Siri

du ger mig.

vingar.

Pysslat i sjukstugan

Jag och Siri har spanat efter ett hårband som - till skillnad från hennes diadem - faktiskt håller undan håret från ansiktet.

När vi inte hittade något fint i butik virkade jag ett.

Siri gillar särskilt pärlan i blomdekorationen. Den har jag på nåder tagit från hennes halsbandstillverkning.

När diademet var klart skulle Jojje såklart få en väst i samma design. Senare sydde vi även en rosa klänning i krossad plysch till honom att bära under västen.

Fina blev de, är de, båda två!

Usch

Siri har sovit hos mormor, jag och maken ligger i varsin soffa och ser på Nyhetsmorgon på TV4. Arbogamamman, som förlorade sina båda barn, har skrivit en bok och berättade om livet efteråt.

Vad är en förlorad hotellhelg jämfört med det, konstaterar maken. Och jag kan såklart inte annat än att hålla med.

Men nog svider det. Den nyinköpta finklänningen blev oanvänd. Alla möten omötta och alla samtal otalade. Spa-känslan förblev en dröm och middag och hotellnatt likaså.

Istället har vi spenderat helgen i magsjukeland. Jag är fortfarande ontig i alla leder, magen är paj och kroppen tröttseg.

Lite bittert, jo det känns det allt.

Pyssel

När jag såg numret på mobildisplayen förstod jag.

Och visst var det så.

Magsjuk och eländig flickstackare att hämta på förskolan.

Siri har varit hemma med sin pappa idag, medan jag varit på intressant föreläsning i Luleå, ätit lunch med två kollegor samt varit på ytterligare ett inspirerande jobb på eftermiddagen.

I morgon stannar jag hemma med Siri, som börjar vara rätt pigg nu, så för tillfället sitter jag uppe och ska skicka in lite material mejl-ledes för att mina Helgsidor ska gå att få ihop.

På min önskelista i morgon står inhandling av ett garnnystan, känner att det kliar i virkfingrarna och det var länge sedan.

Siri har sin vana trogen pysslat de luxe i dag. Hon skapar av allt möjligt, återanvänder, klipper, limmar och målar. Det är underbart att se henne ta för sig så självklart. Överallt i huset ligger halvfärdigt pyssel.

När pysslet börjar ta över livet försöker jag se det från den ljusa sidan.

- Siri, vad roligt det är att du är så kreativ!
- Mamma, jag älskar när du pratar så fint till mig. Det är så trevligt! svarar hon.

I morgon stannar vi hemma och kurerar.

Gissar att det blir ett antal pyssel gjorda!

Vardag

En fin helg med födelsedagsfika fortsatte i ledig måndag. Fyraårskontroll för Siri, mysig lunch och "Prinsessan och grodan" på dvd blev en fin start på veckan.

Just nu kämpar jag både med håravfall och onda knän som väcker mig om nätterna, men det ska bli bättre.

Ser fram emot sushi på fredag och Haparanda och hotellnatt på lördag.

Gott och blandat

Jag är nykär i björk och känner mig åter som Ernst när jag
pysslar på. Den här bilden har jag tagit till morgondagens tidning!


I helgen vintrar vi. Studsmattan ska plockas ihop och kohuden på
verandan tas in. Istället har vinterfällen flyttat ut tillsammans med ljung.


Mitt sköna linne från Rosemunde i silkeskvalitét vill jag helst bära
varje dag nu. Men det jag tänkte tipsa om är kjolen. Inget märkvärdigt
i sig. Stickad kjol från Gina Tricot för 99 kronor, men den värmer
superskönt om rumpan och låren! Toppen för alla frusna.

Pizza och vintring

Dags att ta helg nu! I kväll väntar köpespizza och (förhoppningsvis) rödvin hos mina svärföräldrar.

Resten av helgen spenderar vi hemma. Vintring av trädgård (och dubbdäck på cykeln - i går cyklade jag omkull med cykelkärra och barn och allt) och födelsedagsfika är tankegångarna.

Skönt att bara vara hemma, nästa helg åker jag till Haparanda. Birgitta på Kuriren som gjorde inredningsreportaget hemifrån oss har skrivit om bloggträffen - när jag ser bilden saknar jag mitt långa hår!

Ett år senare

Sovrummet första morgonen vi
sov hemma efter renoveringen.

Sovrummet med samma murstock ett år senare.
Tycker om den råa, avskalade känslan.

Madrasserna på golvet, men så härligt
det var att sova hemma.

Sovrummet idag, fortfarande enkelt. En bygglampa
hänger i fönstret på prov. Sängkläderna förvarar vi i
resväskorna. Enkelt, svalt och luftigt gör att vi sover gott.

Burspråket första morgonen. Fönsterbrädorna
ligger invirande i en filt bakom bordet.

Köket idag. Köksbordet har blivit vitt. Några fönsterlampor,
ett olivträd och ljusstakar har tagit plats. Jag försöker
med gardiner, men det känns aldrig rätt.

Efterlängtade kylen och kaffebryggaren fort på plats.

En liten omgjord köksö har flyttat in. Bra att rita vid och baka på.
På ena kortsidan har Siri konstutställning eftersom
teckningarna inte längre får hänga på kylen!

I går fyllde jag år. Det betyder att det är ett år sedan vi flyttade hem efter vår utbyggnad. Efter många dagar inhysta hos vår vän Marcus L packade vi ihop våra saker. Familj och några vänner på fika i inflyttningskaoset. En tavla jag fick då, har jag äntligen hängt upp på en vägg just idag. Det känns rätt!

Minns den där första morgonen hemma, i "nya" huset. Magiskt att tassa runt och känna. Så nytt och ändå så hemma.

Jag tog några bilder den där första morgonen för ett år sedan. Tog några snabba foton på samma platser idag, i dåligt eftermiddagsljus visserligen, men kul att se ändå.

Önskan

Sedan jag fick ont i knäna och armbågarna den här svängen har jag sett det med tillförsikt. Nu vet jag vad det kommer av och vad jag ska göra för att bli bättre.

Jag har hållit hakan högt och försökt hitta alternativa träningsvägar för att inte tappa.

Men ikväll på yogamattan hann det onda ifatt mig. Det går inte längre med solhälsningar och stående positioner. Allt gör bara ont ont ont, dåligt ont. Det gör ont att sova, att cykla till jobbet, att gå upp till fikarummet.

Jag försöker hitta inre frid att acceptera, inte gräva ner.

På onsdag fyller jag 32 år år. Det jag önskar kan ingen uppfylla.

Men jag önskar såklart att jag slipper ha ont.

Fin och kalasig

Två kalas står på Siris agenda idag. Nu är det bara en timma kvar, Siri tog på sig klänningen för flera timmar sedan.

Paketen ligger inslagna i hallen. Ytterkläderna planerade.

Som hon är redo!

Veckan

Jag har gjort några jobb med Sanna i veckan och det resulterar ofta i bakom-kulisserna-bilder, det här är några av dem!

I morgondagens tidning finner du ett långreportage om Jenny Lexhed. När hennes son var liten misstänkte hon att allt inte stod rätt till. När familjen sedan fick veta att han hade autism började Jenny kämpa hårt för att ge honom rätt förutsättningar i livet. Tillslut blev hon själv tvångsinlagd på sjukhuset för en utmattningsdepression.

Jennys gripande historia hittar du här, men inte förrän i morgon.

Blodprov bekräftade för övrigt det jag misstänkte, att min dos av Levaxin var för hög och att det är därför jag fått ont i knäna igen. Trist på ett sätt, skönt på ett annat.

Så. I helgen. Vila och ta-hand-om. Lite kalas, Superhjältar, bio och annat trevligt!

Flickan i

Spretiga tankar just nu. Utbildning, Luleå, möten, skriva långreportage. Samtidigt och emellanåt googlar jag på Levaxin. Funderar över biverkningar. Låg dos och jag tappar håret, hög dos och jag har ont i knäna. Nu har jag ätit en mellanvariant i fyra veckor, lägre dos varannan dag och högre dos varannan. Och nu har jag ont i knäna igen. Läser på Fass att tabletten innehåller både laktos (just nu äter jag enbart sojaprodukter eftersom jag får väldigt ont i magen av mjölk- och laktosfria produkter) och talk. Känns sådär.

Hemma småfixar jag i höstanda. En ny lampskärm i Siris rum, en byggbelysning som är på väg att bli vår nya fönsterlampa i sovrummet (!).

Flickan som speglas i glaskulan på bilden ovan somnade när hon kom hem från förskolan. Om hon sover för natten eller om hon snart gör mig sällskap återstår att se. Men jag ska nyttja tiden till att lägga in några fler vedträn i kaminen och yoga framför värmen.

Om det bara blir några solhälsningar eller mer återstår att se.

Andningen får styra.

Cape East

För ett tag sedan kom en jobbarkompis hem från en vistelse på Cape East i Haparanda. Hon var lyrisk över hotellet och framför allt spa-avdelningen.

Bastun, som är världens största, ska tydligen likna ett Mayatempel. Högst upp 100 grader, längst ner isvak, hetpooler och dunderdusch. Tydligen kan man också uppleva snöfall även sommartid.

Den 23 oktober åker jag till Cape East för att medverka i "Blogg i Norr" - en konferens om bloggande och sociala medier.

Lunch, föreläsningar, Midnight ice spa, mingel, middag och övernattning känns som rena lyxen.

Kul att bli uppmärksammad för bloggen, som har varit en sidoverksamhet i några år nu. Från början en ventil som jag tänkte att ingen skulle känna till. Eftersom har den ändrats och utvecklats, utan prestige följer den mitt liv, som det är.

Just nu.

I Mari.

Här kan du läsa mer om arrangemanget. Kanske ses vi?

Före och efter

Det var länge sedan jag skrev något på temat vi bygger ut. Vi jobbar på, allt eftersom. Senast installerade Markus en fläkt som transporterar värmen från kaminen genom väggen ut i köket. Inte så kul eller snyggt, men väldigt skönt för en frusen som jag.

Här är utsidan i alla fall plåad helt ostylat - så här ser skillnaden ut maj 2009 / oktober 2010. Listan på att-göra är lång, men det känns helt ok med altanbygge, målning och trädgårsfix. Det finns fler år!

Vemod

En bortglömd lampa har flyttat in i lilltoan. Mysigt, tycker framför allt Siri, som varje dag beundrar bilden som står intill.

Den föreställer min farmor och farfar, Siri och Tore, på deras bröllopsdag. Siri har krona på sig, och i vår Siris värld är hon därmed prinsessa.

Ikväll har jag stått under stjärnorna med en kär vän. Tårar och vemod. Sånt är livet, kall luft i lungorna, det är bara att dra efter andan och låta ledsenheten krypa in.

Mitt i veckan, mitt i livet

Satt och bläddrade i en bildmapp och fann de här två fotografierna tillsammans, tror inte jag har visat dem ihop tidigare?! Det skiljer nästan fyra år mellan bilderna (den till vänster var Siris födelseannons). Nog syns det att det är samma barn.

I går var vi på födelsedagskalas hos min syster och hennes sambo, gott och mysigt. Siri fick ha på sig sina nya Traderafyndade vinterskor med päls och broderade blommor. Till det matchade hon med vinterkappa, även den med broderade blommor och lurv. Utsläppt hår, ett blomdiadem och stilen hippiegirl var fullbordad!

Senaste dagarna har jag känt av mjölk mycket. Trots ihållande magont släpade jag mig ändå iväg på kvällens träningspass. Uppvärmning, ett rekordsnabbt varv runt femman och nedvarvning på det. Härligt!

Nu ska jag krypa ner bredvid en nybadad, sovande dotter med min bok och glädjas åt ett roligt erbjudande jag fått : )

Två mil

I vintras hade jag en period så dåligt i knät att jag knappt kunde gå ut med Hemi. Cykeln fick stå till förmån för bilen i flera månader.

Då kändes det som en dröm att jag skulle kunna springa.

Men jag har blivit allt bättre, eftersom.

Med hjälp och målmedveten träning.

Magi blandat med hårt slit.

I går bevisade jag och överbevisade jag mig själv.

En vacker söndag förmiddag sprang jag. Först tillsammans med min pappa, hans Angela och Hanna och tillslut en sista sväng själv. Över två mil sprang jag. Inte fort, men långt.

Två mil!

När jag närmade mig hemma var det en euforisk känsla. Gråtighet blandat med adrenalin.

Jag gjorde det!

Jag gjorde det.

Lördag morgon

Så har ännu en arbetsvecka gått. Siri har för första gången följt en kompis från förskolan hem. Ännu ett steg i ett bli sin egen.

Lördag morgon. Jag har druckit påtår framför kaminen. På nedervåningen läser Siri och hennes far Bamse medan Hemi mår skönt framför elden.

Skön helgdag. Snart väntar Krokodilfika.

Och imorgon ska jag springa.

Långt.

Ett öga för vardag

Svar om träning

Jag fick en fråga om hur jag tränar och hur jag tänker kring träning. Så här kommer ett grundligt och nergrottande svar : )

Jag är uppvuxen i en rörlig familj (både syrran, mamma och pappa springer, till exempel), som ung tränade och tävlade jag landsvägscykel, men knäproblem satte punkt för det. Jag minns att jag saknade framför allt gemenskapen mycket. Jag har också simmat, spelat basket och dansat lite, men inget direkt långvarigt.

Framför allt är jag nog en ensamidrottare. Jag tycker om att styra mina tider, att inte vara beroende av andra. Jag har heller inget behov av att planera in träningstillfällen, utan jag känner hur kroppen känns och styr efter det.

Jag har prövat mig fram och har några ledord. Min träning ska vara allsidig och består av tre delar - styrka, motion (både snabba pass, intervaller och längre turer) och yogan, som ger så mycket, från styrka och smidighet till fokus och harmoni.

Under en vecka försöker jag hinna med alla tre delar. På träningsanläggningen kör jag bodypump och spinning framför allt, ibland även styrkemix och core (bålträning). Springer gör jag mestadels ute och yogar gör jag hemma eller i shalan.

Till vardags går jag också med hunden tjugo minuter innan frukost, sedan cyklar jag sammanlagt cirka en mil till förskola/jobb och hem varje dag, året om.

Som vuxen har jag alltid tränat, till och från.

Just nu har jag hittat den perfekta blandningen. Och jag skriver just nu, eftersom behoven förändras. Lusten ändras. Förutsättningar ändras. Och ibland tvingar skador fram nya tankebanor. Crosstrainern kom jag till exempel inte alls överens med förrän knäproblemen tvingade mig från löpbandet. Nu är intervaller på just crosstrainern, en väldigt effektiv träningsform för mig.

Sätter jag upp mål med din träning? Jag har inte några mål med hur tungt jag ska lyfta eller hur fort jag ska springa, men någonstans blir det hela tiden en utmaning. Att lyfta tyngre, springa snabbare. Hela tiden en utmaning mot mig själv. Annars är träningen ett behov. Jag mår bra, helt enkelt. Sedan drömmer jag i första hand om en halvmara och i det långa loppet skulle jag vilja springa New York maraton. Och ett yogaretreat i Thailand ...

Har du haft hjälp av någon mer "professionell" vad gäller träningen? Nej, jag har själv sytt ihop min träning, men med input av andra tränande personer. Jag försöker också utmana mig själv då och då. Att testa något nytt, lite läskigt. Springa ett lopp, träna med andra, gå på en yoga-workshop. Att vidga spektrumet förnyar och tar mig vidare.

Just nu tycker jag sällan det är jobbigt att komma iväg. Att kunna springa direkt från huset är frihet. Träningen ger mig uthållighet, lugn och en ren känsla i kroppen. Sedan är det också ett tillfälle att enbart vara i nuet, med rytmen, med musiken, med andetagen, med skrikande muskler. Det är också frihet.

För mig är träning ett livselixir. Något som får mig att tänka klart.

Det gör mig lycklig, helt enkelt.

Springa

Dagens andra (!) träningspass blev med Grisbergslöparna. Rätt hård backträning i regn och rusk. Så härligt att komma hem, skitig och genomblöt!

Nu "Elvis i glada Hudik" på SVT och fruktsallad!

Höstbord

Enkel höstdukning i lördags när Marcus, mamma och hennes Janne avnjöt Markus fantastiska gryta med min egenplockade svamp i.

Till det serverade vi ugnsrostad potatis och en sallad med stekta kaneläpplen, riven rödbeta och senapsvinegrette.

Och så efterrätten! Marängsviss! Skulle jag aldrig ha valt, men denna variant var perfekt i smakbrytningarna. Söt banan och maräng mot kall vaniljglass och grädde - och så hembakade pistagebrownies på mörk choklad och hemgjord ljummen chokladsås. Mmmm ...

Min stad

I dag bar jag en sovande Siri på ryggen i svampskogen. Sedan hjälpte jag Markus att meckla ner en frys i vår matkällare. Efter det värkte mina armar rejält och yogastunden ställdes in. Istället tog jag en springtur. Egentligen inget märkvärdigt i sig. Bara skönt att skaka loss onda armar.

Jag sprang min mil, efter vattnet.

Rytmik, gatlyktor, vattenblänk.

Jag sprang in skymningen. Och när jag kom till sista uppförsbacken, den vid kyrkogården, var det som om en gemensam kraft lyfte mig, uppåt och framåt. Uppåt. Framåt.

Magi. I det lilla.

När jag sedan fortsatte satte sig så mycket på plats, i mig.

Trådar vävdes ihop, inga lösa ändar. Inte tankemässig logik, bara en känslomässig sådan.

Magi, det också.

Klänningsfredag

Hmm ... klänning med volanger, var lite tveksam först, men på något sätt gillar jag den. Speciellt när man kan klä ner blommorna med grova kängor, skinnjacka och stor stickad halsduk.

Frisyren gick åt skogen på lunchpumpen (nästa vecka ska min frisör klippa bort de sorgliga testarna) och glamouröst nog har jag fotat bilden i spegeln som tillhör träningsrummet här på jobbet.

I lugn och ro avslutar jag arbetsveckan med rivet äpple, keso och en nötmix med kanel och färsk dadel samt ett glas yogite.

...

Jag har varit ordentligt förkyld sedan slutet av förra veckan. Träningsstopp, alltså. Men i går kväll somnade Siri för natten före sex. Så jag yogade. Andningen fungerade inte som vanligt, men istället fungerade rörelser, fördjupningar.

I kväll har vi firat Siris namnsdag, hon fick öppna en liten present jag köpt på Kupan. Clipsörhängen och ett fluffigt rosa diadem.

Clipsörhängena framkallade stor smärta på lilla damens örsnibbar, men hon tog det med ro och sa att hon skulle ha dem när hon blir äldre. Klokt barn.

Sedan satt hon och ritade vid köksön medan jag förberedde morgondagens mat. Vid sjusnåret stängde hon sina blå - och jag yogade igen.

Och det gick riktigt useldåligt. Jag blir på dåligt humör bara av att tänka på det. Inte i rörelserna, men tusen tankar, spår efter en splittrad jobbdag.

Nä, ny kraft en annan dag.

Stughelg

Stor i världen

För någon söndag sedan följde Siri med sin storkompis till stallet. Helt plötsligt fann jag och Markus oss i soffan, med hämtpizza framför tv:n. Och sedan sov vi middag innan damen behagade komma hem till oss. Det kändes som om vi var ungdomar på Källbogatan igen!

I tisdags när vi svampplockade deklarerade Siri att hon ville följa hem med Aron efteråt. Så jag blev avsläppt hemma medan Siri hängde på sin kompis Aron och hans mamma hem till dem.

Och i kväll har jag skjutsat henne till stan. Mosterkväll med biobesök och popcorn stod på hennes program.

Hon klädde naturligtvis upp sig - all in pink - med handväska, kappa och hatt. Glatt vinkade hon hejdå till mig.

Och jag stod kvar.
Med den där bitterljuva känslan.

Hon lär sig hantera världen utanför närmaste familjen.
Hon har många som värnar och älskar. Jag vill, jag tycker det är ett privilegium.

Ändå står jag kvar, och känner ... saknad.

Skuggdans

För ett tag sedan fick trådrullarna komma upp från diverse lådor och backar. Det tog ett tag att tjorva isär dem.

Det har blivit betydligt enklare att hitta rätt sedan den ommålade loppishyllan kom upp på väggen. Ovanför hänger ett kärt konstverk, ett tryck av min vän Emma.

I går var jag hemma med en förkyld Siri en del av dagen, från vår läshörna i sängen fotade vi detta fina skuggspel : )

Utlottningen

Jag skulle ju lotta ut "Min bästa väns dotter" av Dorothy Koomson i början av veckan.

Nu är det visserligen redan mitten av veckan, men jag har lottat och boken skickar jag till Margaretha Bergvall.

Svamp och [brist på] hår

Jag och Hemi gick en magisk promenad i morse. Lätta dimskyar över Fårösundet och en strålande höstsol. En matsäckspackning och sex fönster torkade senare så infann jag och Siri oss på tidningen tillsammans med några kollegor för en dag i svampskogen.

Det var varmt, helt underbart sommarvarmt. Så mycket svamp fick jag inte med mig, men ikväll ska jag och Markus smörsteka lite Karljohan och njuta på rostat bröd!

Även kvällen har jag tillbringat utomhus, i löparspåret tillsammans med gänget jag tränar intervaller med varje tisdag. Kul! Och imorgon blir det nytt träningspass jag ska testa för ett reportage.

Men yogan får vila några dagar, jag yogade i går kväll, inspirerad av helgens jobb, men ett brännsår från mattan på en tå sätter stopp.

Och så håret. Många har kommenterat min artikel om hårtapp i tidningen i lördags. I går var jag hos läkaren, återigen ska jag laborera med min dos av Levaxin (som jag äter på grund av problem med sköldkörteln). Min läkare tror att det är på grund av minskad dos som jag tappar så mycket hår. Har även fått bekräftat av henne att jag blivit väldigt tunnhårig. Känns bra att bli tagen på allvar, men nog ångestsvider det lite i magen. Tunnhårig känns ... rätt jobbigt.

Yoga

Direkt efter jobbet i fredags åkte jag för första yogaklassen i workshopen jag har varit med i under helgen.

Jag kom hem till ett lugnt hus. Siri sov och Markus såg på fotboll. Jag badade till tända ljus, drack te och la mig tidigt.

Lördag morgon vaknade jag och tjejerna tidigt, halv sju var vi ute på promenad. Solen glittrade i Fårösundet och Siri åt sitt frånsomnade fredagsmys i vagnen. Klockan åtta stod jag på mattan i Öjebyn igen och efter chaifrukost var det två timmar teknikklass med Anne-Lie Bohman.

Efter middagsvila med Siri och ytterligare ett bad för min möra kropp åkte vi på kräftskiva. En mysig kväll, som för min del tog slut rätt tidigt med tanke på att det var dags för sista klassen klockan åtta i morse.

Jag och Siri har också gjort en visit på Grandagen och tittat på djuren, sedan mötte vi resten av familjen hos farmor och farfar, där vi fikade och blev kvar på underbar fiskmiddag.

Många timmars yoga har gjort mig fylld av energi och harmoni.

Trött i kroppen.

Men glad.

Siri säger

Vacker höstkväll. Sol genom bladverk, klarhet i luften.

Siri sitter i barnvagnen, vi promenerar hem efter ett biblioteksbesök som resulterat i välfylld vagn - och välfylld tygkasse.

Vi pratar om livet i stort och smått.

- Hur trivs du nu på dagis? frågar jag.
- Bra. Vet du mamma, jag har funderat. Och jag vill nog inte början skolan, svarar Siri.
- Nähä, svarar jag lite förvånat eftersom hon länge drömt om att få gå skola.
- Nä, jag vill gå på dagis. Det är så kul. Och så har jag ju så väldigt bra fröknar!