmel, men nu önskade hon en tillbaka. En som går som en våg över sängen. Så jag byggde sänghimmel av ett skrynkligt påslakan, en gardinstång och en sjal.
Och så ledstjärnor, som klättrar uppför seglet
Som bonus ger det mysigt sken att yoga till om kvällarna.
Så nu sover hon, under sänghimlen. Och jag, jag har kramat extra på henne, njutit av att få massera hennes vackra rygg. För idag är en sådan dag då jag på håll blivit påmind av hur skört och grymt livet kan vara både mot barn och vuxna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar