Katalanska författaren Carlos Ruiz Zafóns triologi om Barcelona gick rakt in i mitt hjärta. De mörka kvarteren, historierna, språket. Förfinat, delikat, spännande och väldigt vackert.
Hela sanningen är det väl inte, men litegrann tog mig böckerna till Barcelona tidigare i år.
Gotiska kvarteren, husväggarna så nära att solen inte tränger in. Smala gränder. En värld i koncentrat.
Så läste jag om en ny Zafónbok. Och självklart läste jag boken.
Det visar sig att Marina är en bok som kom 1999 - före Barcelonasviten - och sägs vara den första vuxenromanen skriven av författaren.
I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är.
Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner.
En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr.
Som läsare kan jag tycka att Zafón är på väg mot "Vindens skugga", men här har han bara nått en bit på vägen. Språket och historien är inte alls lika förfinade och delikata som senare delen av hans författarskap.
Här är det snarare extra allt och hade det varit en film skulle jag troligen fnyst och ha stängt av när man kommer till vissa scener.
Med spöken som dinglar i taket på ett övergivet växthus, med klofingrar och reservdelsmänniskor av amputerade kroppsdelar från inköpta lik blir det alldeles för mycket skräckroman för min smak.
Där jag i "Vindens skugga" kunde köpa och acceptera det sagolika, drömvärlden, där man inte vet vad som är sanning eller verklighet blir det här plumpt och överdrivet.
Marina är inte direkt en dålig bok, men den som förväntar sig "Vindens skugga" kanske blir besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar