Jobbmässigt befinner jag mig i brudklänningarnas och bröllopens värld.
Det är roligt och lättsamt och fint att skriva om. När jag var hemma på lunch tittade jag på min egen brudklänning som hänger på en krok i vardagsrummet. Den behöver visst en tur i tvättmaskinen.
Och när jag ändå tog ned den drog jag på mig en av delarna (den har också en tung, lång linnekjol).
Märklig känsla, nästan lite som att man gör något otillåtet. Men fin är den. Det tycker jag snart fem år senare.
Annars har jag känt mig som en blandning mellan islandsponny och skrynklig lucia i tusen lager.
Kallt är det, men det är alltid något med ljuset som gör att jag blir sugen på blå och vita nyanser.
Och mellan möten, träning, trasiga skidor och annat vardagsliv känns luggen och det ljusare håret fortfarande bra.
I dag har jag för övrigt lärt Siri vad en hemtelefon är. När jag berättade att vi kopplat in en så frågade hon om det var en mobiltelefon som det inte går att spela på.
Och trots idog hjälp så vet jag nu definitivt, bilderna från bloggen är borta.
4 kommentarer:
Men! Fina din blogg!! Fortsätt att vara den du är och dela med dig. Det gillar jag! Många tankar liknar mina !Fina! Fundersamma! Undrande över känslan och hur livet är!!!!! :) och mycket mer!!!!
Kram!
Fina kläder på fina du! Beskrivningen av dig själv är klockren. Men skogsrå skulle också passa. Jo, kallt är det. Jag tassar kring i ullunderställ och stickesockor... Inte lika snyggt och prydligt direkt, men det fyller sin funktion som isolering ;) Ha en fortsatt bra vecka.
Tack snälla Clary. Ha en fin helg och ta hand om dig!
Kram, Elin : )
Tack Marie. Ullunderställ och stickesockor är fint på sitt sätt, jag ser ut ungefär likadan när jag tassar omkring hemmavid. Kram till dig.
Skicka en kommentar