Springer för dig

* * *

En av de sista gångerna vi pratade med
varandra stod vi i ett kök och diskuterade löpning.
Du frågade om råd. Ville springa en mil.

Jag vet inte om du sprang den där milen någon gång. 

Men jag vet att du inte längre kan springa.

Därför knöt jag på mig mina skor och sprang en mil. För dig.

Jag sprang förbi huset där jag sov på en
madrass på golvet i ditt rum. Förbi en tid i mitt liv
som var galen, rolig och rätt gräslig emellanåt.

Allt det delade jag med dig.

Efter olyckan skrev någon på din Facebook-sida
att du inte ska "vila i frid" utan att du ska "vila i speed" 

~ eftersom du levde livet fullt ut.

Jag hoppas i alla fall att du svävar, för evigt
adrenalinfylld och lycklig, i din fallskärm genom
en vacker himmel. Ovanför alla som älskar dig.

Och Stina. Jag springer för dig.