Dino

Det här är Dino och han är Hemis nya vän (tyvärr för Dino brukar Hemi vara rätt hårdhänt med sina mjukisdjurvänner). Jag hoppas att hon ska tyckta om honom.

Idag är det dags för yoga igen, ska bli kul men jag ska försöka göra projektet mindre stressigt genom att vara ute i bättre tid.

Igår var vi och handlade på Ica Maxi. Vi tog med oss studenterna Karin (syrran) och Martin (Markus yngsta bror), så med jag, Markus, Siri och Hemi + alla matkassar var vi rätt nedlastade.

Inatt har Siri slagit rekord. Hon åt 22.30 igår och vaknade inte förrän vid 8 - 8.30 imorse och åt = över nio timmars sömn på raken.

Äppelpajen som kan prata

Mitt beslut att "bara" fika och äta godis på lördag och söndag går ganska bra. Men i fredags var det ren och skär kamp. Först var det en bit äppelpaj som ropade på mig och sedan stod en godisskål med choklad framme på bordet. Men jag stod emot och det var faktiskt en lättnad att gå och lägga sig för att vakna upp till fikadagen. Så till morgonteet fick jag till och med en nybakad dröm av svärmor. Det kändes nästan som min födelsedag.

Nåväl, mina ansträngningar ger resultat. Vågen visar 4,5 kilo mindre nu än när jag blev gravid med Siri. Så jag kämpar på.

Resumé

Sitter med filtallriken på bordet och Erykah Badu i stereon. Siri ligger i spjälan och tittar på fiskmobilen. Inte heller Hemi har klivit upp, hon ligger utsträckt över hela dubbelsängen.

Igår kväll åkte vi tillbaka till Umeå. Det var mörkt ute redan när vi kom oss i väg vid femtiden och på P3 gick dokumentären om Göteborgsbranden. Det blev alltså en bilfärd med magknip. På något sätt missade jag detaljerna kring tragedin, men nu fick jag dem serverade delux.

Helgen har bestått av en massa umgås, bland annat har jag gungat gungstol i Jonas och Anjas vedspisuppvärmda kök, jag har kollat på Saras fina gravidmage och Ivars maskin som dödar dinosaurier, ätit thai med Hanna och Johannes, varit på fest hos Maria och fikat på Jimmys födelsedagskalas.

I söndags tog jag och Emma en promenad i solen. Efter halva vägen vägrade Siri ligga i vagnen längre, så jag fick bära henne samtidigt som jag sköt barnvagnen och höll Hemi i kopplet. Efter några olika konstellationer bar Emma Siri och jag sköt båda barnvagnarna + Hemi. Jag var lätt svettig kan jag säga. Och inte nog med det - ett däck på barnvagnen trillade av mitt i allt!

Kaffet hos Emma var välförtjänt. Sedan hann Siri äta, bajsa, kräkas medan Hemi hann slemma på bordet, Olles stol och golvet samt försöka tjuva några av hans mjukisdjur. Jag kan verkligen se oss utifrån, småbarnsmammor som hela tiden avbryter samtalet för att torka, byta blöja eller något annat. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det var så mysigt och naturligt.

Snöbus

Det snöar. Det snöar mycket. Men snart kommer Stella med matte (och husse?) för ett riktigt hundbus i skogsbrynet ovanför mamma. Det ska bli riktigt kul och jag tror att Hemi behöver rusa av sig, för hon har varit lite orolig och stressad några dagar. Dessutom ska hon få ett nytt mjukisdjur från stadens Second hand-butik idag, den förra "Sören" är ju numera död och begraven.

Sedan blir det lunch på mysigaste Krokodil!

Innan sängdags

Kontrasten mellan lugna hemmadagar i Umeå och ruschiga-hinna-träffa-alla-dagar i Piteå är rätt stor. Det är tur att man kan få båda delarna.

Min mamma har just tagit på Siri pyjamasen och vi dricker kvällste. Sängdags är inte så långt borta, min värkande axel (+ överarm + armbåge) gör mig tokigt trött.

Ny krönikebild

Snart åker vi till mamma för att äta middag och sova. Jag ska dessutom skriva min krönika. Pappa har en bärbar dator jag får låna med mig.

Förmiddagen tillbringade jag och Siri och Humlan på Fårön med en stillsam och helt underbart solig och vacker promenad medan Markus satt hemma och tentapluggade. Sedan åt vi lunch på stan med Anja och Marcus L innan jag gick till tidningen för att bli fotograferad till min krönika med Siri.

Sanna fotade och sedan gick vi ner för att titta på resultatet i datorn, som vanligt bävade jag för att se mig själv på så många bilder och i flera olika poser men jag måste säga att det tyckte att jag var väldigt fin på de flesta (mästerfotograf Sannas förtjänst!). Dessutom kommer nog alla bara att titta på gullungen jag har i famnen.

Mitt himmelrike

Barn och hund måste vara de bästa attributen för kontakt med främmande människor. Även idag hade vi ett samtal, denna gång med en äldre kvinna. Vi hann avhandla både stort och smått innan vi gick vidare.

Det känns lite som att utmana ödet att skriva detta, men jag gör det ändå. I fredags började jag ge Siri Mycostatin, mot svampinfektion i munnen och tarmarna. I tre dagar nu har vi haft en tjej som inte gnäller alls, hon tror sig själv mycket bättre, sover bättre på dagarna och är inte alls kvällsgrinig som hon varit tidigare. Jag menar inte att det har varit några problem förut, dessutom har man ju inget att jämföra med - men nu är det rena himmelriket.

Jag tror att det beror på att hon haft svamp i tarmen = ont i magen. Min BVC-sköterska trodde inte alls det när jag nämde det för henne igår, men skitsamma. Damen väger nu 5 900 gram.

Snart packar vi oss till Piteå. Hundbus, fotograftering till PT med Siri, fika på Krokodil och hockey står på programmet. Den här gången har jag inte hunnit längta hem, men det blir nog roligt att komma hem i alla fall.

På mjuka merinoull-mattor

Jag tyckte att jag var välplanerad, men det blev ändå stressigt innan vi tog oss iväg. Tur att Markus kom hem på tidig lunch och kunde hjälpa till lite. Dessutom hade bildörrarna frusit.

Nåväl, vi tog oss iväg inte allt för sena. När vi kom till yogalokalen kände jag mig stressad och oproffsig. De flesta mammorna kände varandra och ledaren, dessutom hade jag glömt vattenflaskan.

Men när yogaledaren Maja Tellegård börjde prata kändes allt genast bättre. Barnen fick gråta, skratta, jollra, sova - allt utan att man behövde känna sig ivägen eller dum. Först fick mammorna göra lite övningar. Under tiden var Siri totalt uppslukad av den fyramånaders grannpojken med kolsvart hår.

Stämningen var harmonisk, vitt dagsljus, kala grenar, några tända ljus och sköna merionoull-mattor, andningsövningar och meditationsramsor.

När det var dags för barndelen sov Siri djupt, så jag satt bara och tittade på. Efteråt kände jag mig lugn och harmonisk och jag tycker det ska bli kul att åka dit igen.

På väg därifrån träffade jag två kvinnor med pälsar, välmejkade ögon, guldsmycken och långa naglar. De ooooh:ade och åååh:ade över "det lilla barnet" och började genast berätta om sina egna barn och att de ville ha fler. De turades om att smeka Siris kind och smällde den andra på handen om hon klappade för länge. De öste råd och komplimanger över oss innan de drog vidare.

Nu sitter jag med ett glas chaite med varm mjölk och rättvisemärkt regnskogshonung. Snart är det dags för bvc-besök.

Mot yogan

Snart åker vi mot vårt första yogapass. Vi är förväntansfulla och lite nervösa.

På förmiddagen har vi varit ute med Hemi, hon har fått springa lös vid skogsbrynet och har haft ett riktigt tokryck så nu lär hon vara trött.

Ensamstund

Jag och syster har varit ute på promenad och tack vare att hon drog vagnen kunde jag svänga förbi Universum och få mig en god latte med på färden.

Hemi har fått springa lös och ligger och sussar i sängen. Siri ligger i vagnen på balkongen och sover. Jag är helt förundrad. Sedan vi kom hem har jag i lugn och ro duschat, plockat undan, klätt på mig och suttit och filosoferat vid mitt nya höstarrangemang på köksbordet. Snart har hon sovit en timma, tidigare ligger väl rekordet på tio minuter.

Jag sjunger DN:s lov

Jag fullkomligen älskar att ha DN. Det bästa är att texterna skrivs av personer som älskar ord, som lägger ner kärlek och omsorg i sina formuleringar. Det är vederkvickande och inspirerande och jag läser om saker jag annars aldrig skulle läsa om - bara för att de är bra skrivna intervjuer.

Dessutom känner jag mig mer som en världsmedborgare när jag sitter vid köksbordet med kaffekoppen om morgnarna.

Vetenskaplig sömn

Markus har jobbat med artikeln "Corrossion of Ni-based alloys" till kursen Vetenskapliga metoder. Till och med Siri tyckte att det var supertrist och har nu sovit flera timmar på raken. Hoppas bara att hon vill sova i natt.

Det slår mig att hon bara ätit fyra gånger idag. I vanliga fall kan jag inte i efterhand minnas dagens alla matpauser. Trött tjej idag!

Barnvagnsbio

På onsdag hade jag tänkt ta med mig Siri på barnvagnsbio. När jag kollade höstens bioprogram här i Umeå blev jag superglad när jag såg att "Djävulen bär Prada" skulle gå. Ännu mer sugen blev jag när jag såg en tv-recension med filmsnuttar på tv idag.

Men när jag skulle boka biljett visade det sig att det står fel på SF:s hemsida. Det är en helt annan film som går.

Suck.

Morgonmys

Markus och flickorna myser i sängen på morgonkvisten. Söndag är en bra dag, man behöver inte ha bråttom någonstans och eftersom det fortfarande är helg får jag fika. Så nu blir det frukost och promenad med fikaköp på vägen innan Markus ska plugga lite. Sedan har vi tvättid. En helt vanlig söndag, med andra ord.

Sören - the makeover

Det här är Hemi och Sören i oktober 2004, då Sören precis flyttat hem till oss ...

... och det här är Sören för en vecka sedan, förevigad innan han begravdes i soprummet här på Gluntens väg.

Hej då Sören, rest in peace.

Siri på News restaurang

Vi var på fin restaurang igår kväll. Siri skötte sig galant, sov sig genom hela varmrätten, vaknade och åt i väntan på det prisbelönta kaffet.

Väldigt gott och mysigt blev det första restaurangbesöket på flera, flera månader. Jag är så glad!

Snöpromenad

Vi har varit ute på snöpromenad och fikat med tända ljus. Hemi hade gärna skippat promenaden, tror jag.

Nu är det snart lunch och kanske kanske äter vi middag på restaurang!

Kanelkyckling

Vi har ätit kyckling i kanel- och lingonsås, druckit kaffe, sett på tv och surrat. Jag har precis lagt näst sista handen på min krönika.

Nu funderar jag på att ta ett bad med lyxigt badsalt innan sängdags.

Nya bilder

Siri sover gott med den nya mössan hon fått av Sanna på knoppen.

Molly är kapten på skutan, sedan gör hon sig redo för nedfärd.

Systrarna Johansson i arbete.

Tusen möten

Under de här tre extra Piteådagarna har jag varit på tusen ställen och träffat tusen personer (nästan) och haft det jättemysigt hela tiden. Men mest minnesvärd var nog ändå min och pappas promenad vid Havsbadets vidder i dag.

Körde förresten förbi vårt hus för någon kväll sedan. På långt håll såg jag att kökslampan lyste och när jag kom närmare såg jag en man och en kvinna i vårt kök. Det stack till i hjärtat, det kändes som att huset var otroget mot oss - trots att det är vi som lämnat huset.

Bilen har fått motorvärmare och nya vinterdäck, så nu är vi redo att rulla mot Umeå i morgon bitti. Till Markus och Humlan. Vi längtar och jag tror att längtan är besvarad.

Utemat

Jag och Wiweca gick förbi Max på väg hem från stan och köpte varsin burgare. Sällan smakar mat så gott som utomhus.

På skilda håll

Markus och Hemi har åkt till Umeå, medan jag och Siri är kvar i Piteå.

Det känns lite trist, att vara skilda åt - även om det bara är för tre och en halv dag.

Tänk, så här var det nästan alla veckor förra året. Markus i Umeå och jag i Piteå. Det är i alla fall skönt att det inte är så längre, med Siri i bilden finns den möjligheten inte ens på vår världskarta. Klart vi ska vara tillsammans. Och Umeå är en trevlig stad. Vacker, bra promenadvägar, bra utbud, shopping, vänliga varma människor. Om jag skulle bo någon annan stans än i Piteå skulle jag nog vilja bo i Umeå.

Idag ska förmodligen motorvärmare monteras på bilen, jag ska vara glasögon-smakråd och så blir det middag hos familjen Mårtensson.

Krokodil

Jag har haft en jättefin födelsedag, omgiven av nära och kära. Det var så härligt att komma hem!

Idag har vi premiärfikat på "nya" Krokodil, lätt det mysigaste kaféet jag vet - alla kategorier (inredning, fika, mackor, priser, personal ...) + spanat på ett sju dagar gammalt underverk.

Och så har vi hunnit kika in hos Hanna, Johannes och Molly och sett hur renoveringen framskrider. Fint så det förslår blir det.

Nu är det snart dags för treträtters - och ett glas rödvin. Sen kommer jag nog att sussa sött.

DN

När jag ringer till Nordeas automatiska kundtjänst för att höra hur mycket pengar jag har på kontot säger rösten "Ett ögonblick ... grattis på födelsedagen!"

Och så har jag fått en prenumeration på DN av Markus.

Hur bra som helst.

Skog i curry och cayenne

Vi har just kommit hem från en promenad efter älven. Siri har sussat i vagnen och Humlan har sprungit lös och känt livet i sig. Vattnet låg spegelblankt och skogen på andra sidan var färgad i dov curry och cayenne.

Dessutom fick vi sällskap av min vänninna som har camping vid älven och hennes tax.

Sedan köpte jag en macka och kaffe på NK Strömpilen och fikade ute, ena armen gungade vagnen och näsan hade jag riktad mot solen som värmde riktigt skönt.

En tvilling som dog

Idag på stan mötte jag en 78-årig dam med skir, vit basker. Siri sov och jag hade inget särskilt för mig, så vi stod och pratade rätt länge på Renmarkstorget
Hon berättade om hur det var att växa upp under andra världskriget, om att hon blivit påcyklad av en mountainbike (fick höftskada och whiplash) så att hon kunde inte plocka bär längre.
Men hon promenerar från Haga till Ica Gourmet varje dag, för att hålla i sig i form och för att det är stans bästa matbutik. Direkt halkan kommer tar hon på broddar och går med stavar.

Jag frågade denna söta dam efter en postlåda och hon promenerade med mig till närmsta postlåda. Ena handen höll hon på min barnvagn.

Hur som helst berättade hon om sina döttrar, att båda hade barn - en av dem tvillingar. Själv är hon också tvilling. Vid födseln vägde hon 2 200 gram och systern 1 800 gram, men systern var för svag och dog efter några dagar. Trots deras mammas kamp för att få henne att äta. "Men det är väl så", sa hon "att de svaga, de tar Gud."

Vardagspoesi

Tillväxtperiod?

Siri har varit på betydligt bättre humör idag. Hon har inte velat äta lika ofta och hon har sovit en lång stund vid middagstid och nu sover hon åter i Markus famn, den här tiden igår tokskrek hon.
Vad jag uppskattar lugnet denna kväll. Kanske var det en tillväxtperiod? Jag är benägen att tro det efter lite rådgivning av Siris farmor och diverse vattenhål för föräldrar på nätet.

Det har också varit en bra eftermiddag med besök av syster och mys. Dessutom gjorde Markus en god fruktsallad till mig.

Imorgon eftermiddag ska jag en sväng på stan och spana in lite bebispresenter (roligt) och möbeltassar man kan spika fast (tråkigt).

Ledsen Siri

Siri har väl inte sina allra bästa dagar för tillfället. Jag vet inte vad det beror på, tror inte att hon har ont någonstans. Men hon gråter mycket, speciellt på seneftermiddagen och kvällen och det duger inte med napp eller vyssning utan hon ska bara äta och äta och äta. Ibland så att hon kräks. Det är frustrerande att se henne så ledsen och tröttsamt.

Men hon sover på nätterna, så det känns inte som att man borde klaga.

Första träningsrundan

Sitter framför datorn nyäten, nyduschad och t r ö t t i kroppen. Jag kan nämligen stolt meddela att jag klarat av mitt första träningspass på länge.

En löprunda blev det, eller runda och runda - jag sprang drygt halva sträckan av mitt dagliga promenadstråk. Sedan gick jag hem. Inte superlångt, inte superkort men med en last av en hyfsat motvillig 45-kiloshund och barnvagn med innehåll är jag stolt över mig själv.

Frågan är bara om brevbäraren vi mötte log så mycket för att hon tyckte vi såg gulliga ut eller för att hon tyckte att jag såg desperat ut?

Väl hemma sov Siri i barnvagnen i tio minuter så jag hann göra sit-ups på yogamattan (med Hemi som sällskap). Sedan fyllde jag på mattan med Siri som vaknat och stretchade. Innan vi var klara hade hon kissat på yogamattan.

Studier + föräldrapenning = no no

Barn och studier går absolut inte ihop. Kom ihåg det, vänner!

Till exempel gav de tio pappadagarna oss en inkomst på 500 kronor.

Och tar man som student ut de vanliga föräldradagarna till exempel under sommarlovet är det lägstanivån som gäller - 180 kronor om dagen. Alltså 2 500 kronor/månad efter skatt om man tar ut fem dagar i veckan.

Det är klart att barn är värda all dålig ekonomi i världen. Men speciellt kul är det ju inte.

Vad stor hon blivit!

Sjusovare

Jag tror inte det är sant när jag kliver upp denna morgon och nyhetsmorgon på tv precis slutar. Jag och Siri har sovit till nästan elva. Vilket rekord!

Med inlevelse

Siri halvligger lutad mot Markus i soffan och småpratar medan vi tittar på fotbollsmatchen Sverige-Spanien.

Efter en knapp halvtimme har Elmander ett jätteskott som tar i ribban och Markus stämmer upp i ett "Neeeeeeej!".

Jag tittar på Siri och ser underläppen puta ut och sedan kommer det - jättevrålet. Och hon gråter och gråter och gråter.

Hennes pappa måste lära sig att skrika tyst.

Min nya nisch

Och här kan man läsa krönikan.

Dessutom har en till kompisbebis nyligen sett dagens ljus. Låg och tänkte på dem imorse, på den där allra första vackra, dallrande tiden. Åh, så mycket roligt de har framför sig.

Idag ska vi åka och köpa nytt regnskydd eftersom det som följde med vagnen är så klumpigt - och så tror jag att Siri ska få en ny body från Po.P med sniglar på (ett rabattkort med halva priset bränner i plånboken). Vi måste ju utöka djurriket.

Two-in-one

Jag ligger och läser och Siri betraktar den färgglada framsidan. Mycket bra two-in-one produkt må jag säga.

Annars har dagen bjudit på hundvakteri, en kaffe på stan och en god soppmiddag till tända ljus.

Snart blir det kvällsprommis och sedan inspelade serien "Entourage".

Träningsläger

Markus och Siri tränade i babygymmet för en liten stund sedan. Sedan somnade båda i soffan.

Lungt och skönt

Siri ligger och vädrar rumpan på skötbordet då det ringer på dörren. Hundflickorna (Stella, 8 månaders ridgeback är "dagbarn" hos oss idag) river omkring alla skor i hallen i sin iver att få se vem som är på andra sidan. Samtidigt börjar Siri gallskrika.

Medan jag håller fast båda hundarna öppnar jag dörren - och vem står där om inte ... tv-licenskontrollanten. Som vill meddela att vi inte betalat tv-avgiften.

Bingo!

Tidningsannons

Har precis kollat in annonsen för min krönika som ska gå i tidningen i morgon (annonsen går imorgon, krönikan på lördag). Den ser helt okej ut, förutom de där pippilotterna i håret och att det ser ut som att jag är innehavare av ett stycke dubbelhaka (vilket jag hävdar att jag inte är).

Det hela känns lite pirrigt nu - tänk vad många som kommer att läsa mina tankar. Så har det visserligen varit förr, men nu blir det mer personligt. Om mig och om oss. Men det är ju det som är meningen.

Kram

Idag skickar Siri en stor kram till sin farfar på hans födelsedag.

Grattis!

Usch så tråkigt

Egentligen borde idag vara en bra dag. Siri har sovit sju timmar på raken, vaknat och ätit och sedan somnat om igen.

Men jag vaknade med en sjudundrande huvudvärk för jag vet inte vilken dag i ordningen (enda gången jag varit förskonad från den en längre tid var under tiden jag var gravid). Jag skyller på huvudvärken när jag berättar att jag gick direkt till kylskåpet och åt fyra rutor daimchockad. Jag som inte fikar eller äter godis på vardagarna!

Ja, och sedan kom posten och ett brev från min advokat. Trafikskadenämden har lagt sin dom - och mina nack- och huvudvärksbesvär beror inte på att jag blev påkörd av en bil i tjänsten sommaren 2004 = min sista chans att få någon hjälp eller pengar i ärendet.

Jag vet inte vad jag vill göra. Krypa till sängs och dra täcket över huvudet? Gråta? Shoppa? Nej, jag vet faktiskt inte. Krypa ur kroppen tills huvudvärken går över, kanske.

Med stora ögon ...

... jobbar Siri på. Hon pratar och blåser salivbubblor.

I dag har Anja och Lycka varit här, så vi har varit ute på hundprommis i regnet. Hemi har fått sin medicin och Siri har fått utslag (kanske från mandeln jag åt igår?)

Markus lagar någon improviserad gryta med högrev och det doftar så det knorrar i magen på mig.

Sedan är det tv-kväll som gäller, skönt i höstvädret. Saknar bara en brasa i kaminen hemma.

Framsteg

Jag har vacklat i mitt krönikeskrivande, balanserat på någon konstig gång mellan en humor som inte klär mig (utan mer Annika Lantz och Martina Haag) och snusförnuft. Men nu börjar jag hitta min väg, tror jag. Mycket tack vare det jag skrivit i bloggen.

Jag vill ju inte vara så rolig eller pekpinnig, mer ge inblick i mitt vardagsliv och mina funderingar. För helt enkla texter som inte handlar om kolik eller humoristiska betraktelser av mammor som inte hinner med dammtussarna och sina orakade ben - det har jag helt ärligt inte läst. Det behöver inte vara galghumor eller jättevackert hela tiden.

Har skrivit utkast till två krönikor som kan vara eventuella förstakrönikor. Har också pratat med Christer från jobbet och det kan bli tal om en annons för att puffa för det hela!

På lördag är det premiär.

Bilder bilder

Jill och Love, jag och Siri. Bara två veckor skiljer det mellan småskruttarna.

På väg hem.
Så här ser vi ofta ut när vi är ute på förmiddagspromenad, jag, Hemi och Siri.

Nisse, katten på Trossgatan, har fått en ny favoritplats. Bredvid mjukdjuret i Siris spjälsäng.

Pingu på svaj

En kvinna från Apoteket ringde och väckte oss strax efter tio, så nu sitter jag med kaffekoppen i näven och försöker bota huvudvärken.

Siri ligger och kikar på Pingu som jag hängt upp i babygymmet, det är bara det att Pingu hänger i ett gummiband som han har kring halsen så det ser ut som att Pingu hängt sig - inte som att han vill leka med Siri. Men det verkar inte bekomma henne. Hon sprattlar på och snackar som aldrig förr.

Hemi sitter i soffan och morrar åt någon som går förbi på gatan.