Idag på stan mötte jag en 78-årig dam med skir, vit basker. Siri sov och jag hade inget särskilt för mig, så vi stod och pratade rätt länge på Renmarkstorget
Hon berättade om hur det var att växa upp under andra världskriget, om att hon blivit påcyklad av en mountainbike (fick höftskada och whiplash) så att hon kunde inte plocka bär längre.
Men hon promenerar från Haga till Ica Gourmet varje dag, för att hålla i sig i form och för att det är stans bästa matbutik. Direkt halkan kommer tar hon på broddar och går med stavar.
Jag frågade denna söta dam efter en postlåda och hon promenerade med mig till närmsta postlåda. Ena handen höll hon på min barnvagn.
Hur som helst berättade hon om sina döttrar, att båda hade barn - en av dem tvillingar. Själv är hon också tvilling. Vid födseln vägde hon 2 200 gram och systern 1 800 gram, men systern var för svag och dog efter några dagar. Trots deras mammas kamp för att få henne att äta. "Men det är väl så", sa hon "att de svaga, de tar Gud."
2 kommentarer:
Hej Vilket litet mysigt möte det är sådant som kallas vardagspärlor
hoppas du träffar henne fler gånger då kan det ju bli ett litet fika.Då har ni ju blivit som vänninor.Tack för dom fina korten.
Kram Wiweca
Ja, det mötet var en sann vardagspärla.
Angående korten så hälsar Siri att du (och farfar) numera kan ha henne i plånboken om du/ni skulle drabbas av en akut längtans-attack.
Snart ses vi!
Kram.
Skicka en kommentar