Tre från midsommar

* * *

Vädermässigt var det mer som att fira valborg än midsommar. Tror det är första gången vi äter både lunch och middag inne. Men det blev en fin dag i alla fall, med lekande barn, pratande vuxna och en kubbmatch däremellan.

En familj sov över i sin husvagn på vår gård och därför fortsatte barnen att leka direkt vid uppstigning. Jag väcktes först av deras hund som tassade in lätt och pussade mig god morgon och sedan av två glada tjejer som kom med kaffe och skummad mjölk på sängen.

Midsommarmorgonen med gemensamfrukost övergick i dag och promenad och umgänge till eftermiddagen.

Så himla enkelt och fint och trevligt.

Nu laddar Siri inför sista fritteveckan, och jag, jag har två veckor kvar att jobba. Dessa två skall jag göra det bästa av. Fast mina tankar mest snurrar kring snäckor och stygn och pyssel.

Det är ett tecken på att sinnet får flyga fritt, när det finns energi över att tänka på sådant.

Sommartårta på mandelmassa och majsmjöl. Med lemon curd, vit choklad- och gräddfilslager innan spritsad grädde och svenska jordgubbar.

Det är ju ändå midsommarhelg.

Fina Tomas.

Blomster

* * *

Sitter med knäckebröd, västerbottenspaj, focaccia och tårta bakade.

Siri har gjort finurliga placeringskort och strött ut, så middagen i dag fick vi vackert inta i vardagsrummet.

I morgon firar vi midsommar. Traditionen med att samlas kring sill-luch för att sedan fortsätta eftermiddagen mot natt tillsammans är inne på sitt fjortonde år.

Det bästa av allt är tiden. Tiden man får tillsammans. Känns fint och mysigt tycker jag.

I går hade jag anledning att få ge bort flera gåvor. Finns så mycket fint att handla, både på hälsokosten och på Coops nya satsning av bland annat Reneé Voltaires produkter och Kung Markattas.

Det här är ett av paketen. Fyllt av välsmakande finhet.

Och det får symbolisera midsommar.

Lite skrynkel, inga perfekta hörn. Bara en massa kärlek och omtanke. Och så lite blomster, som säkert löser en hel del blad men är vackra ändå. Eller just för att.

 En fin midsommar, önskar jag dig.

Rabarbersaft med stevia

* * *

Vi åt ute på verandan i lördags. Kalla stråk i luften gjorde att vi flyttade in till kaffet.

När jag cyklade till gymmet kvart över sju i morse hade jag byxor, tunika, huvtröja, jeansjacka, stora sjalen, stickad mössa och skinnhandskar. Och jag frös.

Det känns overkligt med midsommar på fredag.

Mer som höst. Siri är dunderförkyld och snorar och hostar sig genom nätterna. Själv känner jag hur det börjar skava i halsen, så jag gissar vad som är på väg även för mig.

Markus gjorde en av mina favoritdressingar, en senapsstark variant. God i både sallad ~ såklart ~ men också att blanda med broccoli eller haricot verts.

Hemmagjord rabarbersaft med vaniljstång. Sötad med stevia. God med lime, isbitar och marockansk mynta i.

 Beasås, gott till grillat. Från tub ner i fin skål. Hemmagjord är godare såklart.

Men ibland orkar man inte.

Äppelblom och ruiner

* * *

När äppelträden blommade.

Förra gången jag träffade min vän, gick på vernissage och drack några glas vin fotade jag de här bilderna när jag kom hem vid midnatt. 

Våra äppelblom - bara någon dag senare hade det vita blåst bort. Rullade runt på gräset.

I kväll har jag mött samma vän. Varit på bio och sett "Grace of Monaco" och druckit te på lokal efteråt.

Bilderna, som har legat i min bloggmapp sedan förra gången, känns rätt att publicera nu.

Jag har haft en trött helg. Det hände en del i nacken och bröstryggen under min behandling i fredags. Så pass mycket att jag känner hur spänd och dålig jag varit.

Och tröttheten hann ikapp och följde mig helgen igenom.

Så där trött-tung i sinnet. När jag tänker att jag-borde och jag-vill, men inte förmår.

Och det är såklart okej, säkert välbehövligt till och med.

Jag har sen kväll. Och bilder på vita blommor som nu bara finns på just bild.

Varje gång jag skriver om dem tänker jag på en bok som jag läst och älskat.

"Äppelblom och ruiner" av Marianne Ahrne. Författare som nu kanske är mest känd som filmare.

"Under förstudierna för en film kommer Marianne Ahrne till Långbro sjukhus. I korridoren möter hon Rune, som anser sig inkarnera Farao och solguden Ra, medan han i läkarjournalen benämns som schizofren.

Hon sträcker fram sin hand. Det blir början på en gemensam resa, en färd fem år framåt och hela livet tillbaka. Den leder längre och djupare än någon av dem kunnat ana."

Kreativa projekt i lämningar

* * *

Har inte haft ögat för kameran eller fingrarna för orden på ett tag.

Tänkt mycket.

Jag upptäcker hur ont jag haft, hur mycket energi som knutarna i nacken och ryggen stoppar upp. Tänker inte på hur illa det är. Men i dag cyklade jag till en ny behandlare. Rätt mycket av det han sa gick tvärt emot vad många andra sagt; Om överrörlighet, om träning.

Han sa att jag nog inte varit speciellt snäll med mig själv, att jag har höga krav.

Jag bearbetar orden.

Och känner hur det hans händer gjorde med mina triggerpunkter ger effekt.

Ett lättare huvud såklart, en djupare andning.

Men också ett mer öppet hjärta. Lättare att nå kärleken. Och framför allt lugnet.

För när ryggen är så spänd, så att de flesta rörelser knakar, då är det som om själen också blir uppstressad. Fast jag knappt märker det själv.

Men det känns okej just nu. Tröttokej.

Och bilderna från diverse kreativa projekt från olika delar av familjen som ligger framme. Påbörjade, halvfärdiga, temporära.

Ja i de bilderna finner jag skönhet i kväll.

Dag som en blomsteräng

* * *

Ja. Det är sådant man gör. Känner en sådan oändlig tacksamhet, över att få vara delaktig i just hennes liv.

Få känna själen flyga högt över vår cykeltur till stadskyrkan, känna hur den virvlar ner gladsnurrig runt de pampiga ljuskronorna i kyrkotaket och ner i bröstkorgen lagom till examenssångerna.

Jag har ett barn. Hon har gått ut första klass i dag. Min själ är som rumsvarmt smör och mjukglass samtidigt, så jag låter bilderna säga vad jag känner.

Och sammanfattar det med Siris egna ord vid sängdags: "Mamma den här dagen känns som en blomsteräng!".

När Siri inte fann någon klänning som kändes rätt, sydde jag helt enkelt om ett av mina linnen. Gjorde om till halterneck och sydde i en underklänning (en gammal Noa noa som jag klippte till) samt fixade med resår i ryggen.

Tre ur familjen, min syster, Siri och jag.

Älskade vän. Dig vill jag allt gott.

Omsluten

I fredags hade jag trädgården i sinnet hela dagen. Sol på ryggen, svett i nacken. Jordkantade naglar och dammiga skenben. När jag mötte mina ögon under hatten i spegeln den kvällen kände jag mig luftigt lätt i själen.

Mina ögon var grönare än vanligt. Osminkad och skönt mitt-i-livet.

I dag känns fredag långt långt borta. Jag är vriden i bäckenet, har ont i nacken (och som påföljd huvudet). Har tränat, men det var inte speciellt kul. Jobbmässigt känner jag mig osedd, textmässigt som om mina ord bara försvinner i tomma intet.

Känner jag mig själv rätt skulle jag må gott av några nätter av längre sömn. Av några dagar vid vattnet. Solblänk, en bok, lite radio.

Mest av allt just nu vill jag ha något slags gungande i trädgården. En perfekt hängmatta, en djupgenerös hammock eller något annat som vaggar och omsluter. Där vill jag ligga, med familjen nära och halvslumra.

Men i dag är det tisdag. Det är gråtrött. Och kaffeautomaten väntar.

Verandaliv

* * *

Uteliv i trädgården. Jag har firat nationaldag med att rensa ogräs, plantera och göra fint i det gröna. Siri har besökt firandet i Badhusparken med två vänner från skolan och deras pappor.

Så har vi ätit hemgjorda burgare och majskolvar i skuggan. Vi har cyklat till stan för glass nu i kvällningen, med ett stopp vid småbåtshamnen för att se när de sjösatte en skuta.

I lilla trähuset står fönstren fortfarande öppna för att släppa in svalkande vindar. Mina armar är raspiga av grenar och näsan har en lätt röd färg. Men jag känner mig skönt trött i själen, efter en dag i sol och grönt.

Godnattsaga i Siris koja förra veckan.

Känns som om vi flyttat ut livet hit, till verandan, nu. Med kojor och nät och gungstol.

Här äter vi lunch och middag (fast ibland väljer vi skuggan på andra sidan huset). Här pysslar vi, och dröjer oss kvar med ett glas rosé.

Verandan blev nog den bästa bonusen med utbyggnaden.

Ute med tak. Luftigt, men ombonat.

På vernissage

 * * *

Om kvällningen i går cyklade jag till en god vän. Tillsammans slog vi följe till en  vernissage.

Jag tyckte mycket om Jenny Bryggmans tolkningar av norr med sina stora formationer i sälg, murgröna, näver, björk och koppar.

Sedan gick vi vidare i värmen. Öppnade en flaska prosecco och pratade till alldeles för sent. Så som man gör när pratet ständigt bubblar vidare och det alltid finns något nytt som bara måste sägas.

På sistone; kvällar med roligsaker. Luleå och avslutningskonsert och vernissage. Nu har vi torsdag som är som en fredag och det är tur. För min andning är sådär halvtung och ögonlocken likaså. Hjärnan lite på paus.

Alldeles för lite sömn.

Så. Torsdag som är fredag. Det behövs.

Springa in glädjen i kroppen

* * *

Står på startlinjen till Vårruset. Blossom vid mikrofonen.

Tävlingsklassen har precis dragit iväg. Jag står i första startledet efter. Framför mig, en kvinna med samma löparskor som mina förra. Asics. Utnötta, med hål vid lilltårna.

Bredvid mig, en ung tjej med hål i näsan. Ring i mitten.

Ser mig själv i andra människor den här kvällen.

Och när jag springer, springer jag genom minnen.

Här sprang jag och plågade mig själv hårt, missnöjd med tiden efteråt. Här gick jag efter blindtarmsoperationen, här sprang jag med en kollega, här gick jag med barnvagn ett Vårrus. Genom solsken, vind, hagel och regn.

Det här året har jag knappt sprungit innan, tränat har jag gjort. Allt möjligt. Mest styrka. Sprungit ute, kanske två, tre gånger max.

Det här året sprang jag av glädje, utan att vara irriterad över köer. Kryssade förbi springande, för att jag hade farten i kroppen. High fivade med barn vid stranden. Tänkte på när vi åkte hit med Siri och lekte och hade picknick en sommar.

Passerar platsen där pappa stod och fotade mig för några år sedan. Går i mål och inser att jag sprungit fem kilometer på 25-tid. Ingen supertid måhända, men bra för mig.

Snabbaste Vårruset hittills. Men absolut viktigast av allt.

Utan prestationskrav. Bara av glädje.

Flätor och frön

* * *

Flätar 4-strand slide up-braid i Siris vackra hår. Namnet är svårare än flätorna.

 

Sår fröer i jorden med min familj. Tar hand om mina sommarblommor som jag fått i gåva. Sätter ut örter i ett improviserat miniväxthus. Gör Siris sommarkoja på bron.

Hälsar på en god vän i stugan vid vattnet och känner hur själen får ro. Lekfull hund, barfotabarn. Kaffe och rabarberpaj, ljuvligt god.

Skrapar en kökssoffa som skall få ny färg, läser ut fina "Och bergen svarade" och ser "Mud" med Matthew McConaughey. Rekommenderar båda.

Får spontanbesök av kvällspromenerande vänner. Dricker te. Omfamnar en fin helg och ett Vårrus som skall springas ikväll.