Finaste

Humlan, i ena stunden pigg som en niomånaders valp. I andra stunden en nioårig tant. Sur för att hon inte får gå i upplogade spåret mitt i vägen och halka, utan måste gå i tunt snölager vid vägrenen. Som söker närhet om kvällarna. När hon är riktigt mysig ger hon tillåtelse att man får klappa henne på rumpan.

Lunch

Dagens lunch. Morot och zucchini i spagettiform med mandolinen och "sås" på cashew, kokosfett, curry, gurkmeja, äpple, citron och russin. Lite sallad, noriflingor och groddar på det!

Matkasse / Raw food-style

Jag fick ett nyhetsmejl och tänkte testa. Till luncher och som grund till mina och Siris självmiddagar.

Raw food-matkasse för två personer.

"Våra kockar har valt ut raw food rätter som inte är svåra att tillaga eller behöver någon speciell utrustning. Vissa saker som kräver viss utrustning har vi redan gjort klart och lagt med i kassen.

Raw Food matkassen underlättar för dig som vill äta en varierad näringsrik raw food meny som är väl sammansatt av ekologiska grönsaker och produkter ifrån oss."

Nästa veckas meny ser ut så här:

Dag 1 - Gazpacho med örtkrutonger tillsammans med frökex & örtost.

Dag 2 - Spicy ingefärsmarinara & shiratakinudlar.

Dag 3 - Raw eko falafeltallrik tillsammans med stark & mild sås. Säsongens salladstillbehör.

Dag 4 - Paprikor fyllda med valnötsfärs & säsongens grönsaker. Röd salsa & salladstillbehör.

Dag 5 - Pizza med pesto & marinarasås. Inläggningar & vitkålssallad med italiensk salladsdressing.

I kväll har vi ätit extra god middag, helgerna har blivit lite annorlunda och på ett sätt förskjutna sedan Markus bytte bransch, så nu har vi familjehelg söndag och måndag. Lyxigt att komma hem till dukat bord med allehanda godsaker! Och nu, söndagsfilm. På en måndag.

Hello sailor

Prövar second hand-inköpt klänning. Tittar på bilderna. Jo, jag tror att jag gillar den. Med helsvarta strumpor, raggsockor och Dr Martins till så kan det funka.

I grått

Dagens gråa. Traderaköpt linne från Odd Molly, kavaj från H&M:s barnavdelning, Buddha-halsband med grå pärlor och så mitt bruna second hand-bälte som bär upp hela garderoben för tillfället.

Men nu, nu sitter jag här, mätt efter middag på quornbitar i sås av curry och krossade tomater samt raw blomkåls-cous cous, iklädd fleecetröja och mysbyxor.

3 x inspiration

Bilder jag inspireras av just nu.

Hur en gammalsängbotten blir installation och anslagstavla. Hur lampan är fäst i taket och lättheten i fjädermobilen.

Fint, en torsdag i januari.

Elden

Vår bästa investering i husväg är kaminen. Det är något speciellt med värme från en kamin. Sedan är det vackert också. Om hösten och våren eldar vi bort fukten om morgnar och kvällar. Och denna vinter har vi fortfarande inte behövt slå igång värmen i huset.

Många helger tillbringar jag till stor del framför brasan. Pysslar, läser dricker kaffe, ser tv, handarbetar och spelar spel.

Den här bilden visar både hur fin ved kan vara och hur fin en drömkamin är. När jag försöker hitta minus kommer jag bara fram till att man inte ser flammorna på samma sätt.

Nu funderar vi på en vattenmantlad kamin. Maken har funnit dessa alternativ och jag tycker om den. Vet också att jag sett en bild där golvskyddet framför kaminen var en svetsad kant fylld med småsten. Hittar inte bilden, men gillar verkligen idén. Kanske ett projekt inför nästa vinter.

Yogibröd

Recept / Yogibröd

Ingredienser

1/4 paket jäst
1 tsk honung
3 dl ljummet vatten
3,5 dl hirs- eller boveteflingor
0,75 dl finhackade, torkade aprikoser
300 g kokt, skalad, kall sötpotatis
2,5 dl vatten
2 dl solrosfrön
1 dl linfrön
0,75 dl sesamfrön
2,5 dl boveteflingor
3 dl majsmjöl (hade inte, tog pofiber och bakepro istället)
Kardemumma
0,5 msk salt
1,5 msk olivolja

Gör så här

Smula jästen och rör ut med honung och vatten.

Tillsätt hirs- eller boveteflingor. Låt stå ca 1 timme i rumstemperatur i plastad bunke.

Lägg allt i en degblandare eller matberedare (använder du matberedare, tillsällt inte aprikoserna förrän i slutet) och tillsätt övriga ingredienser (mosa sötpotatisen innan). Kör cirka 10 minuter på medelhastighet.

Sätt ugnen på 100°C.

Fördela smeten i en smord brödform. Grädda brödet 50 minuter.

Pensla med olja och strö ev över sesamfrön.

Höj därefter ugnsvärmen till 175°C och grädda ytterligare 40 minuter.

Fri från gluten, laktos,mjölkprotein och ägg.

Foto: Ica

Finaste Laleh

"Jag hör hur de ska låta i huvudet och är egentligen mer trogen låtarna än jag är trogen mig själv och min image. Låtarna har en tydlig vilja som jag vill fullfölja, om jag skulle ändra på dem så att de bara passade med vem jag är så skulle de inte bli sig själva. Istället förändras jag utefter det som jag skapar."

Här finns min recension av Lalehs "Sjung".

Nytt hemma

Efter ett antal telefonsamtal och en bytesprocedur som tagit en månad att arrangera står det äntligen på vår gård. Ett fantastiskt plåtskåp, som dessutom kommer att rymma oandade mänder pyssel.

Herrarna på sista anhalten tyckte att de bytte upp sig när de fick en nyare varit och skakade på huvudet när de hörde att jag inte skulle måla om detta.

Konstigheter, enligt dem. Finheter, enligt mig : )

Huset för mig själv

Jag har haft huset fullt med fina, lekande flickor i dag. Och trevligt spontan-kaffe-besök.

Jag har bakat bröd, hängt upp tavlor, serverat mellanmål och städat.

Men en timmes andningspaus vid middagstid var skönt.

Vid halvsju-tiden promenerade jag och Hemi genom snöfallet. Jag åt middag och drack vin tillsammans med min svärmor och svärfar.

Siri stannade kvar för översovning med sin kusin. Och Markus jobbar. Så jag och Hemi har huset för oss själva. Hon har redan slagit sig till ro i dubbelsängen.

Och jag, jag ska snart krypa ner i renbäddad säng. Jag har ställt väckaren till imorgon bitti. Då tassar jag upp, drar på mig löparkläderna och springer en runda.

Sedan frukost med fruktsallad, hembakat bröd på sötpotatis, linfrön, boveteflingor och torkade aprikoser - toppat med en avokadokräm med olivolja och parmesanost. Och en stor kopp kaffe.

Det är helglyx för mig.

Träningsredskap

Jag har tänkt om lite, eller tänkt nytt lite, när det kommer till träningen. Morgonyoga före klockan sex. För det mesta bara solhälsningar, någon gång den stående serien och ytterligare färre gånger så långt som jag gör i första serien. Egentligen utan krav, mer en prövotid för att vänja kroppen vid morgonyoga.

Och så funderar jag på att säga upp mitt Korpenkort. Jag har tränat där så länge. Jag gillar det. Jag underhåller mina resultat. Men samtidigt ... ja jag vet inte.

Istället tränar jag nu enligt hemsidan Bodyrock.tv. Crossfitpass på 12 minuter, och så lite uppvärmning på det. Effektivt och enkelt. Och hemma. Därav bilden ovan. Hopprep, en matta, en pall, en väska som agerar tyngd. Så mycket mer krävs inte. Har också bytt ut väggklockan mot en gymboss-app i telefonen. Smidigt.

2 x fint på mitt skrivbord

Precis så. Två gånger fint på mitt skrivbord på jobbet i veckan. Lalehs nya att recensera, i fin box och allt och en fin kommentar från en kollega.

Lager

Spetsar, mohair och ett gammalt second hand-skärp. Och raggsockar och armvärmare. Lager på lager. Varmt.

Men faktiskt. Det är lagom kallt ute just nu. Jag fryser inte alls som förra vintern då temperaturen konstant låg på minus tjugo.

Tjejerna sover, jag är skönt trött. Ska laga en söm, noppa en kofta och dricka te.

Och ikväll ska jag lyckas med att lägga mig tidigt.

Helt oglamourös tisdag. Och jag gillar det.

Lördag

Både torsdag och fredag har vi ätit middag med släkt och vänner, jag och Siri. Det har varit fint och mysigt. I kväll har vi dinerat ensamma, eller sminkdockan hade visst tagit Markus plats vid bordet. Han är efterlängtad här hemma, både av mig och lillan.

I morse ringde väckaren tidigt. De stående positionerna på yogamattan och sedan iväg på möhippa. Den blivande bruden anlände i en ambulans med discokula och hög musik. Sedan åt vi hotellfrukost och tog oss vidare mot Räddningstjänsten, där hon fick bevisa sin fysiska färdighet med ett brandmanstest. Efter lunch avlöste jag maken hemma, som åkte mot jobbet.

Jag och Siri har fikat på stan, byggt en pusselboll och medan jag tränade så dansade hon lös i vardagsrummet. Jag älskar att se henne dansa, så fri och glad. Jag dansade med henne en stund innan vi gick upp och la oss.

Så nu sitter jag har med en kopp te. Det blir bra med söndag i morgon, hela familjen. Samlade.

Detaljer

Siri är på ridstallet med vänner och Markus jobbar. Jag ska åka hem till Humlan. Hon kommer att ligga på sängen under täcket och muttra sådär så jag undrar om hon är grymt belåten eller något missnöjd. Jag kommer att städa min garderob.

Jag ser i stjärnor

Jag hyser någon slags nyfunnen vurm för stjärnor och vill sy på stjärnapplikationer på mest allt. Får nog sätta mig på händerna för att inte överdosera.

De stora golvkuddarna som jag köpt på loppis har fått stora jeans-stjärnor, klippta ur en jeansklänning. Också den köpt i andra hand.

Har en plan på mindre stjärnkuddar i hallen, matchat med något randigt. Och en jeansväska - med en stjärna på. Sedan får jag nog hejda mig!

Tidigt

Det är tidig torsdagsmorgon i mitten av januari. När klockan ringer före halv sex tassar jag upp, dricker vatten och tar morgonpromenaden med Hemi. Jag tänder en eld i kaminen och rullar ut yogamattan. Det knakar och knäpper i ryggen när jag gör mina tio solhälsningar och några avslutande asanas.

Ett av mina mål för 2012 är nämligen att ge yoga om morgonen en chans. Jag tänker att, för att orka, får jag tänka om på dagarna. Kliva upp tidigt. Lägga mig tidigt.

Kroppen var något stel och motvillig, efter nackspärr och ryggskott. Sedan förstärker den tidiga timmen den känslan.

Men jag kan förstå poängen med att starta dagen med yoga. Hur ren och opåverkad av allt yttre man är. Ingen mat i magen. Inte tänka så mycket, bara göra.

Sedan har jag ätit min frukost i lugn och ro och är på väg till jobbet. Tidigt. Resten av familjen sover. Men så backar jag oförsiktigt. Och kör fast. Inte mycket, men tillräckligt för att däcken bara spinner.

Så nu har jag tagit av mig dunjackan igen. Jobbar hemifrån, till dess att maken vaknar och kan putta på.

Så kan man också börja en torsdag. Mitt i januari.

Andra sidan helgen

Julen är bortstädad. Inte på det där grundliga, tvättade, dammtorkade sättet. Men ändå. På bordet står en urdrucken whiskeyflaska i väntan på en ljuskopp. Blir fin som ljusstake, tycker jag.

Med ryggen och nacken är det bättre. Mycket bättre. Jag nyttjade ett presentkort på massage jag fick när jag fyllde år och där föll mycket på plats. Inte bara muskulärt. En enkel fråga som nystade upp mycket inom mig och fick mig att se riktningen för 2012. Fint så.

Trettonhelgen flyter mest ihop till en dimma, men fredag kväll minns jag.

Jag har masat mig upp ur sängen och ska laga sen middag till mig och Siri (Markus jobbar). När jag rensar lax går en huvudsäkring. På med täckbyxor och dunjacka (allt går i slowmotion). Pulsa i djupsnön till andra sidan huset, där säkringsskåpet sitter. Försöka få upp det. Nehej, det har fryst ihop. Pulsa in. Flytta vattenkokaren till ett uttag som fungerar. Koka upp vatten. Pulsa tillbaka. Med vattenkokare. Hälla över skåpet, öppna, byta säkring. Pulsa tillbaka.

En halvtimme senare. Vi sitter och äter middag. Huvudsäkringen går. Igen. På med täckbyxor och dunjacka. Runt huset. Skåpet har frusit igen. In. Flytta vattenkokaren. Ut med vattnet, hälla, byta. Ringer till Markus för att rådgöra, han har inte tid att prata och trycker bort samtalet. Pratar med pappa i telefon när jag hör illtjut och gråt inifrån. Siri har ramlat från soffan och slagit i huvudet.

Nåja. Efter det gick det ingen fler säkring. Inte min heller, jag fick le mitt i eländet.

Och på lördagen kände jag mig så pass mycket bättre att jag och Siri kunde ta bussen till Skellefteå, för att äta en sjurätters middag på Bryggargatan. Hon åt sig igenom menyn med god aptit. Jag med. Sedan somnade hon i barnvagnen och vi stannade kvar i grannstaden över natten. Skön slö söndag, dock med mycket illamående och yrsel från nacken.

Men nu. På andra sidan helgen. Mjukare, varmare, gladare. Inte lika ont.

Ryggskott och nackspärr

Onsdag morgon på jobbet. Står och pratar med nyhetschefen när jag känner hur allt i kroppen liksom krampar ihop och fryser till is. Jag kämpar en stund innan jag inser att det är dags att åka hem.

Samlar ihop någon slags värdighet och går sakta till bilgaraget. Bäddar upp med handskar och sjal mellan nackstödet och nacken och kör i 20 km/h hem. Får hjälp att ta av jacka och skor. Sedan dess har jag legat i sängen. Första dagen med hjälp att kunna sätta mig upp. Andra dagen med skjuts till naprapaten för hjälp. Tredje dagen i dag. Jag har varit uppe, säkert en halvtimme åt gången innan jag måste vila ryggen.

Och även om det gör så ont att orden och talet liksom fastnar i kroppen så känner jag liksom mycket. Även om det på ett sätt är som att tankeverksamheten inte riktigt fungerar fullt ut. Men det är ryggskott och nackspärr, inte någon livshotande sjukdom. Och även om jag aldrig varit så dålig så kommer det att gå över. Och det är mer sällan jag har ont nu än tidigare.

Jag har sovit, vilat, bläddrat i kataloger och pausat för mer vila. Jag har lyssnat på Vinter i P1 med fina Mia Skäringer och jag har sett en film. Jag har stretchat försiktigt och försökt äta lite. Något trycker, så jag är snurrig och illamående, lite godis klämde jag dock ner när mamma kom med det i går ...

Markus jobbar, intensivt, hela helgen. Men farmor och farfar har hämtat på förskola, de har gett middag, promenerat hund, kommit med värktabletter. Och mormor och moster har också varit här med mat, omtanke, vetevärmare och kärlek. Det är fint att vara omgiven av värme, och lätt att ta emot hjälp när man är så dålig att man inte klarar sig själv.

Siri är och åker pulka i snöfallet. Jag ska i stilla mak åka till jobbet och köra ut mina Helgsidor. Vila på jobbsoffan och handla lax, till kvälls önskemåltid enligt dottern.

Vi pysslar, vilar, kramas - och är frustrerade emellanåt.

Men med så mycket omtanke och kärlek som slingrar sig runt min ryggrad, som värmer mig, kota för kota, som gör mig stark och hel. Då kan jag inte bli annat än bättre.

Årssammanfattning 2011

ÅRETS PROJEKT: Kroppen, kanske. Träningstiden 2011 uppgick till 13 025 minuter eller drygt 9 dagar. Jag deltog i min första riktiga yogaworkshop och tyckte det var underbart.

ÅRETS HÄNDELSE: Är väl det pärlband av händelser som sker mest hela tiden. Guldkanten på vardagen. Det känns redan som om det skett för länge sedan. Men den dagen jag fick min ansökan om grishormon godkänt efter en halvskum resa till Järna - det var en stor händelse. Och en seger.

ÅRETS RESA: Visst önskar jag att pengarna skulle räcka till fler resor, längre bort resor. Men det finns i framtiden, det är jag säker på. Vår semester i Stockholms skärgård, med favoriten Sandhamn var fantastisk. Men mest minns jag en natt på stugan i Skellefteås skärgård. Två vackra flickor som dansar fritt under natthimlen. Långhåriga och fria i sina själar. Kullerbyttor, duggregn och piruetter.

ÅRETS HURRA: För alla människor runt mig. För att det finns de som älskar, fångar upp. De som hjälper, tänker, assisterar. Årets hurra till alla er. För kommentarer, här och via mejl. För sms, telefonsamtal och möten.

ÅRETS SLIT: Förra året skrev jag såhär: "Knäproblemen, som visade sig bero på min Levaxinmedicinering. Läkare, ovilja, Pronaxen, kortinsonsprutor. Resan är inte slut, men nästa vecka åker jag till Järna för att ansökan om en medicin som benämns torkad svinkörtel. Att ha ont i vardagen, att vakna om nätterna av smärta - och framför allt att inte kunna yoga och springa har varit mest slitigt. När jag står på yogamattan eller knyter på mig springskorna blir jag till fullo mig själv."

Det blev ju bra. Väldigt bra, när jag fick byta till grishormon. Men kroppen är fortfarande dålig. Jag hoppas att jag skalar av lager på lager av gammalt ont, för att komma igenom som en helare människa. Resan fortsätter.

Ett annat slit var ovissheten, den som de flesta av oss måste lära sig hantera när människor de älskar är sjuka. Det är kanske årets största slitighet. Men just nu vilar vi i nuet, och nuet är bra.

ÅRETS PLAGG: Traderade på mig några fler Odd Mollys och försöker tänka kvalitet, istället för kvantitet. Mina vinterskor, de bebissköna Manitobah Mukluks är kanske årets plagg. Fast de är skor.

ÅRETS KÖP: Den vackra, fina Mac:en som jag skriver på nu. Förutom att ha gjort surfandet och bildfixandet roligare så ser vi allt mer på datorn. Drar skärmen närmare sängen i gästrummet uppe. Kollar dokumentärer, play, tv-serier. Mysigt. Och nära mina tjejer när jag är ensam hemma. Gasspisen kvalar nog också in som årets köp. Så mycket roligare att laga mat. Faktiskt.

ÅRETS BOK: Det går ju aldrig att utse en. Men främst håller jag nog "Det broderade hjärtat" av Carole Martinez. För språket. För den sällsamma historien.

Frasquita Carasco växer upp i den andalusiska byn Santavela och blir en sömmerska med magiska krafter.

Med hjälp av sin synål kan Frasquita återskapa vad som helst och göra det levande: Blommorna på hennes brudklänning vissnar av bybornas avundsjuka blickar; madonnan i kyrkan får ett sidenhjärta som slår; hennes makes röda stridstupp lappas ihop, fjäder för fjäder; den upproriska lantarbetaren Salvador får sitt svårt sargade och sönderslagna ansikte ihopsytt så att han blir än vackrare efteråt.

Linda Olssons "Det goda inom dig" håller jag högt, liksom böckerna om löpning "Vad jag pratar om när jag pratar om när jag pratar om löpning" av Hariku Murakami och "Born to run - jakten på löpningens själ" av Christopher McDougall.

ÅRETS FILM: "True grit" för den sköna hårdkoktheten, "Fish tank" för socialrealismen, "Cornelis" för känslan och "Miss Potter" för att det är den där perfekta filmen som både ger en bra känsla, glädje och en djupare kunskap.

ÅRETS MUSIK: Nä, jag har nog inget bra att komma med här. Gillade Anna Ternheims duett på hennes senaste platta. Annars känns det som om jag mest Youtubat "Meditation music" för att få skrivro.

ÅRETS SORG: Det är försommar. Jag går i en korridor och får koncentrera mig för att kunna andas. Allt jag vill är att fly. Att vända om. Men det är inget alternativ. Jag fortsätter gå, jag fortsätter andas. Och det går så bra det kan gå. Andrum kommer. Just nu är det lugnt. Egentligen känns det inte helt bevkämt att lista årets sorg, men barnlängtan är en slags passiv sorg. Jag vill inte låta den komma upp i dagen allt för mycket. Jag njuter av det barn jag har, och hoppas att det ordnar sig med resten. Kanske 2012 är vårt år?

Förlora sikt

Jag grämer mig lite för att jag startade det nya året med två klagoinlägg. För trots allt trubbel med kroppen, så känner jag mig förvånansvärt lätt i sinnet. Det är inte så tungt att kliva upp om morgnarna och jag längtar till dess att jag kan stå på yogamattan igen.

Två saker är väldigt starka för mig 2011.

Jag har på riktigt upplevt den där nära vänskapen. Den som bara är. Den, där man finns för varandra, i vardagen. I det lätta, och i det svåra, hela vägen igenom. Det har varit mig förunnat, att ha en sådan vän vid min sida under mystiska läkarresor och svåra Umeåtider. Jag är lyckligt lottad.

Jag känner mig också inspirerad och stolt över min man. Som vågade utvecklas, som vågade förlora fotfästet. Ta steget. När jag såg honom, lite på håll, under juldagen, uppdagen med en dialog. Då tänkte jag. Å, vad han är snygg och fin. Tänk att det är min man.

Den fina bilden ovan kommer från Etsy.

Tisdag morgon

Började denna tisdag med att pulsa runt i snön med Hemi på morgonpromenad. Hon uppskattade det föga. Sedan skottade jag mig mellan ytterdörren och bilen, sopade den med piassavakvasten, gungade mig ut på vägen och kryssade mellan snödrivorna till stan.

Låg på britsen hos naprapaten halv åtta. Låsningar i nacken, domningar i armen, tryck över bröstet, ryggskott - fast mellan skulderbladen. Passade på att svimma litegrann, först försvann hörseln, sedan började det snurra och sedan blev det svart. Lite kallsvett på det så var jag i hamn. Några knakningar och återbesök på torsdag.

Efter det har jag suttit i bilen i ett kallt garage och gråtit. Jag mår illa, har börjat behandla med värktabletter. Och klockan är bara strax efter åtta. Vart ska denna dag sluta?

En sak vet jag dock. Plogkarmen får bli kvar till Markus kommer hem i natt.

Nej det är absolut inte vad det ser ut som

Jag funderar på min årssammanfattning och har läst tillbaka lite i tiden. Och jag tror att 2011 på något sätt har varit de kroppsliga problemens år.

Bilderna ovan är kanske lite knäppa, jag tänkte på det när jag, Siri och Pierre fotade oss i Photobooth i dag och den övre bilden låg längst fram. För man kan lätt tro att det är gravidbilder. Men det är min ont-i-magen-bild. För att jag ska komma ihåg hur jag verkligen ser ut när jag har ont i magen. Inget tillgjort och utspänt, bara ont. Och så en referensbild från i dag, som är en hyfsat bra dag. Gräsligt och plågsamt är det.

Jag har dessutom resignerat och bokat tid hos naprapaten. Mina ryggproblem, som gav sig till känna vid lucia gör mig ont och nu begränsar det mitt livsrum. Så naprapat i morgon, massage nästa måndag och sedan hoppas jag på ett sinnesutvecklande 2012, där jag inte känner mig så fången i kroppen.