* * *
Tankar in nya bilder från ett minneskort och hittar några foton från examen.
Minns att jag fotade både med digitalkameran och mobilen. De var bara de från mobilen som jag använde sedan.
Men nu ligger de där som filer i datorn och jag blir varm i hjärtat när jag tittar på dem.
Som en liten present från försommaren.
Först tänker jag hur vacker hon är, människan som är mitt barn.
Så tänker jag på grönskan. Var det verkligen så där grönt, för bara ett gäng månader sedan?
Och så tänker jag på hunden. Hon har bandage, så vi hade nog tagit blodprov. Dagen innan, kanske?
Hur mycket hade vi inte framför oss då? Så ovisst det kändes.
Jag minns att vi skojade om att bandaget matchade Siris klänning.
Jag tänker också på att vi med de här bilderna sa hejdå till mellanstadiet.
Ett halvår in på högstadiet känns det som om Siri var redo för klivet. Hon trivs med klassen, livet. Hon lär sig och utvecklas.
Sjunger och dansar och skrattar. Pratar om miljön och feminism och vet vem Jean-Claude Arnault är när jag pratar om boken jag läser.
Jag tittar på bilderna igen.
Kisar lite med blicken, tittar tillbaka i tiden och kommer fram till att livet är rätt fint.
~ både då och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar