* * *
Det började med att jag lånade LM Montgomerys klassiska "Anne på Grönkulla" på biblioteket. Min förhoppning var att Siri skulle vara redo att försjunka, på samma sätt som jag gjorde när det begav sig.
Det svindlade för henne, när vi pratade om att boken faktiskt skrevs för mer än hundra år sedan. Första kapitlet var lite kämpigt men när jag frågade hur hon kände var hon sugen på utmaningen med lite ovana ord. Och nu är hon lika engagerad som jag var.
Jag började googla klipp från tv-serien som sändes på 80-talet och som jag fullkomligt älskade. Drömde mig tillbaka ~ och fann att det nu i veckan kommer en helt ny serie om Anne. Hela säsongen släpps på Netflix den 12 maj. Trailern verkar lovande.
I samband med hundraårsjubileet av Anne på Grönkullas utgivning i Sverige samlade Åsa Warnqvist, forskare i litteraturvetenskap, in svenska läsares upplevelser av Montgomerys verk. Ett urval av dessa personliga och gripande berättelser finns i boken som också innehåller ett par längre artiklar om LM Montgomerys liv och produktion.
Annes historia omnämns också i boken ”Mina hjältinnor” av Samantha Ellis – som skrivit en memoar om att växa upp och hitta sin identitet med hjälp av skönlitteraturen. Hon beskriver Anne som ett föredöme med sin fantasi och skaparlust.
Jag läste på mer och skrev om det hela i tidningen.
Frågade mig hur det kommer sig att Anne på Grönkulla fortfarande fångar läsare.
Jag tror att det handlar om hennes rättvisepatos, hennes uppfinningsrikedom och förmåga att se skönheten i det mesta.
Att som Anne stå upp för sig själv och de man tycker om, det blir aldrig omodernt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar