Humlan hade tassproblem under gårdagens promenad. Proceduren ser ut som följer: Plötsligt börjar hon halta och stannar för att ynkligt lyfta upp en tass, den här gången vänster fram. Då måste genast någon människa (i det här fallet jag) skynda dit och sopa lite. Ignorerar man henne hoppar hon på tre ben, eller så orkar hon inte bry sig mer utan busar vidare.Igår var hon "dagbarn" hos mamma. Under eftermiddagen var de ute på baksidan av huset och mamma sopade av altanen där. Plötsligt var hunden försvunnen och med hjärtat i halsgropen började mamma söka. Inte hos grannen som har hund, inte hos grannen på andra sidan vägen som har hundar. Syrran kom hem och blev involverad i sökandet. Båda blev oroliga, Hemi som aldrig rymmer så att man inte ser henne. De ropade och ropade ... sedan hörde de henne skälla. Då blev de ännu mer oroliga eftersom hon så sällan skäller. De ropade ännu mer och sökte ännu mer, innan de insåg att hon faktiskt satt inne och voffade. För fin flicka som Hemi är blev det lite kallt om tassarna ute, så hon tog altanvägen in i huset för att mysa lite i soffan. Så när hon hörde ropen från gatan och satte hon sig olyckligt och skällde bakom entrédörren.
Vår hund i ett nötskal.
2 kommentarer:
Ett tips för att slippa problemet är att ta bort håret mellan tassarna, så fastnar inte snön där heller. Funkade utmärkt på våran hund!
Jo, tack för tipset. Vi kanske borde satsa på det men ibland inbillar vi oss att det lyfts en tass här och där mest är för att få uppmärksamhet och omtanke (som den sällskapshund hon är).
Skicka en kommentar