Fastspikat

Här ser man ungefär storleken på utbyggnaderna. Lite dåliga perspektiv, men men ...

Och så är det fastslaget på riktigt, vi bor i en byggarbetsplats : )
Och så lite blommande häggmispel på det.

Jag minns så väl när min syster berättade för mig att pappa skulle sälja sitt lilla hus på Djupviken. Jag låg på sängen i tvåan, tre trappor upp, på Källbogatan. Trivsamt, men slitet lägenhet och på gränsen till för trång för oss tre. En tanke väcktes. Vi kanske skulle kunna hyra huset? Men pappa erbjöd oss istället att köpa det.

Så började vi renovera, kring julen 2004 (jag är mycket dålig på årtal och Markus somnade med Siri för flera timmar sedan så jag kan inte rådfråga honom). Ett halvår kämpade vi i huset, med viss hjälp. Golvåsar, golv, badrum, trappa, el ... Under tiden bodde vi inneboende hos min mamma.

Ibland har jag önskat att jag dokumenterat den tiden. Alla problem, allt missflyt, hur vi kröp omkring i krypgrunden mitt i vintern. Nu minns jag inte vad problemen var, men då överskuggade de mycket.

Vad minns jag då från den tiden? Smutsig fleece, keps, konstant frysa, komma hem på kvällen och vara så totalt slut att man knappt orkade koka te. Att duschen innan man gick och la sig var det bästa som hände på hela dagen.

Den här gången är det annorlunda. Vi kommer delvis att vara inblandade i processen, men det är inte vi som driver den framåt. Men ändå, jag vill ha kvar både text och bild från hur det var. Om inte annat för att kunna lämna vidare. Jag är trots allt femte personen ur vår släkt som äger huset, min pappa är uppvuxen här.

Så, räkna med en del byggbilder framöver.

Solblåst (och blommor)

Det blev ingen tånagelsmålning ikväll. När vi åt middag kom farmor på besök och tillsammans tog vi en promenad i solblåsten. Stannade till vid Norrstrand och Siri kastade kastade kastade stenar i vattnet. Ett stopp på biblioteket renderade i Siris första låneböcker. Lycka!

Och, konstaterade hon innan hon somnade, vi målar imorgon mamma.

Har också sålt vårt gamla runda köksbord med stolar via Blocket till ett mycket trevligt par. Känns bra att få ett hål i uthuset (och pengar till kassan), jag har nämligen ett skrivbord på gång till Siris blivande rum. Har bilder i mobilen, både från vattenbrynet med farmor och på bordet. Men själva sladden är kvar på jobbet ...

Hemma har byggarna snickrat ihop något slags ramverk. För att gjuta kanske? Kul att få en uppfattning om hur stor matplatsen kommer att bli. Kanske ska gå ut och fantisera lite mer nu när Siri somnat.

Fotbad

Markus är borta med jobbet ikväll. Jag ska ta föräldraledigt från och med alldeles strax och cykla och hämta min dotter på förskolan.

Vi ska äta fritatta och promenera Hemi. Sedan ska vi göra fotbad och äta melon, päron och persika framför brasan.

Vi ska ska ska ha en fin kväll. Tröttheten får inte vinna!

Ner-u-fori

När jag skulle skriva in en ordverifiering för att lämna en kommentar på inlägget nedan var det ordet "eufori" som skulle stavas.

Eufori är dock inte en känsla som beskriver mitt sinnestillstånd. Snarare någon slags ner-u-fori.

Regn och blåst gör att jag sover dåligt och därmed vaknar trött. Och så gården då. Jag var inte riktigt beredd, förstår jag. Men en helt ny trädgårsplanering nästa sommar var ju egentligen välbehövligt, trots allt.

Egentligen har jag inget som tynger mig, men när jag cyklar hem på lunch och ser all gammal isolering som blåst ut på gården (Markus var och plockade från granngårdarna imorse) så känns allt liksom ... långt borta.

Jag övar mitt tålamod.

Och på den första dagen ...

Den här synen mötte mig när jag kom hem på lunch. Hemi mötte mig,
översvallande lycklig och något nervös. Hon sprang genast ut för att kolla vad som levt om.

Och så här ser det ut nu ikväll. Ingen farstukvist
längre. Men en massa bråte på gården.

Tusen miljoner "Vaffö?", spännande med grävare.
Och en liten present till Elis lillebror mitt i allt rivande.

Kändes lite som att kliva in i en krigszon.

Ur Siris mun

Vi sitter vid middagsbordet. Siri slevar in tuggor för farmor och farfar och Lovis. Sedan tar hon en paus.

- Vem blir nästa tugga för då? frågar jag.

Kort betänketid.

- Jag älskar min Lisa*, säger Siri.
- Hur känns det när man älskar någon? undrar ovetande mamman.
- ...
- Hur känns det i kroppen? undrar ovetande mamman igen.

- Lisa älskar min kropp!! utropar Siri.

* En flicka på förskola som Siri gärna leker med, vi kan kalla henne Lisa.

Hejdå kallfarstun

Går det enligt planerna finns inte kallfarstun kvar när vi kommer hem från jobbet imorgon. Plattorna är borta och självaste farstun, som faktiskt fick nytt golv för något tag sedan, är tömd.

Känns spännande, vemodigt, trångt (Hemis biabädd trängs vid spisen och en extra instoppad hylla vid tvättkorgen rymmer en begränsad uppsättning skor) och lite läskigt.

Men, nu kör vi!

Artiklar

På dagens helgsidor kunde man bland annat läsa om papperstranor.

Förra helgen publicerade jag berättelsen om hur Elisabeth och Andreas fick sin efterlängtade dotter.

Att skriva om känslomässigt starka händelser eller skeenden är bland det jag tycker allra mest om. När orden och historien i sig är så stark så det enda man som journalist behöver göra är att låta människorna träda fram. Det behövs inte många adjektiv, snarare behövs ofta historien skalas av för att framträda klart.

Jag tycker att familjen Berglund gjorde ett modigt val att ställa upp. Har du inte läst texten, hittar du den här.

Jord under naglarna

Före-stormen-varmt på hemväg med barn och hund.

Rensar jordgubbsland och rabatt. Åskan mullrar, regnet kommer.

Går in, tar på mig regnkläder och fortsätter.

Haglet kommer och jag planterar i lilla bodan för att skona blommorna.

Gödslar, känner fingrarna i jorden. Rosmarinen doftar, citronmelissen gör sällskap.

Skottkärran rullar framåt, jordiga händer blir renare mot regnvått gräs.

Min flicka gör mig sällskap, storm-kittad av sin far. Jag får en innerlig kram, en puss. Sedan torkar hon bort kogödslet som blivit kvar på mina kinder efter bortstrykning av ett kliande hårstrå.

Ibland är det bra enkelt, att känna livet i sig.

Nyckeln till frihet

Sex varv färg

Köpte ett sängbord på Kupan för tio kronor.

Målade, slipade och sydde ett litet spetsprytt draperi.

Fotade lite snabbt bara, ska ta en bild framifrån sedan.

Siri fick också ett sängbord, med lite häggmipsel i en vas.

Majkväll hemma

Häggmispel i trappen.

Blommor i fågelbadet i trädgården och köksbordet i väntan på matgästerna.

Mamma och Janne kom och lämnade Siri vid sex. De var inviterade på middag och kvällens meny bestod av bubbel och växterbottenskex, ceasarsallad och vin samt kaffe och passionsmarinerade jordgubbar med små mandelskorpor och vaniljkesella. Mycket trevligt!

Ledigt

En hamburgare i magen. Christian Kjellvander på stereon. Sovmorgon, förmiddagspromenad på Gläntan.

Ledigt är skönt. Och välbehövligt.

I morse hämtade mormor Siri, jag och Markus hade tänkt rensa lite här hemma utan en dotter att serva. Men istället blev han inringd i vedflyttningsbranschen. Nåja, det kommer väl fler gånger ...

Dagens målbild: När vi kan äta lunch i burspråket med pardörrarna öppna mot trädgåren.

Reabeställning

Siri har faktiskt inte valt själv, men känner jag henne rätt är denna klassiska barnklänning från Ellos ungefär det finaste i hela världen. Jag har klickat hem den åt henne på rea.


När jag (virituellt) gick till kassan visade det sig att man behövde handla för 200 kr efter avdragen rabatt för att få beställa. Därför blev de dessa jeansshorts också. Även de på realisation.

Skönväder

Dagen börjar sådär. Ont i halsen och så gör de där Pronaxentabletterna mig lite halvknäpp. Ont i magen, bränn i magen och någon slags inre stress. Det blev bättre av en trevlig lunch på stan med en vän.

Och efter jobbet var det sommarskönt i luften. Jag cyklade hem i t-shirt. Vi grillade tonfisk, drack ett glas vitt och avslutade med kaffe och godaste godaste glassen Carte D'Or Cappuccino.

Siri tog fram sångboken och sjöng vaggvisor för dockan. Och på bron står lavendel och en pelargon som ska planteras i krukor.

Helg!

Flätat band

Tillverkade ett armband i går kväll. Flätat band med en lotushand hängande vid låsanordningen. Sammanlagt kostade det cirka en tjuga.

Och så luggen då ...

Fotade en bild när jag var hemma på lunch tidigare. Helt ostajlad, nymössad och nycyklad. Nåja, jag tror det kan bli bra det här.

Realisation

När vi var i Luleå förra helgen köpte jag två krokar med porslinsblommor på Lagerhaus rea. De hade en guldgul konstgjord ton på bladverken. Först målade jag dem vita, men tyckte inte om resultatet. Nu är färgen till stor del bortskrapad. Lite fin guldfärg har jag strykt på med fingertopparna sist av allt.

De kommer att hänga tillsammans i Siris blivande rum, något hon själv är medveten om och ser fram mot. Testade att hänga upp dem på befintliga spikar (för långt ifrån varandra egentligen) ör att se hur de ser ut på väggen.

Kjolen som hänger på har jag köpt till Siri idag. Shiffong, pärlor och sammet kan inte bli annat än succé. Den är dock för stor ännu, så även den är för framtida bruk. Köpte en likadan till mig själv, dock ska vi inte bära dem samtidigt! 60 kronor gav jag för de båda.

Bovetelimpa med aprikoser och frön

Bovetelimpa med aprikoser & frön

Ingredienser till en limpa
4 dl dinkelmjöl
1 dl bovetemjöl
2 dl havregryn
1 dl linfrö
1 dl solrosfrön (naturella)
1 dl pumpakärnor (naturella)
2 tsk bikarbonat
2 tsk havssalt
1 äpple
1 dl torkade aprikoser
1/2 dl honung
4 1/2 dl naturell yoghurt (gärna ekologisk)

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175°C.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Kärna ur, klyfta och skär äpplet i skivor. Klipp/skär aprikoserna i små bitar.
4. Rör ner honung, yoghurt, äpple och aprikoser.
5. Häll smeten i en smord och mjölad brödform eller liknande, ca 30x10 cm. Toppa med frön och havregryn och pudra över lite mjöl.
6. Grädda på nedersta falsen i ca 60 minuter.
7. Ta ut brödet, stjälp upp det på ett galler och låt svalna, gärna under duk.

Pst: Jag gräddade brödet i drygt en timme. Tyckte det såg lite degigt ut och hade det inne i ytterligare en kvart, hade dock kunnat få stå i värmen ytterligare en liten stund. Men det skiljer sig ju från ugn till ugn. Mycket gott, speciellt med äppelbitarna i!

Helig tid

Jag är inne i en period där jag ser väldigt lite på tv. En tid är dock helig och det är klockan 21.00 på onsdagar. Greys anatomy är inne i en väldigt 'högkvalitativ' period, om man överhuvudtaget kan kalla den typen av tv för högkvalitativ.


Jag vägrar se avsnitten i förväg, trots att jag tror att man till och med kan se dem på ABC:s hemsida. Däremot kan man läsa en sammanfattning av de program som sänts i USA (de ligger några avsnitt framför nu) och det gör jag för att förbereda mig inför vad som komma skall. Lite knasigt, men sant. Så jag vet att det väntar många tårar de närmsta veckorna. Men snart kommer väl sommaruppehållet.


Före Grey's är det förresten Timbuktu som är gästinredare i Roomservice. Kan vara lite kul att kolla på.