Kroppen och löpsteget

* * *

Startar Runkeeper och podden om löpning av Malin Ewerlöf och Petra 

Månström. Medan jag hittar takten och andningen lyssnar jag till deras ord 

om grundförutsättningar, om att man ofta har antingen farten eller uthålligheten 

som grundtalang. För mig är det uthålligheten som är min grund, jag kanske 

inte är så snabb. Men jag kan springa länge.

Och där bottnar nästa utmaning. För att utvecklas i löpningen behöver jag träna 

på det som är svårare. Jag behöver alltså träna på att öka farten. Om två veckor 

springer jag Artic circle race, loppet där när man flyger ut i naturen med helikopter 

och ska springa tillbaka efter Polcirkeln. När det är gjort ska jag lägga tio veckor 

på ett träningsprogram som går ut på att bli snabbare på milen.

Jag är pånyttkär i löpningen. Det är den träningsform som ger mig mest sinnesro, 

som ger mig härligast känsla efteråt. När jag duschat och ätit och ligger i soffan 

om kvällen med ett lätt svid i benen.

För mig är det så viktigt med träningen. Det är då jag verkligen känner att jag kan 

lita på min kropp. Det kan såklart gå bättre och sämre, men under träning håller 

kroppen. Annars vet jag aldrig om jag ska vakna upp med huvudvärk. Det går sällan 

en dag utan att jag ställt väckaren, sover jag för länge blir huvudvärken för svår. 

Jag vet inte hur ont jag kommer att ha och jag har fortfarande problem med 

min sköldkörtel, med medicinering plus en rad följdproblem.

Men under träning känner jag mig hel och stark och det är så oändligt värdefullt. 

Något jag värnar om med hela mitt hjärta.

Men det var alltså söndagseftermiddag. Jag startade Runkeeper och sprang 

ut i frisk luft och gråskala. Och äntligen gjorde jag milen på femtiofem minuter. 

Dessutom med vetskap att jag har mer i mig. Jag räknade nämligen från bron 

hemma, helt ouppvärmd, så det finns sekunder att kapa. Målet är att springa 

på femtio minuter. Med min målmedvetenhet, och kanske ett löpläger i höst, 

kan det gå.

Jag tänker i alla fall ha roligt på vägen, och njuta 

av ett tydligt program att följa.

Försöker landa i att jag nådde en milstople igår. Tio kilometer på femtiofem 

minuter. Inte alls snabbt för vissa, väldigt snabbt för andra. Övar på att inte 

förminska min insats, utan istället känna mig stolt för att jag klarade det.

Och för att jag hade roligt under tiden.