* * *
Jag hade det på känn när det stod "Långskataskolan" på telefonens display.
I andra änden en pedagog som sa att Siri skurit sig i tummen på träslöjden. Att det nog var läge för ett besök på akuten. I bakgrunden, en högljudd mistlur. Min dotter har röstresurser när det krävs.
Ringde farmor, vår privata 1177-rådgivare, som tipsade om hälsocentralen.
Styrde bilen mot skolan, hämtade upp dotter med en stor papperstuss kring tummen. Vid ansyn av mamman kom den obligatoriska gråten. Mitt hjärta.
Vi åkte till vår hälsocentral och fick fin hjälp.
Efter lite dividerande om en sena som blivit lite skadad kom två läkare fram till att hon skulle sys på plats.
Spruta! insåg Siri.
Och jag kallsvettades och tänkte att snart svimmar jag.
Väldigt otuff, men utåt lugn, mamma.
Men. Ibland är det bara att göra vad som krävs och därmed blev det en del sprutstick i tummen och sedan klippte de bort lite hud och sydde med tre stygn.
Efter bedövningssprutorna kunde Siri skoja med sköterskan och berätta lite om sig själv och jag log åt hennes humor. Både då och när vi gick för att köpa värktabletter efteråt.
Nu börjar bedövningen släppa och sjuksyster Leslie verkar ha kastat in handduken.
Själv känner jag mig lite mör i hjärtat, men så oändligt tacksam. För att jag hade bilen i dag, för att jag har ett jobb i samma stad, så att jag snabbt kunde vara på plats. För att jag fick finnas där för mitt barn och att vi har den sjukvård vi ändå har i Sverige.
Så kan det också bli, en tisdag i april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar