{ tankar på mors dag }

* * *

Vaknar till en söndag som är mors dag.

Regnet som pärldroppar på fönsterrutan och fyra grader utomhus.

Inne lägger vi en brasa i kaminen för att hålla det råa i luften ute.

Och jag, jag är mamma och jag får fira mammornas dag ännu ett år.

De här två. De är mina hjärtan.

Denna vecka har varit tuff för mig. Kanske därför det varit lite tyst här.

Det var inte länge sedan jag behandlade ryggen, men nu är jag dålig igen. Och i takt med att jag ökat medicineringen för sköldkörteln så har min hormonella magkatarr kommit tillbaka. Jag känner så tydligt hur den smyger sig på och jag har ingen aning hur jag ska vända och vrida mig i min situation. Det är nu ett år sedan jag började kämpa och än verkar jag inte vara klar. Jag vill så gärna få känna mig hel.

Förutom det, som gör mig nerslagen, känner jag tacksamhet. Jag känner att jag är på rätt plats i livet. Jag har min familj, jag är mamma, jag hör hemma.

Jag skulle inte vilja ha det annorlunda.

Att få läsa för mitt barn om kvällen, bädda om henne tryggt i hennes säng och säga god natt och jag älskar dig. Det är så fint att få säga de orden varje dag.

Att se hunden kura ihop sig för natten och klia och klappa henne innan sovdags.

Det gör mig varmmjuk inuti.

Och så min livskamrat, såklart, men i dag handlar det ju om att vara mamma.

- - - - -

Min barnlängtan är inte stark längre, den är mer som ett svagt eko från något som varit. Det nyper inte på samma sätt längre i själen.

Genom mina år som mamma-till-ett har jag samlat olika ord som handlar om vad man kan göra när man har ett barn och inte flera. Ord om hur jag ska vara glad att jag kan ägna hela dagar åt att locka hår eller pyssla eller göra noga arbetade kalasinbjudningar.

Som ett lycko-dig, om du bara visste hur bra du har det.

Och jag tänker att vi alla bottnar i oss själva.

Mitt liv blev så. Jag fick bli mamma till ett människobarn och flera hundbarn.

Jag har format mitt liv efter mina förutsättningar. Jag är pysslig och kreativ som person och jag har valt att skala av mycket i livet för att ha mycket tid hemma för de jag älskar.

Skulle det ha varit annorlunda med fler barn?

Säkert.

Men att jag på något sätt varit annorlunda som förälder? Jag har svårt att tänka mig det.

Jag vet inte vart jag vill ta vägen med det jag skriver. Det är bara något jag tänkt på väldigt länge, som skaver lite i mig och som jag velat formulera i skrift. Nu på mors dag plockar jag fram orden även om de kanske inte för mig någonstans.

Kanske hade jag varit tröttare och mer kluven och otillräcklig med fler barn, men mitt väsen hade varit detsamma. Jag tror det.

Jag är pyssel, jag är ord, jag är kramar.

Jag är bada badkar och se varandra i ögonen. Jag är lyssna.

Denna söndagen började vi i alla fall med att hämta min svärmor, och så åkte vi till Hotell Kust för att tillsammans äta hotellfrukost och fira henne.

Tänk.

Drygt fyrtio år av morsdagar.

Fint.

Och här är jag, lite tilltufsad och med ont, men ändå. På min och alla andra mammors och längtansmammors dag.

Jag ska ta vinterkläder på och gå ut med tassfotingen i kylan innan vi åker för att fira min mamma. Och så ska jag unna mig en löptur med en podd i öronen.

Finns inget bättre än att sjunka ner i soffan om kvällen med träningströtta ben och nyduschad kropp. Ett tänt ljus, en kopp te och de jag älskar nära.