Fröken fröken, igen

* * *

I måndags hade vi tid hos veterinären. Igen.

Om Leslie skulle ha lika dåliga värden som sist skulle det
inte finnas mer att göra, hade farbror veterinär flaggat för.

Men Leslies blodplättar hade jobbat på fint och
var uppe i 250 jämfört med förra gångens 63.

Det finns en massa om och men. Hon kan inte leva
på så hög kortisondos som hon äter i dag och förra
gången vi försökte sänka gick det som det gick.

~ så än kan vi inte pusta ut. Långt ifrån.

Men vi ger inte upp. Och just i måndags, då visste
vi att hon var stabil. Vi kunde klippa klorna och ge henne
ett ben att tugga på. Sådant som vi inte vågar annars.

Heja Leslie. Du är bäst.