lördag, februari 17, 2007

Utan prat

Jag har inte pratat med Markus sedan torsdag kväll, och då pratade vi bara helt kort. Jag fick numret dit han bor och ha sa att resan gått bra. Ringde tidigare ikväll, men de hade åkt tidigt för att åka puder någonstans.

Två dagar utan ett sms om att allt är ok eller några ord på telefon känns konstigt. Två dagar låter futtigt, men är man van så är man.

Längtar, redan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår precis hur det känns, jag trodde jag skulle bli galen första gångerna Johannes åkte bort, sen lillan kommit. Ansvaret är annorlunda att bära när man är själv, hur mkt hjälp man än kan få av andra. och sen är det ju inte kul att vara ifrån varandra. kram kram!

Mari sa...

Det känns skönt att ha pratat med Mackan nu, även om jag förstod att han har det bra är det skönt att få några ord med varandra.
Det blir också lite merjobb när man bor i kappsäck, hemma har var sak sin plats och vissa saker är mer lättroddade då, även om det inte är värt att stanna hemma för det - men Hanna det vet du väl allt om!