tisdag, december 06, 2011

När det genomarbetade får ta plats

Till och med jag måste glädjas. Det ligger äntligen snöflingor på marken. Och även om jag halkade i går morse och slog upp min sträckning i låret och gjorde illa svanskotan och bakhuvudet så är det vita välkommet.

Jag har nästan helt lämnat all träning utom yogan. Det känns rätt just nu, och jag försöker lyssna och lita till mig själv. Ikväll åker jag på yogakurs och syster min kommer och tar hand om våra tjejer medan maken gör sin första arbetsdag i Skellefteå. Det blev lite ändrade planer där, men det blir nog bra.

Just nu pausar jag och andas. Jag jobbar med 11 357 vackra och viktiga tecken som ska bli en artikel till på lördag. Och mitt i texten, som långsamt börjar andas och pulsera av liv blir jag avbruten. Min cykel, som jag ställt in långt under en trappa för att växlarna frusit, får absolut inte stå där. Den stör ordningen. Bättre att jag kör bil, släpper ut avgaser och måste lämna jobbet var tredje timme för att ställa om p-skivan. Misshandel och kränkningar i min text och en cykel under en trapp, kontraster i livet. Jag andas och försöker släppa det.

Tänker på inspirationsföreläsningen med DN Söndag-reportern Ulrika By på högskolan, som jag lyssnade till i går. När de gjorde om DN sist ökade de längden på sina personporträtt, från 10 000 till 20 000 tecken. Deras reportage är 30 000 tecken långa. När vi skriver långt närmar vi oss 5 000 tecken. Det känns fint att det långa, genomarbetade, eftertänksamma får ta plats. Att vi behöver det i våra liv.

3 kommentarer:

Anette sa...

Det känns alltid fint att läsa dina ord.Besöker gärna din blogg och har så gjort länge.
Har själv börjat blogga efter min "förmåga" och har mer börjat förstå kontakten med de som faktiskt tar sig tid, och dessutom återkommer till bloggen, det är roligt att få en och annan hälsning ibland.
Tycker om din blogg :)

Unknown sa...

Å vad jag gillar dina inlägg :)

Kram!

Mari sa...

Anette, tack för din fina kommentar. Känns fint att få just en sådan dag, eller tid, när jag känner mig osäker på bloggen. När den driver omkring lite utan plan, när den bara är. Ibland tänker jag att jag borde nischa den, välja mer, men just nu vill jag inte. Den får vara som den är. Stor kram till dig!

Å, Live a lot, tusen tack. Jag som inspireras så mycket av dina bilder och texter. Glad : ) Kram på dig!