Hon har börjat hjälpa till, Siri. Och hitta egna lösningar. Tidigare idag när jag bakade satt hon på bänken och "hjälpte till". Smakade torkade aprikoser och la små doser bakpulver i några tomma burkar. En burk hade ett litet hål i locket, där prickade hon fint in en liten äppelbit.
Hennes strumpor hamnar ofta i facket på dammsugaren, där de små extramunstyckena egentligen ska vara.
Hon kollar helt enkelt var saker passar bäst, så nu är det väl en tidsfråga innan vi hittar något annat än en vhs i videon. Men jag gillar det, att se när hon funderar.
Ja... Saker och ting har onekligen en förmåga att hamna på konstiga ställen. För några veckor sedan hittade min sambo ett nagellack i... Ja, just det, videon.
Fantastiskt hur man nästan kan höra de små hjärnorna rassla av aktivitet! Vår lillfia funderar just nu så det knakar och försöker sig på ord i parti och minut. Oftast blir det bara pappa men de senaste dagarna har hon fixat ihop ett stadigt he-då (hejdå). Och hela mitt hjärta ler. Konstigt att så lite kan innebära så mycket...
3 kommentarer:
Ja... Saker och ting har onekligen en förmåga att hamna på konstiga ställen. För några veckor sedan hittade min sambo ett nagellack i... Ja, just det, videon.
Fantastiskt hur man nästan kan höra de små hjärnorna rassla av aktivitet! Vår lillfia funderar just nu så det knakar och försöker sig på ord i parti och minut. Oftast blir det bara pappa men de senaste dagarna har hon fixat ihop ett stadigt he-då (hejdå). Och hela mitt hjärta ler. Konstigt att så lite kan innebära så mycket...
Oj, oj, Soffan - jag bävar!
Nybliven, jag kan bara hålla med. Siri kom på hejdå-vinkningen för ett tag sedan, men först nyligen kom ordet ... låter dock mer som haaada!
Skicka en kommentar