torsdag, augusti 31, 2006

Konsten att inte säga farväl

I kväll har vi varit och ätit thaimat hos Maria och Athos. Marias föräldrar och Sanna gjorde oss sällskap lagom till kaffet och glassen. En jättemysig kväll.

Men.

Det kändes som första hejdå:et när jag fick en lång kram av Sanna vid bilen.

Jag har effektivt försökt undvika alla farväl med förevändningen att vi kommer att vara hemma mest hela tiden. Riktigt sant är det väl inte, men det känns lättare att hantera då.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Marie Tack för att jag fått läsa dina fantastiska berättelser.
Ser att jag inte är ensam om att tycka om det du berättar. Hoppas tillvaron i Umeå blir bra. Kan det bli annat med den underbara familj som ni nu är; du, Markus och Siri?
Bästa hälsningar från
Stina (Anna-Stina)

Mari sa...

Tack för dina fina ord till mig, Stina. De värmer ska du veta ...