Nytt favoritcafé

Det är som att jag delvis blir en annan person i Umeå. Jag äter ordentlig frukost och både lagad lunch och middag. Jag ägnar mycket tid åt hunden och promenerar i skogen. Jag har studerat jätteflitigt och ägnat mig åt intressen som tidningsläsning och filmtittande (först Kalenderflickorna och sedan Dagboken och det blev definitivt för mycket och slutade med att jag grät ögona ur mig till film nr två så att Markus kom från datarummet och undrade vad som hänt). Gosh, kanske är det huset som har denna positiva inverkan på mig. Bilder från mina och Humlans promenader och alla fantastiska hus kommer senare, har inte med mig sladden till datorn.

I morgon vid lunchtid åker vi hem. Det ska bli skönt att sova i vår egen dubbelsäng, här trängs jag, Markus och Hemiklumpen på 1.05. Har just pratat med morfar, han kommer på middag imorgon. Det blir hemmagjort potatismos, renskav och lingonsylt. Det är två saker jag längtar efter nu förutom sängen hemma och det är ett badkarsbad och ett kafébesök. Markus har introducerat mig till NK, redan ett favoritplace.

Nu är det dags för glass med hallon- och mjölksmak. Och förresten har vi bokat tid för Hemis kasterering (ja, det heter så på tikar när man tar bort "hela paketet"). Känns skönt, väldigt bra sköterska som jag pratade med, hon skulle kastrera sin egen tik. Den 4:e november är det dags, så Humlan får fira sin födelsedag med tratt runt halsen.

Kängurusoppa

Du behöver inte paddla, det finns en motor i bilen.
(Till det övningskörandet barnet som har problem med växlingen.)

Har du tankat kängurusoppa?
(Till förare som kör dåligt.)

Bläddrar i Pinsamma pappor - och skämten de älskar att plåga oss med. Och just därför övningskörde jag summa summarum två gånger med min fader. Det blev den ömma modern som fick ställa upp även på det området.

Familjen i 15-rummare

Det är ganska fånigt med jag såg en interjvu med Sandra Bullock på tv-kanalen Star! för ett tag sedan och hon sa att hon blivit rekommenderas av en god vän att göra saker som inte var bekväma - eftersom det är bra för karaktären. Jag hoppas att jag kan använda det rådet för att känna att saker och ting har en mening för tillfället.

Helgen hemma har varit bra, som synes har jag höstpyntat. Tömt gamla urblommade sommarväxter och ersatt med ljung. Vi har hunnit elda en massa, varit på trevlig och god 30-årsfest, fika de luxe på stan. Ändå möter jag en massa nya känslor hela tiden. För tillfället tycker jag ju att det går bra hela Umeåköret, att det känns hanterbart (kan bero på att det är andra veckan jag delvis är i Umeå). Men samtidigt blir jag helt nedslagen när personer (på 30-årsfesten) tittar på mig med beklagande blick och kommenterar min situation med att det måste vara heeemskt jobbigt och så drar de paralleller till när de sjävla levt i en liknande situation och hur gräsligt det var och hur alla typ gjort slut. Yes, party here i come!

Nu är vi alltså i Umeå. Hunden har redan hittat rätt säng i rätt rum - av alla dessa rum i detta fantastiska hus som vi huserar i just nu. Det är sammanlagt 15 rum, borträknat korridorer - 15 rum fatta hur stort det är. När jag inte vet var Hemi är tar det en kvart att hitta henne. Nåja, nu ska vi ta en morgonpromenad i riktigt höstväder. Hela luften är liksom blöt.

Närstudie av grodor

Här kommer en till bild från det fantastiska (?) huset. Dessa grodor i spirorör med en ljusslinga ovanför tillhör en av de mest sansade installationerna. Skulle verkligen vilja se detta hus vid adventstid.

Kanske skulle man göra en grej på det och sälja till inredningssidorna i tidningen? Hmm, mitt jobb för dagen börjar vara klart. Ska snart hem till huset, la familia och det där goda mörka brödet jag köpte på världens bästa Ica Maxi innan vi åkte hem.

Ett särdeles lustigt hus

Det här huset hittade Markus när han tog fel väg till skolan. Ett alldeles särdeles lustigt hus på en alldeles särdeles vanlig gata i Umeå. Lägg särskilt märke till den gamla dammsugaren utanför häcken, samt installationen med vattenkannor upp mot taket. Kan även rapportera att vattenkanne-temat återkommer på andra sidan häcken.

Annars har Umeveckan varit ok. Har läst och börjat skriva på kompletteringarna till c-arbetet. Ganska bra att sitta i Markus lya, det finns liksom inget annat att göra. Ingen tvättmaskin som behöver matas, ingen kamin som behöver mer vedträn ... bara en hund som behöver en promenad då och då. Men skönt är det att vara hemma i huset över helgen.

Vi mötte Glassbilen i skogen

Ska snart ringa sambon - eller säger man särbon nu när vi är mer från varandra än med - och höra hur första natten i lyan var. För igår flyttade han in i gårdshuset som han ska husera i. I morgon åker jag och hunden ner för att fylla på med lite grejor och för att åka och storhandla.

De som känner Markus vet att han Tycker Om Att Laga Mat (och att han är bra på det ska givetvis medges), men som ensam student blir det nog snarare burkköttfärssås och nudlar till vardags. Med andra ord kan jag se fram emot värsta gormetmiddagarna på helgerna då han måste få utlopp för matlagningsgenen.

I dag har jag och studentkamraten åter tagit upp vårt c-arbete. Att bara säga att man ännu inte plockat ut sin examen håller liksom inte i längden. Så nu blir det att stånga pannan blodig i några veckor innan vi äntligen kan lägga "Ungdomar i Piteå-Tidningen" till handlingarna.

Hann ut med Humlan till Fårön en sväng innan jobbet. För omväxlings skull valde vi en skogsstig istället för den sedvanliga vägen. Vi går och filosoferar, hunden före mig på stigen - förutom en luktavstickare till något träd då och då. Solen silar ner mellan träden och reflekteras i lingonriset så det ser ut som silvermoln vid marken. Jag går och tänker att det är fantastiskt med Fårön, mitt i stilla skogen och så nära hemma. Jag tänker på de vackra naturskildringarna jag ska teckna ner.

Tills vi klart och tydligt hör Glassbilens trudilutt eka mellan trädstammarna.

Hummelhonung

Hemi, Humlan, Hummelhonung, HBPF, Humlobert Päronfjärt, lillan, tjejen, gumman.

Mormors flicka, pigan, Doris, Dorran, Hubbe.

Hubertus Lingonskorre.
Blodiga Berit. Stumpan. Fröken Fräken.

Kär hund har många namn.

Bortskämda morgnar

Jag glömde berätta om morgnarna denna helg.

Markus kliver upp medan jag fortfarande halvsover. Jag hör honom börja diska nere i köket och somnar om. Sen väcker han mig med ett "frukosten är klar". Fleecebyxor och fårskinnstofflor på. Hasa nerför trappen. Och på vårt runda bord; juice, kaffe, mjölk, kalkonskinka, tomat, gurka, och groddar, leverpastej, bröd, Danio yoghurt.

Och så han då. Världens bästa. Inte på bordet. Men på en stol bredvid, klar att servera kaffet.

Vågor som smält tenn

Fick åka med hunden till Gläntan själv i lördags, fast det var det enda jag önskat att vi skulle göra ihop under helgen.

Ledsen i bilen.

Men på Gläntan var det fint. Vågorna rullade mot stranden i samma färg som smält tenn. Jag gick i linne och brallor och mådde hyfsat gott i solen. Hunden strosade lös vid min sida och snosade på ett och annat vasstrå.

Bara Markus fattades mig.

Kvällen blev bra, en brasa, te, pepparost. Halvsov i Markus armar innan jag slocknade i sängen. Idag har vi varit med hunden på hundbus med Homer, en jobbarkompis glada Golden.

Ska hem från jobbet och äta middag innan det är dags. Att. Säga. Hej. Då.

Jag = taxi

Det blir inget färdigt hemmakokt te när jag anländer till hemmet på Djupviken. Maken har lämnat boet och åkt med amerikakompisen till stans bästa restaurang och sitter nu parkerad i deras bardel.

Jag får privilegiet att agera taxi när det är stängningsdags på tidningen.

Förstörda köttbullar

I dag fyllde hundens bästa vän (pojkvän) tre år, så hon fick åka med på ett Fåröbus för att fira. Jag stannade hemma och lagade mat till Jill och hennes dotter Agnes. Före vi hann börja äta gjorde Agnes, drygt ett år, värsta vurpan. Från stolen till golvet. Med huvet först.

Så det blev lite tårar innan det var dags för lunch. Förstörda köttbullar, som en annan vän kallar det. Köttbullar inkokta i tomatsås på krossade tomater, vitlök, lök, honung, färska örter och senap som vi andra kallar det.

Är lite stolt att Agnes gillade det.

Mötte upp Markus vid Umeåbussen och lämnade över bilnyckeln innan det var dags för jobb. Så nu sitter jag här på tidningen. Igen. Med ont i halsen.

Vill vara hemma och koka te på kardemummakärnor, kanelstång och färsk ingefära.

Kanske vid tolvsnåret i natt. Får väl ringa hem och beställa av kocken, nu när han är hemma.

Natt no. 1

Det är väl ingen idé att börja nedräkningen redan. Tre år är ju rätt lång tid. Men nu är i alla fall första natten avklarad.

Det är inte att vara ensam som är jobbigt, det är vetskapen om att jag ska vara ensam en massa massa nätter som är grejen. Annars så sussade jag och hunden gott - mellan tolv på kvällen och tio på morgonen. Efter två stärkande leverpastejsmackor gick vi och handlade mjölk, eftersom jag fick lite ont i magen när jag drack mjölk som gick ut den 29/8 till kvällsteet (orkade inte åka och handla).

Ett hundbus på Fårön + kaffe hos svärmor hann jag också med innan jag åkte till jobbet.

Markus ringde när jag precis haft överlämningsmöte på jobbet. Då, vid femtiden på eftermiddagen, är det lätt att bara surra på om dagen - för då känns allt ok. Det var värre när han ringde för att säga godnatt i går. Jag försöker att inte vara ledsen på telefon, men jag vet att han hörde att min röst var gråtig när vi la på.

Det gör ont att göra honom ledsen för att jag är ledsen.