Vi låg och drog oss i sängen imorse, jag och Humlan. Då kände jag bebisen röra på sig i magen. Några lätta fotsteg, precis som om någon gick på insidan av magen.
Annars går tankarna mest mot Umeå och Hagamannens gripande. Min första tanke var helt egoistisk: oh, vad skönt - jag som ska bo där nästa år. Sedan tänkte jag att det finns ju nästa lika många våldtäktsmän kvar, just Hagamannen var dock ett så påtagligt hot när jag vistats i Umeå.
Sedan tänker jag på Hagamannens familj. Sambon och barnen. Och hans föräldrar. Och på offren. Och på Hagamannen själv. Vad tänker han? Tänker han? Känner han lättnad, förnekelse?
Tror att Hagamannen kommer att fortsätta cirkulera i mina tankar ett bra tag framöver.
2 kommentarer:
Verkligen! Tänk vad sånt här får en att tänka. Han är dessutom i stort sett lika gammal som våra egna killar. Kan inte låta bli att undra när filmen om Hagamannen kommer, eller boken.
Härligt med bebisfötter! Blir nästan lite sugen....ska bara dricka tillräckligt mycket margerithas först.
Tillräckligt med margerithas ... och så ska du ju vara snyggast på bröllopet först!
Det första Markus sa när vi pratade om att Hagamannen gripits var - "Han är bara ett år äldre än mig." Jo, det blir säkert bok och/eller film, förhoppningsvis hinner det dock gå lång tid med tanke på hans familj och offer.
Skicka en kommentar