Hållpunkter, en vanlig dag

* * *

När vardagen är lite skuggig, som nu, tänker jag
lite extra på hur jag bygger upp mina dagar. 

Så att jag alltid har något litet att se fram emot.

När jag kliver upp ser jag fram emot att sätta mig
med benen i skräddare på kökssoffan och äta gröt
med blåbär och dricka kaffe och läsa tidningen.

Under dagen kan jag längta efter att träffa en person
 jag ska intervjua eller att få formulera en berättelse i
skrivna ord. Jag har lunchen som en hållpunkt, tycker
om att sitta och äta i tystnad. Bara jag och min bok.

Vår middag, som alltid står klar på köksbänken när
jag kommer hem, är kanske nästa se-fram-emot-stund.
Och att lägga mig i gästsängen med min dotter på
armen för att se något tillsammans är ytterligare
en guldstund, liksom hundgoset och stunden i soffan
med min Markus, en mugg te och något på tv.

För mig är det liksom självklart att göra så,
att bygga upp dagen med små guldstjärne-

stunder som jag ser fram emot.

Och nu, när vardagen är lite extra motig,blir det
än mer tydligt att jag mår bra av att göra så.

Varje kväll när jag lägger mig, gör jag nästa dags se-
fram-emot i huvudet och längtar redan efter dem.