* * *
Adventsljusstaken har fått flytta in i träskåpet igen, men som vanligt får stjärnorna i fönstren dröja sig kvar ett bra tag ännu.
När jag sitter och skriver det här sänker jag ljudet på Nyhetsmorgon, hör någon promenera förbi på gatan med dubbar under skorna. Det behövs efter regnet igår.
Jag fick lämna cykeln på jobbet för att bli upphämtad med bil, trots dubbdäck var det lite för obehagligt att trampa hem. Och efter vurpan får jag jobba lite mer med rädslan, även om jag faktiskt inte cyklade när jag ramlade.
Det är svårt att inte fastna i vädret, när det pendlar mellan minus tjugofem och plusgrader på kort tid. I söndags åt vi middag hos mamma.
Det är häftigt att bada utespa under tallarna, när det skiljer drygt femtioåtta grader mellan värmen i vattnet och luften man andas.
Så blev det sista dagen på det nya året och även om jag gärna haft ett gäng minusgrader är det onekligen lättare att planera för hemfärd i nyårsnatten när det inte är isande kallt. Jag har börjat årets sista dag med äggmacka, vaniljsmoothie och stora kaffemuggen. Känner mig mjuk i själen och ser fram emot en lugn dag hemma för att sedan åka till vänner för en eftermiddag och kväll tillsammans.
Det känns varmt och behagligt när jag tänker på det.
Jag tycker om att summera året som gått och blicka fram emot nästa. Som någon slags utvärdering, för att dra lärdom, uppskatta det jag varit med om och för att dra upp några slags riktlinjer och mål. Utan att läsa tillbaka i bloggen så tänker jag om 2014.
2014 började skakigt men med en stark vi-klarar-det-här-tillsammans-känsla. Markus slutade på sitt förra jobb och gick till arbetslöshet. Det där med att när man stänger en dörr så öppnas en annan blev sant när han fick jobb i Luleå ett tag senare.
Det har påverkat hela familjen och livet känns bottnat och skönt, nu när vi jobbar dagtid båda två och har kvällarna och helgerna tillsammans, kan hjälpas åt och lever ett ordinärt familjeliv. Jag älskar det, på riktigt. Ofta hämtar jag Siri, och vi kommer hem till en middag som nästan är klar och tända ljus. När jag yogat om kvällen och vi kokar en kopp te och sätter oss i soffan för att se nyheterna eller en serie - jag tröttnar aldrig på det. Det är min vardagsguldkant.
2014 inleddes också med att Hemi dog. Vår pälsklädda kärleksföljeslagare sedan elva år. Hennes dödsdag var kanske den värsta dagen på året. Hennes sista andetag.
Vi saknar henne varje dag och det var konstigt att fira jul utan att ha en som försökte tjuva prinskorv från stekpannan. Det är sällan jag hör hennes tassar mot trägolvet, men för bara någon vecka sedan hörde jag hennes väsen i huset. Ja, som vi saknar, men mest av allt; Glädje för att vi fick ha henne så länge.
Vad minns jag mer från 2014? Två resor till Stockholm. Båda fina och roliga. Promenaden mot Winterviken, champagnedrink på burlesque-restaurangen. Värme. Kvällen på Flippin' burgers.
En sommardag hemma stannar också kvar i minnet. Då, när det var så varmt så varmt. Vi låg på filt under äppelträden i trädgården och Markus kom ut med charkplanka och dryck.
Det finns mer att säga om året som gått. Mina lärdomar och erfarenheter. Men det kommer. Nu ska jag gå ner och dricka tretår och läsa några kapitel ur en sjöjungfrubok för Siri. Och måla naglarna inför kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar