
Jag strök långsamt hennes plyschsköna rygg. Samtidigt, doften av soltorkat långhår och sandkorn på sval barnkind. Så somnade hon. Och jag läste i min bok. Länge sov hon, till alla andra barn åkt hem. Och jag kände mig så här och nu och rik.
Sedan badade hon vidare. Finingen. Så enkelgratis och njutningsbart livet kan vara.
2 kommentarer:
Nu längtar man allt lite upp till Piteå. Ska dit i helgen. Hoppas vädret håller i sig!!!
Och vi åker neråt till dina hemtrakter ; ) Vi hoppas också på finväder - både här och där!!
Skicka en kommentar