Nya vägar, i det lilla

Att inte jämföra mig med andra. Att inte ta risker. Att låta det komma till mig.

Det är en del av min inställning till yogan. Så mycket i livet handlar om att jämföra sig med andra. Tider, vikter, vikt. I yogan försöker jag bara blicka inåt, och därigenom utvecklas. Ofta gör den att jag kommer närmare den person jag vill vara, den öppnar mitt hjärta, gör mig smidig. Luftad. Ibland gör den mig skör och gråtig. Och i går gjorde den mig så glad att jag high fivade med min make.

Jag försöker låta det komma till mig, genom andning och framför allt - genom att göra. Gång efter gång. Acceptera och känna små förändringar, som kanske inte ens syns till det yttre.

Huvudstående, som tidigare kändes helt omöjligt, som har tagit sin tid. Det har nu kommit till mig och jag är inte längre lika rädd att ramla över.

Och i går, en annan omöjlighet. En bakåtkullerbytta. Bara så där.


Förra året hade jag tänkt gå på löpskolning på Star i Bergsviken, men kom mig aldrig dit. Nu har jag pratat med en kollega om att besöka en klass till veckan. För att ha tekniken att falla tillbaka på när tröttheten tar över.

Så läste jag det här blogginlägget. Och i dag när jag sprang intervaller på Grisberget så lekte jag lite med fotisättningen. Och även där. Kanske en omärkbar skillnad för en utomstående. Men jag har tagit emot med hälen, om än aldrig så lite. En förbättring av tekniken, en större känsla av flyt.

Och så har träningen funnit nya vägar, i det lilla.