Full kubbning

Fyra dagars ledighet går mot sitt slut. Jag känner mig inte uppledigad, men jag har haft roliga dagar. PDOL, som sagt, bakissöndag med bakning, Markus 33-årskalas (uppvärmning inför dotters ettårs, gissar jag), ridgebackträff med regn och lera. Nu är det film som gäller innan morgondagen. Jobbar både morgon och kväll, eftersom det är imorgon bitti jag träffar Liza Marklund för en intervju.

Hon är översatt till 29 olika språk. Bara en sådan sak.

PDOL

Ah, det är jobbigt att vara partyglad festivalbesökare. Igår var jag alltså på min första fest på nästan två år (ca 10 månaders graviditet och elva månaders amning). Jag, Markus, Jonas och Anja käkade här. Egentligen skulle vi grilla, men med störtskuren som kom stekte vi kycklingen i grillpannan istället. Jag drack två drinkar och en öl innan vi cyklade in till stan. Såg Sahara, minglade i Kittelfjäll-tältet, såg The Sounds, käkade festivalmat. En mycket trevlig, traditionell PDOL-kväll.

Men shit vad jag har varit seg idag. Hade glömt bort hur dåligt man sover när man druckit alkohol. Först vaknade vi vid halv åtta, men jag sa att jag nog behövde sova en stund till. Så vid halv elva promenerade vi med Hemi och tom barnvagn för att hämta vår bortleasade dotter.

Enligt rapport från farmor somnade Siri av sig själv strax före nio, lyftes över till farmors säng vid fyrasnåret och sov till - kvart över nio. Tolv och en halv timmars sömn!

Så nu har jag och Siri sovit utan varandra för första gången. Och det gick ju bra även för Sirimamman.

På Krokodiltorget

Markus och Siri hängde ut på Krokodiltorget igår och kollade in min kollega Dannes band Logjammin'. Då passade Sanna på att föreviga dem i PT:s fotobås.

Sjukdomsrapport: Damen har sovit lugnt hela natten, hade ingen feber i morse. Har sett lite blank ut i ögonen, men tempen stannar på 37,5. Så det verkar bli dansar och ler för föräldrarna ikväll.

Febersjuk gullunge

När jag och svärmor förmiddagspromenerade idag pratade vi om att Siris lillkusin haft lite feber efter första vaccinationssprutan. Då kläcker jag ur mig: "Siri har ju faktiskt inte varit sjuk någonting under sitt första år! Bara 38 graders feber en kväll."

"Peppar peppar", kommenterar svärmor.

Ni förstår vart det barkar, eller hur?

Väl hemma kom Hanna och Molly på förmiddagskaffe. Siri var ganska stilla i min famn, för ovanlighetens skull. Tänkte att det var konstigt att hon redan var trött igen.

När vi gick in tyckte jag hon kändes lite varm. Tog tempen. Som steg och steg. Till 39,8 grader. Hon blev alvedonad och lagd i säng och sedan åkte jag och Markus på trevlig 30-årsfest.

Får nu rapport hemifrån om att hon somnat trekvart på Markus bröst. När hände det sist?

Även om hon inte är supersjuk och även om hennes pappa finns där för henne så känns det fel i hjärtat att sitta på jobbet. Vad är en festivalspäckad lokaltidning mot en febersjuk gullunge.

hmmm ... Tourettes

Förra påsken läste jag boken "Värsta pappan" skriven av journalisten Ronny Olovsson. Då var han sportchef på Aftonbladet, nu tror jag att han är/snart blir vd för en reklambyrå i Luleå. Han har också skrivit pappablogg på Aftonbladet.

Både i boken och på bloggen har han pratat en hel del om knulltid. Det är ett av hans råd till föräldrar, att boka knulltid som man bokar tvättid - för att få till det helt enkelt.

Nu sitter han här på redaktionen, mitt framför mig. Lånar en dator, skriver krönikor till Aftonbladets Söndagsbilaga.

Och jag får en känning av Tourettes och vill bara ropa "Knulltid" så det ekar över redaktionen. Istället har vi en mild konversation om persikor och nektariner.

Kläder

Idag hämtade jag ut ett par sandaletter jag köpt på Ellos sommarrea. Med paketet fick jag (o)lägligt två presentkort, en på 200:- och en på 300:- som jag kan använda fram till sista december i år.

Den här jackan tycker jag är ganska söt, dock är dubbelknäppt jacka sällan snygg att ha öppen ...

More than words

Ord-relaterade saker jag retar mig på just nu:

Back-City
Svenska? Engelska? Svengelska? Ett gräsligt namn, som riktigt lyser om "oj, vad vitsiga vi var som kom på det!". Usch, jag måste alltid säga Back-City med ironi i rösten när jag ska åka dit och handla.

"Snälla, dela inte på oss. Vi har ju vuxit upp tillsammans"
Så står det på en skylt ovanför bananerna på Ica Kvantuns fruktavdelning. Från början fick jag alltid dåligt samvete av den där jädrans skylten, nu blir jag irriterad. Vaddå, om jag bara vill ha en banan då? Eller tre? Och vad anspelar den på med sitt "vuxit upp tillsammans". Syskon som vuxit upp tillsammans bor väl för det mesta på skilda håll som vuxna.
... men ååååååhh ...

Naturupplevelse i city

Härom kvällen var jag ute och rastade Hemi efter kvällsskiftet på jobbet. När vi närmade oss gården reste hon ragg. Eftersom jag varken såg djur eller människa släppte jag henne för att hon själv skulle få undersöka det hon inte gillade. Hon sprang bara en liten bit och nosade på en grå, taggit boll på gräsmattan.

Jajjemän, där låg en igelkott och kottade sig så mycket den bara kunde. Jag kopplade Hemi vid bron, hämtade Markus och på håll såg vi hur den långsamt vecklade fram huvudet, vädrade en stund och sprang iväg i värsta raketfarten.

Sovrutiner

Tjatar jag om sömnvanor? Tar jag ut segern i förskott?

Skitsamma. I natt sov skrotungen elva timmar på raken i sin egen säng.

Yes!

Fortsättning på historien

Historien kunde ju ha slutat där, när den förtvivlade kvinnan klev in i ambulansen och åkte iväg.

Men det gjorde den inte.

Igår när jag var ute på förmiddagspromenad mötte jag henne igen. Oj vad hon blev glad att se mig. Kindpussar och glada tillrop. Med sig hade hon en släkting som pratade litelite engelska. Vad som hänt fick jag inte klartecken i, men de bjöd mig på fika dagen därpå (idag).

Först kände jag mig lite tveksam och gruvensam, men har man lovat så har man lovat. Klockan 11 idag svängde jag och Siri in på deras gård.

Vi blev mottagna av kvinnan, den engelskspråkiga kvinna, och paret som bodde i huset (som båda pratar svenska).

Vad hade då hänt? Jo, det var faktiskt så enkelt att kvinnan, som heter Anita, hade gått vilse. Anledningen till att hon tecknade kors, sträckte ut tungan och visade att någon låg ner var att hon visste att hon bodde i närheten av kyrkogården.

Samma dag som jag "hittade henne" hade hon nämligen kommit för att hälsa på sin son med familj i Sverige (som precis fått barn).

Ambulansen hade kört runt med henne ett bra tag, bland annat hade de varit på kyrkogården och sökt efter någon sjukling. Tillslut hade de ringt polisen och kört henne till stationen. Där hade man i sin tur kontaktat en tolk per telefon och tillslut kunde sonen återfinnas. Hon hade både skämts och varit rädd. Dels för att polisen skulle vara elak med henne, eftersom hennes erfarenhet från polisväsendet grundar sig på turkiska erfarenheter, och dels för att det skulle bli dyrt. Dessutom tyckte hon det var hemskt att slösa bort deras tid.

Självklart blev vi bjudna på turiskt fika och kaffe. Siri blev tokförälskad i lilla lilla bebisen, som kommit efter åtta års barnlängtan och flera IVF-försök. Vi pratade länge och väl om både det ena och det andra. De tyckte att jag var en varmhjärtad person, och det var skönt att verkligen känna sig som en sådan för en stund.

Och Anita, hon har nu en tydlig adresslapp i jeansfickan.

Fråga

Bloggerfundering: i mina bloggerinställningar kan jag till exempel inte välja att importera en bild i sidhuvudet, jag kan inte heller välja annan färg eller annat teckensnitt som i de nyare bloggervarianterna.

Nån som vet hur det funkar om man tex vill ha en bild som sidhuvud då?

Åh vilken lördag

Alltså, vilken lördagskväll. Första gången jag drack mer än ett glas vin på nästan tio månaders graviditet och elva månaders amning. Ah, det var underbart.
Efter släktträff på eftermiddagen åkte vi hem och la Siri, som även denna kväll somnade fort utan mer än ett buhu buhuu (för syns skull) när jag la ner henne i spjälan.
Mamma kom för att barn- och hundvakta och jag och Markus cyklade till Bryggargatan och Magnus och Elias förlovningsfest. Trevligt folk, bra stämning, god mat, rolig introtävling ... så mycket bättre kan man inte ha det. Tror förresten aldrig att jag sett Magnus så fin som i går.
Så knappt salongsberusade cyklade vi hem och det kändes riktigt gött.

Inte blev det sämre av att Siri sov till strax före fyra, flyttades över till dubbelsängen och sov vidare till sju imorse. Metodandet och amningsstoppet verkar vara helrätt.

Fullt program

Enligt rapport hemifrån igår somnade donnan på en minut. Istället för att vakna elva, tolv på kvällen och vilja komma över till vår säng kallade hon inte på oss förrän halv fem. Då lyfte jag över henne och hon somnade om på min arm. Skööönt.

Markus var på Trästock och såg Marit Bergman igår och nu är han på dragracing. Själv har jag knäskurat köksgolvet, varit ute på prommis med tjejerna och lunchat med syster på stan.

Nu ska Siri sova medan jag duschar och fixar mig iordning. Sedan blir det kalas för hela slanten, först släktträff och sedan Magnus och Elias fest på Bryggargatan. Första kvällen på en graviditet och elva månaders amning som jag kan dricka mer än ett glas vin. Behöver jag nämna att jag ser fram emot det?

Call 911

Förmiddagspromenerade själv med flickorna idag, eftersom Markus tog sig an vår djungellika gräsmatta hemma.

Vid korsningen Nygatan-Kolmilavägen stannades jag av en äldre kvinna med bekymrad min. Som jag förstod det kom hon från Turkiet och pratade ingen engelska eller svenska. Med hjälp av teckenspråk berättade hon att någon var sjuk och behövde hjälp.

Men för ovanlighetens skull hade jag ingen mobil med mig. Det är konstigt hur hjärnan fungerar, för vid det här laget började jag känna mig lite förvirrad, svettig och stressad. Tänk om det var någon som höll på att dö? Och vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte bara gå vidare.

För ett tag sedan såg vi filmen "Babel" där en turist blir skjuten under en bussresa i Marocko. Jag greps av berättelsen och tänkte efteråt på hur det skulle vara att befinna sig i ett främmande land när ens käraste blev livshotande skadad, hur man skulle bete sig när det är svårt/omöjligt att få hjälp. Att inte kunna språket. Eller de sociala koderna.

Hur som helst, jag gick mot Maria Skräddare, som har ateljén i ett litet gårdshus, för att ringa därifrån. Knöt fast Hemi vid en lyktstolpe, men drog med mig sovande Siri i vagnen. För en bisarr tanke hade slagit mig. Försvarstanken. Tänk om hon försökte lura mig. Att hon i själva verket ville stjäla något. Men det enda jag hade att stjäla var vagnen med Siri i, för Humlan knycker man knappast med sig bara sådär.
Och i efterhand, eller kanske redan då, blir jag lite ledsen. Över att det är en tanke som kommer till mig i den situationen. Reflekterar över att jag också är indoktrinerad med medias skriverier och katastroftänkande.

Ingen finns i Marias ateljé, men när jag går ut på gatan kommer det ut en bil från en parkering. Stoppar den med myndig hand och ber att få låna hans telefon. Fingrarna skakar lite när jag slår numret, som jag slagit en gång tidigare - under betydligt mer dramatik. 112.
Pratar med en larmoperatör i Västerbotten, förklarar mitt ärende och säger att jag väntar med kvinnan på platsen tills de kommer.

Kvinnan förstår att hjälp är på väg. Hon gullar lite med Siri, som vaknat och visar upp sin en-tandiga prakt. Humlan sitter snällt vid stolpen och tittar på.
Flera gånger bankar kvinnan sig mot hjärtat, gör korstecknet och ser ledsen ut. Det känns som en evighet innan vi hör sirenerna (!). Kvinnan tittar på mig och frågar politzi?!, orolig för att jag misstolkat hela situationen. Men med hennes tecken visar jag att jag förstått att någon är sjuk.

Så kommer ambulansen. Kvinnan kliver in i framsätet för att visa vägen. Sedan vet jag inget mer.

Kvar står jag. Med hennes kindpussar och tacksamhet brännande på kinderna. Med en önskan om att jag förstått och handlat rätt. På mitt vänstra långfinger sitter en ring hon trädde på innan hon klev in i ambulansen.

Inspirerad av Mark Levengods finafina sommarprat, som jag lyssnat på i MP3-spelaren, tänker jag att det är så här jag vill visa Siri att världen ser ut. Den är fylld av missförstånd, oro, omtanke, kärlek till medmänniskor, glädje och sorg. Allt går i en cirkel, som en ring med tre stenar glimrande på framsidan.

Rundvandring, del VI

Jag tycker om vårt kök för att det inte har någon trång gång utan man lagar maten "i köket", jag kan inte uttrycka mig bättre än så. Stringbord och stolar från Mio. På väggen svartvita bilder av Markus som barn, fortfarande skelögd. Och väggfärgen är en historia i sig, vet inte hur många gånger vi var och blandade om färgen. I butiken skakade de tillslut på huvudet när vi kom in, sista gången sa färgmannen att han inte lämnade några garantier och att vi aldrig kunde köpa mer färg i samma nyans ... men nöjda blev vi.

Ena köksfönstret. Lampan, vars fot även lyser är arvegods från farmor. Radion köpte vi i Umeå.

Favoritkökshandduk.

Rundvadring, del VII

Fina köksgolvet med golvvärme. Mjukt som sammet att gå på, speciellt när det är knäskurat med såpa med vitpigment i.

Spisen var bytt när vi köpte huset, vi har satt in ny fläktkåpa i rostfritt och kaklat upp till taket, det är ganska högt i tak på nedervåningen. Samma kakel har vi kring diskbänken och i badrummet.

Skafferi och så Siemens/Posche-samlingen på bänken - kaffebryggaren, vattenkokare och brödrosten fick Markus i 30-årspresent. Speciellt kaffebryggaren är vi väldigt fästa vid.

Rundvandring, del VIII

Favoritfönstret i köket, som jag tittar ut genom när jag står och bakar. Inga gardiner eller annat krafs behövs, fönstret är ett smycke i sig.

Öppningen mellan köket och vardagsrummet. Eftersom vi inte har något skafferi har vi löst en del av förvaringen med öppna hyllor.

Välja mat efter vilken som har finast etikett, japp det gör jag ibland. Visst inte är jag ensam?

My Bernina-love

Jag hade tänkt bjuda på ytterligare ett rum i min rundvandringsserie, men det är för mörkt och regnigt för att foka ok bilder utan blixt. Istället ska jag nog umgås ett tag med min Bernina 1006, den här gången är det en reatröja för 15:- som ska modifieras.

Imorgon börjar jag om att jobba, jag vet inte alls om jag har lust med det. Börjar vänja mig vid ledighetsdagar, men när man väl loggar in på jobbardatorn brukar det kännas bra det med.

Annars har vi börjat träna Siri på att somna själv på kvällarna, enligt 5-minutersmetoden. Plus att vi haft vår första amningsfria natt. Men nu kommer Markus hem, så mer om det en annan gång.

Fika på Café 23

Fika på återuppstådda Café 23 idag. Har många fina minnen från stället, där vi hängt och fikat många gånger. Jag tänker på jag och min kompis Mia, på jag och Markus, nykära, på musikkvällar och poesiföreställningar. Deras mackor med jordnötskross var top of the line.

Nu har de åter öppet, hembakt fika och billiga våffor och toast. Perfekt som billigt lunchalternativ med lekvänlig uteservering.

Sommarledigt

Jag är ledig i dagarna fyra. Det är underbart och välbehövligt. Ikväll blev det sen pastamiddag vid uteplatsen, svalkande cykeltur med tjejerna och nu ska Siri sova, lite senare än vanligt. I kylen väntar två raspberry daiquiries. Det gäller att njuta av de lediga dagarna.

Att plocka ur

För tillfället är hon som en virvelvind. Smalbenen är fulla av blåmärken. Hon kryper, obehindrad av trösklar och annat strunt. Fort går det. Inga leksaker är intressanta någon längre stund. Istället ska det plockas ur. Besticklådor, kryddlådor, schampohyllan i toan, förvaringslådan i toan, hennes egen leksakslåda, väskor, korthållare och blöjlådan (på bilden). Allt är hennes att upptäcka. Allt är "My stuff". Det är fascinerade att se med vilken självklarhet hon hanterar världen.

Siris mor och far fördriver dagarna med att plocka in saker i lådor. Sällan har våra grejor varit så välluftade.

Lunch med sällskap

Stekte plättar med kanel och rivna äpplen i smeten och serverade med fruktsallad (päron, nektarin, mango, banan) och lättvispad grädde till lunch.

Markus har åkt ut till Långnäs, så jag ringde mina svärföräldrar för att få sällskap till lunch. Nu ska jag försöka skriva klart krönikan innan Siri vaknar och jag ska fara och jobba. Plantera ut en blomma, fixa mig i håret, skura köksgolvet, klä om kontorsstolen klart ... det är så mycket jag vill göra, men efter kvällsskiftet idag är jag ledig i fyra dagar!

I bokslukaråldern

Jag läser ju alltid. Jämt. Även om det ofta blir kortare stunder nu sedan lilla illbattingen började kräva uppmärksamhet, men boken följer med mellan olika rum hemma och i väskan till jobbet.

Förra veckan när vi följde med Mackan till biblioteket hittade jag Gardells Jenny, som jag varit nära att köpa på pocket, och Lotta Thells tredje roman i sin självbiografiska (?) triologi.

Anna Gavalda fick jag av Amanda för ett tag sedan, men den har jag sugit på eftersom Gavaldas förra bok var så underbart magisk.

Dotter önskas lånade jag av Emma tidigare idag, så den ska snart läsas.

Vederkvickande dag

Vi har haft en jättefin dag i Skellefteå med lunch på LillaMaris uteservering, kaffe och våfflor på Kyrkholmen med moster Lillan och en biltur längs minnenas allé. Mer om fina kvinnan som i släktmun kallas "moster Lillan" i lördagens krönika ... men jag kan säga att hennes formuleringar och livsglädje är vederkvickande.

Det har varit en tämligen hektisk kväll på jobbet, dessutom åkte direkt från Skell till PT så jag har inte ätit någon middag. Kombinerat med enbart fem timmars sömn börjar jag nu känna mig tämligen mör.

Hoppas verkligen att sötsnurran därhemma har tänkt sova mer i natt.

Rörlig bild att längta till

Humlan hummelhonung

Lilla ponnyn gillar inte de senaste dagarnas blötväder något vidare. Igår låg hon framför kaminen stora delar av dagen.

Livet har verkligen förändrats för Hemi (Humlan, Humlan Hummelhonung, Rutger Jönåker ... kärt barn har många namn) sedan Siris entré i våra liv. Första skillnaden var att hon flyttade ner och började sova vid fotändan i sängen när min mage växte och Siri började sparka på henne inifrån.

Hon har hela tiden visat sin "lillasyster" ett intresse, men det räcker med ett hej sedan är hon nöjd. Nu har ju Siri börjat krypa och hon å sin sida är mäkta kär i syrran. I förmiddags när jag kom in i vardagsrummet stod Siri på knä mellan hennes framben och lekte med hennes halsband.

När vi väntade barn pratade vi en del om hur man på bästa sätt kombinerar barn och hund och vi var överens om att det är viktigt att respektera hundens signaler. Men jag måste säga att jag känner mig oerhört trygg med Hemi och har så gjort hela tiden. Våra flickor har sovit middag tillsammans i dubbelsängen (nu är det dock slut med det sedan juniorskan snurrat ur bädden), de leker på samma golvyta. Siri leker gärna med Hemis få leksaker och Hemi bryr sig inte. Det finns dock några heliga regler, bland annat får man bara titta på på håll när hunden äter.

Hon blir fem år i november, vårt hjärtesnörp. Jag tänker ofta på hur mycket hon betydde för mig när Markus veckopendlade till Umeå. Sammetsögonen i kallfarstun när jag kom hem från jobbet, en varm hundkropp under täcket. Någon annans andetag när jag vaknade. Jag hade aldrig klarat den tiden så bra utan henne.

Hon verkar må bra på kortisonet som hon får varannan dag. Tassarna har fått vara ifred och annars tycker jag inte att hon kliar eller fäller något speciellt. Det är så skönt att hon får må bra.

Och som ni ser på bilden börjar hon bli lite grå kring munnen, Hubblo Bubblo.

Brahelg

Det har varit sköna, enkla ledighetsdagar. Samtidigt vill inte riktiga ledighetskänslan infinna sig när det bara regnar och blåser. Det känns overkligt att elda i kaminen i mitten (nästan) av juli. Idag har jag dessutom haft en tröttdag, trots att vi haft många nätter på raken med skönsovande dotter.

Blåbärspaj med Hanna, Johannes och Molly, tapas med Tomas och Terese är exempel på umgås i helgen. Vi har också sett "Stranger than fiction", bra film, gillar Maggie Gyllenhaal skarpt.

Kryp

Vi var tämligen ensamma på morgonpromenaden i spöregn. Nu håller vi oss inne och pysslar på. Hemi och Siri sover middag och jag känner att kaffetarmen börjar suga.

Med internet

Ledig i dagarna tre är jag. I dag har jag och Markus varit i Luleå på halvdagsshopping, inte för att vi lyckades speciellt bra. Jag köpte ett par solbrillor för 59,90 - likadana som jag haft men som pajjat och Markus köpte skarvsladdar på Clas Ohlssons ... men god lunch på Mat&Prat blev det.

Annars har kvällarna flytit på. Middag med Markus gulliga kusin Emma och grillkväll hos mamma och Janne har stått på schemat.

Regn mot fönsterrutorna är ganska skönt och nu väntar ett svalt sovrum.

Äntligen, äntligen har vi internet hemma!

Guld

Tre guldtillfällen senaste dagarna:

Hemkokt raberberkräm vid utemöblerna till lunch. Sol, dotter i upptäckartagen, hund i skuggan.

Delade en kall, kvarlämnad midsommaröl med sambon på trappen igår kväll.

Trevlig våffellunch med färska jordgubbar och gott kaffe hos Maria i dag. Lyx i vardagen.

Nyss & evigheter sedan

Tänk om Emma H

Jag minns när Emma Hamberg tog över Vecko-Revyn, det bådade liksom gått. Jag kommer också ihåg att jag gillade hennes Singel i stan-seriestrippar.

Jag kommer alldeles särskilt ihåg när jag läste hennes första roman "Mossvikenfruar". Lättläst, romantisk, rolig. Slutet, en förlossning i en långtradare, läste jag sittandes på uteserveringen på Kaffekoppen i Gamla stan i Stockholm. Det var en så fin dag och en skön stund i lugn och ro.

Nu är ju Emma Hamberg högaktuell med en ny roman, förmodligen är det därför hon medverkar i en massa tidningar för tillfället. Och egentligen gillar jag ju Emma. Hon verkar driftig och lycklig och hon har dessutom tagit hand om sin familj själv sedan hennes man drabbats av något virus och legat nedsövd.

När jag tänker på Emma tänker jag på gummistövlar, söta klänningar och stickade koftor.

Men, nu kommer men:net. Jag blir lite trött på hur perfekt sötslarvig hon hela tiden är i reportagen. Hon tar vad hon har hemma, men lagar ändå bästa maten. När flickorna har dåligt bordsskick säger de "Sol" när någon blir tillrättavisad för att de inte ska bli sårade.

Om jag skulle skriva om Emma skulle jag säkert falla in i mallen och skriva som alla andra, det är nog svårt att motstå. Kanske dags att sluta läsa glossiga magasin och börja läsa hennes bok istället ...

Lista

Nämn något som gjorde dig glad igår: Igår var en helt vanlig ledig lördag, så som vanligt var det mycket som gjorde mig glad. Kaffe hos Jonas och Anja, thaimat och film. Det som gjorde mig gladast var kanske att jag fick en squash-planta av Daniels mamma när jag och Hemi kvällspromenerade förbi hennes hus på kvällen.
Vad gjorde du kl 08 imorse? Sov, eller kanske halvslumrade medan Siri satt och lekte i sängen.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Valde fotbollsbilder med fotografen.
Det sista du sa högt? Då får vi nog ihop det! (till fotografen om uppslaget jag jobbar med)
Det senaste någon sa till dig: Dom ligger inne nu, Mari (samma diskussion som ovan ... den längre versionen skulle lyda "Bilderna ligger inne i systemet nu" ...)
Vad har du druckit idag? Kaffe, vatten, juice.
Vad var det senaste du åt? Äcklig färdigmat från Ica, utbudet är inte det bästa en Summer games-söndag ... Vi måste storhandla. Snart.
Vad var det senaste du köpte? En jeansväst på second hand.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vinröd på utsidan och vit på insidan (skumt nog). Sedan midsommar har också en ritad molnformad figur i barnhöjd tillkommit på det vita ; )
Vad är det för väder hos dig nu? Solig kväll. Ser det ut som.
Godaste glassmaken? Choklad.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jepp.
Sover du tungt? Både och. Sover mig igenom grannens starta-bilen-mitt-i-natten och tidig sophämtning, men vaknar när Sirre piper till.
Drömmer du mardrömmar? I perioder.
Trivs du med ditt jobb? Ja.
Favoritklädsel? Något jag känner mig lagom fin i. En bra dag känns tighta jeans som universalknepet för en lyckad outfit.
Favoritlåt just nu? Otroligt nog ingen speciellt just nu.
Vad ser du om du tittar till höger? Redigerarna, tomma kaffekoppar, berg med anteckningar och tomma Loka-flaskor.
Vad gör dig glad just nu? Blommorna och det ätbara i trädgården och min familj, alltid.
Vad ska du göra härnäst? Göra ut några sidor och cykla hem.
Höger el vänsterhänt? Höger.
Humör just nu? Flyter med strömmen. Helt ok med andra ord.
Favoritgodis? Lösvikt och choklad.
Kläder just nu? Anpassad till jobbet på sportredaktionen, jeans, t-shirt, hästsvans.
Sommarplaner? Jobba. Vill ha en mini-mini-semester med min sambo på fredag, skofynda i Luleå och lunch på Mat&Prat och så hoppas jag på en tur till stugan - för maximalt med ro i själen.
Hur många kuddar sover du med? En.
Spelar du ngt instrument? Det var ju det där med den gamla tvärflöjten ... men nej inte i dagsläget.
Morgon eller nattmänniska? Blir otroligt kreativ på kvälls- nattkvisten, men just nu behövs den tiden på dygnet till sömn för att orka med morgondagen.
Vad är viktigast för dig? Men det är väl saker som är viktigast för de flesta. Att de mina får må bra och utvecklas. Att jag får göra detsamma.
Är du kittlig? Ja.
Snarkar du? När jag är förkyld.
Stjärntecken? Våg.
Äckligaste insekten? Orkar jag inte lägga energi på att tänka ut.
Stökigt el välstädat? Välstädat.
Längtar du mest efter just nu? Någon god mat.