I köket

* * *

Tänk, många gånger behövs det inte alls nya grejor.

Många gånger räcker det gott att ta hand om det man redan har. Jag försöker tänka på det, att se det fina jag har omkring mig. Inte hela tiden längta och drömma efter nytt. Men helt lätt, är det absolut inte.

Mer utav en utmaning.

Det är liksom enklare att längta nytt än att se vad man har.

Hemma är det som att jag är intränad på att se sprickorna i pärlsponten (inte de charmiga sprickorna, de där med omålat trä  som tittar fram och verkligen borde målas), hur sliten köksinredningen är och prylberget på halva matbordet.

När jag ser allt det, försöker jag kisa med ögonen och se hur fint ljuset faller in. Hur stillsamt och fridfull atmosfären är, eller så fint Siris teckning lyser upp.

För att balansera lite.

För någon helg sedan plockade jag ner allt från några hyllor i köket. Skurade bort damm och fett från spisen som landat på hyllorna och diskade allt som stod där.

Och tänk så fint det blev, med bara lite vatten och diskmedel.