"Tillfälliga besökare tror i sin enfald att det alltid är sol och varmt i den här staden, började förläggaren. Men jag har alltid sagt att Barcelonas mörka och obskyra gamla själ förr eller senare avspeglar sig på himlen."
I går inföll Världspoesidagen, och även om jag inte reciterar en diktstrof, så är texten ovan - från "Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafón - som poesi för mig.
De målande orden, kombinerat med det strama återhållsamma och torrt ironiska i språkbruket.
Lite extra poesi är triologin för att jag snart skall åka till Zafóns Barcelona. Och som förläggaren konstaterar. Det är inte alltid sol och varmt, och även om jag gärna vill möta våren i Katalonien så upplever jag gärna det mörka, trånga och gotiska också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar