Efter en lång gårdag med hundpromenad på Fåröns skoterspår, 15 minuter på löpbandet, ett pass Bodypump och en till hundpromenad med spring i lössnö och bus tyckte jag att jag var värd en tv-kväll. Problemet är bara att jag fastade på "Cold Case Sverige" om Hagamannen. Skickligt gjort med hotfulla bilder och mörk speakerröst. Mörkrädslan slog till ordentligt. Tur att man har hunden.
Nåväl, när jag satt vid datorn för att fylla på mobilen tidigare slog det mig att både jag och Markus har ett konstigt förhållningssätt till skrapkoderna från Nordea som vi använder för att betala räkningar.
Jag tror liksom att tiden från att jag skrapat fram koden till den måste ha använts är väldigt begränsad, som i Mac Gyver när han lyssnar på ett meddelande och sedan sprängs datorn eller vad det nu är i tusen bitar.
Markus, å sin sida, är väldigt rädd om sina koder. Härom sisten blev han arg när han knappat in fel kod och var tvungen att använda en till. Det kostar ju liksom inget. När jag frågade varför hade han ingen förklaring.
Skumt, båda delarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar